Visar inlägg med tagg:

för elevernas resultat i skolan, brukar det sägas. Och det stämmer säkert – kanske även när det gäller att utveckla elevernas förmåga till informationskompetens?

Som jag skrev i mitt förra inlägg så kräver goda resultat hårt arbete av lärare och elever på min skola. Det är mycket som ska hinnas med!

I forskning om flerspråkiga elevers lärande, sammanfattad bland annat i den nya skriften Greppa språket från Skolverket, förordas att man arbetar med ämnesinnehåll och språk parallellt i all undervisning. En grundläggande tanke bakom detta är att skolelever inte kan lägga ämnes­lärandet på hyllan i väntan på att de lärt sig språket.

Om lärarna nu inte heller ska avvakta med informationssökning och källkritik tills språket är ikapp så måste nog dessa delar också integreras med det andra. Och jag tror att en del i detta kan vara om man som lärare tänker på att i undervisningen förebilda informations­kompetens. Kanske är det självklart, men jag menar till exempel:

När man ska läsa en text ur läroboken tillsammans så kan man tänka högt medan man slår upp rätt kapitel i innehållsförteckningen eller letar efter ett begrepp i bokens sakregister (forskning visar att många elever inte behärskar grundläggande sätt att utvinna information ur en faktabok).

Om man vill visa eleverna någon bra webbsida så kanske man inte ska plocka fram den direkt utan visa hur man gör när man hittar den, och under tiden tänka högt om varför man väljer att göra just så (elever kan ofta inte alls så mycket om sökningar på webben som vuxna tror – de googlar och läser i wikipedia, men behöver lära sig att göra mer specificerade sökningar och att använda länkkataloger).

När man tillsammans tittar på till exempel information på webben så kan man göra källkritiska överväganden medan man tänker högt: – Det som står här verkar konstigt, det stämmer inte med vad jag vet sedan förut… – Den här texten kanske kan vara intressant att läsa, hon som skrivit den är forskare… -Undrar varför det inte står samma sak på de här båda ställena…

Att förebilda informationskompetens räcker förstås inte, eleverna måste jobba själva också. Men jag tror att det ändå kan vara en bra början som inte tar så mycket extra tid från allt annat viktigt.

Cilla Dalén, Hjulsta skolor

En mycket viktig framgångsfaktor för skolor brukar sägas vara att man har höga förväntningar på eleverna. Detta är inte så lätt, jag har haft svårt att förhålla mig till det i min roll som litteratur­förmedlare. Men nu funderar jag över informationskompetensen – alltså allt som står i nya läroplanen om att söka, tolka och hantera information, vara källkritisk med mera.

Vi som arbetar på Hjulsta skolor har många utmaningar. Nästan alla våra elever har ett annat modersmål, många har bott ganska kort tid i Sverige och vissa har föräldrar med mycket liten eller ingen skolbakgrund. Kvaliteten i det språkutvecklande arbetet är förstås helt centralt för att eleverna ska lyckas i skolan.

Elevernas förkunskaper i skolans ämnen ställer också stora krav på lärarna. De flesta av våra elever har inte växt upp med Bollibompa och faktaböcker på dagis, och en hel del inte heller gått hela sin skoltid i Sverige. Då har de inte den svenska allmänbildning som skulle underlättat för att tillgodogöra sig stoffet i olika skolämnen.

Det här har gjort att jag tänkt att informationskompetensen kanske inte är så viktig, det är så himla mycket vi måste hinna med i skolan… Men det är ju inte att ha höga förväntningar!

Våra elever ska förstås också lämna skolan med goda förutsättningar för fortsatta studier och med kunskaper om medier som gör att de förmår vara kritiska till all information som öses över oss. De ska känna sig delaktiga i det digitala informationssamhället och kanske vara med och debattera på tidningars webbplatser och i egna bloggar.

Så därför försöker jag nu få tid till att diskutera detta med lärarna på skolan – och jag ska återkomma här på bloggen till hur vi kanske kan jobba med det.

Cilla Dalén, Hjulsta skolor

18

maj

Världens smartaste man

har sagt att domedagen kommer nu på lördag! Är det sant? En kompis till mig säger att hon har hört det på TV!

Det blir dagens mest konkreta arbete med källkritik när en flicka i sjuan ställer denna fråga. Vi googlar och kollar runt lite på nätet – en massa bloggar skriver om detta fenomen. Vi hittar även en artikel i GP som vi tittar lite noggrannare på.

Och jag inser snabbt att språkkunskaper inte bara är viktiga för förståelse utan även för källkritik.

Jag slänger en blick på artikeln, ögonen nuddar vid begrepp som ”en i raden av”, ”han hävdar” och ”han säger sig veta” och jag förstår direkt att artikelförfattaren är skeptisk till det han skriver om.

Men eleven ser inte de värderingar som finns i orden – och detta blir för mig ytterligare ett exempel på hur viktigt det är ha språket i fokus vad man än gör i skolan.

Cilla Hjulstaskolan

är bra att jämföra – det blir tydligt vilka fördelar det är med ämnesordssökning jämfört med fulltextsökning.

När jag visar våra elever Winbib, bibliotekskatalogen i Stockholms grundskolor, brukar jag också prata om vad sökningen i Google egentligen innebär. Jag kanske exemplifierar med att en text på nätet som handlar om katter, med rubriken Allt om katter – men inte ett dugg om hundar, kommer fram när man googlar på hundar.  I det sammanhanget nämner jag även att Google vid bildsökning letar efter sidor där ordet finns i närheten av en bild, men det är inte säkert att bilden föreställer ordet. Google är alltså en maskin som inte tänker.

Men det gör bibliotekarierna som indexerar böcker med ämnesord i bibliotekskatalogen. De läser boken, eller tittar i alla fall noggrant på den, och talar om för bibliotekskatalogen vad boken handlar om.

Cilla Hjulstaskolan

I ett större arbete om konstnärer, har jag haft förmånen att samtala med 60 elever om vem som kan tänkas ha kunskap om konst.
Eleverna som går i år 5, skulle i ett individuellt arbete välja ut en känd konstnär och söka fakta om denna. Lärarna i de två klasserna, hade en önskan att eleverna också skulle få lära sig att söka fakta med källkritiska glasögon, samt lära sig att hänvisa till sina källor. Lärarna var tydliga med att klipp och klistra -metoden inte var att fundera på.
Eleverna skulle samla fakta (kanske för första gången) och presentera sin konstnär med egna ord.

Innan eleverna kom till bibliotekets infotek, bad jag dem fundera på vad de kände till om sin konstnär och vilken fakta de saknade. Tanken var att det skulle bli lättare för dem att hitta sina fakta, om de visste vad de sökte.

Väl i infoteket, samtalade vi om var man kan få tag i kunskapen. NE var en given källa för de flesta, och många tyckte att museer också borde vara en bra faktakälla. Listan på tänkbara källor blev lång.
När det var dags att söka på egen hand, började de flesta eleverna med att söka i digitala källor. Kravet var att de skulle söka i minst två källor, och ta reda på vem som skrivit texten. Är det en expert eller är det Olle på gymnasiet som har lagt ut sitt skolarbete? Detta var inte självklart nödvändigt för alla att veta, men eleverna stretade på.
Att leta i flera källor utgjorde ett visst motstånd för några i början. En elev ansåg att artikeln ur Wikipedia var tillräcklig, tills han senare upptäckte de fina bilderna i en konstnärsbiografi.

Under andra lektionspasset, utbrast en elev förvånat;”Min konstnär är född 1790 på den här webbsidan, och här är han född 1798. Vilket är rätt?”
Bingo! tänkte jag, och vi fick ett givande samtal om vikten av fler källor. Sedan kunde vi lämna den diskussionen bakom oss, och gå vidare mot andra besvärliga ting som hur man hänvisar till sina bildkällor.

Nyligen fick jag veta att eleverna skrivit fina och bra presentationer med källförteckning.  Naturligtvis finns det mycket kvar att träna och samtala om när det gäller källor, källkritik och upphovsrätt. Dessa elever har bara börjat. Men i kommande uppgifter blir det nog inte lika främmande för dem att fundera på vem som är avsändare till en text eller upphovsman till en bild.

Lärarna och jag hade gemensamma mål med uppgiften, och det var tydligt att eleverna var medvetna om detta.  De visste vad som skulle levereras och hur, även om det var väldigt svårt ibland.
Målen de skulle uppnå, lågbåde i det färdiga resultatet och i själva arbetsprocessen.

Lotta Metcalfe, Adolf Fredrik Musikklasser

Jag kan se tre viktiga anledningar att tala om författaren när man håller på med faktatexter:

Den ena är  när man diskuterar källkritik. Vem är upphovsmannen, vad vill hon säga med sin text, är han kunnig i ämnet, när skrev hon den etc?

Den andra är att man måste uppmärksamma upphovsrätten. Den som skrivit texten har gjort ett arbete. Om man citerar, refererar eller använder den på annat sätt så ska man ange källan och ge författaren cred för sitt arbete.

Den tredje är att man genom att prata om författaren också kan diskutera hur texten är skriven. Och om den är svår att förstå kan man fundera över hur författaren kunde gjort för att det skulle bli mer lättbegripligt – det vill säga ett sätt att jobba med förståelsen utan att läsaren får ansvaret för alla problem.

Cilla Hjulstaskolan

9

feb

Får skylla sig själv

Idag hjälpte jag en elev med en PowerPoint-presentation om en känd artist. När det blev dags att lägga in bilder på artisten, påminde jag eleven om att hänvisa till fotografen, till den som har upphovsrätten. Visade också var elever kan hämta bilder om något ska publiceras på nätet. Eleven tittade förvånat på mig, och undrade om hon verkligen inte får lägga ut Googles bilder på sin blogg. Jag svarade; nej, inte hursomhelst,  och berättade vidare om upphovsrätt och vad som krävs vid publicering. Eleven ser först bekymrad ut, och utbrister sedan: 

”Jag har lagt ut bilder flera gånger, och ingen har hört av sig. Den som lägger ut en bild  på Google får väl skylla sig själv”

Jag kan förstå elevens synsätt, men får samtidigt en tillfällig huvudvärk när jag tänker på vilket gigantiskt arbete som ligger framför oss.

Lotta

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén