Visar inlägg med tagg:

Jag skulle vilja att någon skrev en artikel som för ihop några olika aspekter av det här med läsande, språkutveckling och utbildning. Någon som kan referera till den mest intressanta forskningen och de vederhäftigaste teorierna.

De olika aspekterna jag skulle vilja ha med i min drömtext är:

  • Att skolelevers bristande språkförmåga (oftast läsförmåga) anges som orsak till att studieresultaten inte blir de önskvärda. Detta gäller hela grundskolan, gymnasiet och till exempel häromdagen även högskolevärlden.  Och det gäller alla skolämnen!
  • Att läsförståelse och skrivförmåga är viktiga saker – inte bara för utbildningens skull, utan för människors möjlighet att välja sina liv och medverka i vår demokrati.
  • Att det är nödvändigt att lärare i svenska arbetar med skönlitteraturen för att eleverna ska utveckla läsglädje och läsförmåga. Och att detta innebär såväl undervisning i lässtrategier som samtal om litteratur på ett sätt som gör att eleverna upplever läsningen som meningsfull och givande.
  • Att det finns mycket goda exempel både från Sverige och från andra delar av världen på hur lärare i olika skolämnen kan undervisa på en åldersadekvat nivå inom skolämnet samtidigt som de stödjer elevernas språkliga utveckling.
  • Att de här metoderna för hur man kan arbeta i skolan gynnar alla elever, men mest de som inte hemifrån fått med sig det svenska språk som används i intellektuella kretsar.
  • Att vi även måste uppmuntra elevers fritidsläsning. Skolbiblioteken har en självklar uppgift för detta, förutom att förstås stödja det som sker på skoltid.  Men vi behöver också folkbibliotek med resurser att uppmuntra barns och ungdomars läsning på olika sätt. Och vi behöver en massa nyskapande idéer i samhället runtomkring: idrottsledare som diskuterar litteratur, samlingsplatser på internet, läsande förebilder från olika sammanhang, läsambassadörer och framför allt det jag ännu inte har hört talas om.

Allt det här behövs och ska uppmuntras. Och vi måste samverka och tillsammans försöka prioritera vår tid för fortbildning och vår tid med eleverna för att få mesta möjliga fart på alla delar av detta.

Den här texten som jag vill att någon ska skriva behövs för att jag tror att lärare, skolbibliotekarier, barnbibliotekarier, läsambassadören och andra ibland pratar förbi varandra. Vi har inte tillräckliga kunskaper om forskning från varandras områden och ägnar oss ibland åt att slå in öppna dörrar och ibland kanske också argumenterar för fel saker.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Jag nämnde förut att en av lärarna som undervisar i Svenska/Svenska som andraspråk i åttan hade talat med sina elever om att läsa högt för småsyskon. Det var ju en strålande idé – bra för våra elever att öva högläsning och bra för småsyskonen att få böcker lästa för sig!

Vi har inte så många bilderböcker i vårt högstadiebibliotek så detta var ett perfekt tillfälle att besöka Tensta bibliotek. Marion, som är barnbibliotekarie där, och jag förberedde besöken tillsammans och så här har de tre åttondeklassernas besök blivit:

Vi har träffats utanför biblioteket och samlat ihop klassen tillsammans med läraren. Efter en snabbtitt in på barnavdelningen så har eleverna satt sig på stolar och kuddar i ett grupprum där Marion plockat in en massa fina bilderböcker. Jag har haft en docka i knäet och berättade om hur jag brukat placera barn när jag läst högt. Sedan har Marion och jag talat lite om bilderböcker och hur man kan läsa dem, varvat med att vi också läste några hela böcker: Sagan om den lilla lilla gumman, Max dockvagn, Det röda trädet och ett par till. I två av klasserna berättade Marion också en saga. Efteråt har eleverna fått en stund på sig att låna böcker.

Det hela var mycket lyckat och en intressant upplevelse på flera sätt. Våra högstadieungdomar är inte alltid så lätthanterliga, och det kändes lite osäkert hur de skulle reagera när vi tänkte läsa småbarnsböcker för dem. Dessutom var bara en av de tre klasserna ordentligt förberedd på vad vi skulle göra. Alla klasserna kom tillsammans med lärare som är tydliga och har elevernas förtroende – det var ju en god grund.

Bara några få av eleverna verkade känna igen böckerna vi visade – Alfons Åberg var kanske mest känd. Några elever satte upp en lätt skeptisk min när vi satte igång, men jag tror att de insåg att Marion och jag verkligen gillade de här böckerna. Vi hade väl också lite glimten i ögat när vi läste böckerna som om vi hade läst dem för små barn.

Klasserna lyssnade väldigt intresserat när vi läste högt!

Elever som ofta kan agera motvals mot oss vuxna satt faktiskt absorberade av Sagan om den lilla lilla gumman; och Det röda trädet hade eleverna starka åsikter om. En flicka sa direkt att den handlar om att vara tonåring. Det verkade helt klart som att detta var en upplevelse för våra ungdomar.

Alla våra elever har ju föräldrar som är uppväxta i andra länder, och många av våra elever har inte heller själva tillbringat sina småbarnsår här i Sverige med svenska barnböcker. Kanske är det en bidragande orsak till att det blev så lyckat – detta var helt enkelt något helt nytt för många i klasserna?

Eller så är det bara så att bilderböcker och högläsning är en så väldigt bra grej – kanske passar det alla grupper av elever?

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

För någon månad sedan skrev jag att jag inte gjorde någonting nytt i mitt skolbibliotek.Den här veckan blev det desto mer.

Tre helt nya saker har jag varit med och testat. Endast uppstart än så länge, så jag får berätta vidare så småningom, men detta är på gång:

Inspirerade av kollegor på Bokelundskolan så ska min kollega Ulrika och jag försöka få eleverna i sexan och sjuan att göra boktipsfilmer. Efter diverse tekniska komplikationer så har jag nu introducerat det hela i två av våra sjuor, och så får vi se hur det kommer att gå…

Jag har ägnat en hel del tid den sista månaden åt att försöka lära mig att jobba i wikipedia. Det finns en massa fördelar med att arbeta med wikipedia i skolan och jag tänkte att om jag behärskar själva verktyget så kan lärare och elever arbeta med innehåll och språk. Det är väldigt roligt och nu i veckan har jag satt igång ett litet pytteprojekt med sexorna. De hade redan skrivit faktatexter på engelska om olika djur. Jag har nu varit med på en lektion per klass och pratat om vad wikipedia är och så har vi kollat på den engelska lättlästa versionen. Nu ska läraren och eleverna jämföra artiklarna i simplewikipedia med de texter eleverna skrivit, och nästa vecka ska vi försöka hjälpas åt att förbättra wikipediaartiklarna. Mycket spännande – jag känner mig inte helt trygg med redigeringsfunktionen än…

Det tredje nya som jag aldrig gjort förut är att ha bokprat om bilderböcker för högstadieelever! En av våra lärare i åttan hade ett utmärkt förslag om att eleverna ska läsa böcker för småsyskon eller andra barn. Detta resulterade i att Marion, barnbibliotekarie på Tensta bibliotek, och jag ska ha bokprat om bilderböcker för tre klasser med åttor. Vi har hunnit med en klass nu, och det var mycket roligt. Jag tror att de flesta eleverna tyckte som vi – att bilderböcker är minst lika bra när man är stor 🙂

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Det visste jag förstås redan förut, men i veckan när vi hade författarbesök blev det SÅ tydligt.
 
 
Inom ramen för Läsning pågår så kom Monica Zak och hälsade på våra fyra klasser med åttor. Hon träffade en klass i taget i biblioteket och berättade om sina böcker, eller kanske egentligen om de personer som finns i hennes böcker. Ni vet Alex Dogboy, killen från Jag är en pojke med tur, tjejerna i Kasta syra och så vidare.
 
 
Även de mest notoriska busfinkarna satt och njöt när Monika berättade!
 
Visst hade lärarna gjort ett gott förarbete med att läsa och diskutera böckerna med eleverna. Och visst är det fantastiska berättelser Monica har plockat ihop från olika delar av världen. Och visst märks det att Monica gillar våra elever.
 
Men det räcker inte som förklaring till varför alla fyra lektioner blev så lyckade.
Det är på något sätt detta med en människa som står framför dig och berättar för just dig som är så fantastiskt. Ögonkontakten, närvaron i stunden, känslan av att hon vill förmedla något till oss.
 
Det här måste vi komma ihåg, och vi måste ta till vara de chanser vi får att låta våra elever lyssna till olika människors berättelser.
 
Cilla Dalén Hjulsta grundskola

och det är spännande att diskutera med varandra hur vi prioriterar.

Bokprat brukar vi kalla det när vi samlar en grupp elever i biblioteket och berättar om olika böcker för att locka till läsning (till skillnad från boksamtal när man mer tillsammans diskuterar en bok som alla läst). Och bokprat råder det olika åsikter om. Jag tycker att de är väl värda den tid de tar.

För att stödja elevernas läsutveckling är det oerhört viktigt vad lärarna gör på lektionerna, att man läser och diskuterar böcker tillsammans och att läraren jobbar aktivt med att lära ut olika lässtrategier.

Men jag tror inte att det räcker. Eleverna måste läsa på egen hand också, utanför skoltid. Och det är här bokpraten kommer in.

När jag har bokprat brukar klassen komma med läraren till skolbiblioteket. Jag berättar om sådär 6 olika böcker, kanske läser jag lite ur dem och ofta förklarar jag saker som jag tror kan försvåra läsningen. Jag berättar till exempel om miljön och personerna, och kanske något om hur författaren byter perspektiv eller tid i början av boken.

Syftet med bokpratet är då att locka eleverna att läsa genom att visa böcker som jag tror kan passa dem, men också att leda eleverna in i boken. Jag är medveten om att jag kanske styr deras tolkning lite, men tror våra elevers behov av förförståelse gör att det ändå är bra.

Ofta är bokpratet lyckat. Läraren får också lite kunskaper om ungdomsböcker som eleverna läser, och eleverna lånar gärna av böckerna jag berättat om. Ibland är det något gruppdynamiskt fenomen som jag misslyckas med att rå på som gör att eleverna sätter sig på tvärsen, men det hör till undantagen.

Kritiken mot bokprat är oftast att de tar för mycket tid i förhållande till vad man får för resultat. Jag läser mycket böcker, för bokpraten men också för att kunna handleda och prata individuellt med elever och lärare. Efter läsningen skriver jag direkt ihop vad jag ska säga på ett bokprat, ifall jag tycker boken passar för det. Jag köper då också in flera ex av samma titel – jag vill alltid ha en liten hög av boken när jag berättar om den. Så när det är dags för att träffa en klass så kollar jag vad jag berättat om för böcker förut, tittar i listan över mina färdiga bokpratsplaneringar och så går det rätt snabbt att förbereda en lektion.

I någon uppsats jag läste för länge sedan framkom kritik mot bokprat av en helt annan anledning. Några tyckte att bibliotekarierna pratade så bra så själva läsningen sedan blev en besvikelse  för barnen. Det har jag tagit till mig och har som ursäkt för att inte lägga ner alltför mycket tid på att göra perfekta bokprat – det kanske är bra om de är halvdanna 🙂

Men huvudargumentet mot bokprat är nästan aldrig att det är dåligt, utan att man har för mycket att göra och måste prioritera. Klicka gärna bland etiketterna till höger på exempelvis Informationssökning eller Källkritik så kan ni läsa mer om vad det är vi måste prioritera emellan.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

19

aug

August Strindberg dog

för hundra år sedan – vilket uppmärksammas på olika sätt under 2012.

Idag sitter jag och försöker få koll på några resurser som finns att använda för oss i skolorna.

När eleverna ska göra skolarbeten börjar de ju oftast med att googla och hamnar på wikipedia. Jag antar att texten är vederhäftig, men jag tycker att wikipediaartiklarna brukar vara ganska svårlästa. Vi i Stockholm har tillgång till Nationalencyklopedin och deras enkla text om Strindberg är betydligt lättare att ta till sig.

Vi har också tillgång till filmer från SLI och där verkar finnas en hel del på temat Strindberg. Eleverna kan också få egna inloggningar till SLI, och då kan de titta på filmerna flera gånger, hemma eller i skolbiblioteket.

Wikin August-2012 innehåller en del spännande saker. Till exempel finns det intressanta uppgifter i pdf:en Strindbergs smörgåsbord, speciellt på slutet tycker jag. Under fliken Centrum för lättläst finns länkar till beskrivningar av LL-förlagets lättlästa versioner av Strindbergs böcker, och till några förslag till lektionsplaneringar utifrån dessa. En wiki innebär ju att det är en webbplats där alla kan bidra med material, så alla som gör arbeten om Strindberg i skolan – berätta om det!

Utbildningsförvaltningen i Stockholm har också en webbplats på gång som heter Ett halvt ark papper. I fredags följde jag med en av våra elever till Medioteket, hon skulle bidra till webbplatsen genom att läsa in novellen på somaliska. Här kan man läsa mer om vad webbplatsen kommer att innehålla… men den är alltså inte igång än.

Det är förstås inte så svårt att hitta motiveringar i kursplanerna för att jobba med Strindberg i klassrummen. Men den främsta anledning, tycker jag, är faktiskt att han är så aktuell just nu. Jag tror att det är oerhört viktigt för våra elever att få känna att de är del av något större – att det vi sysslar med i skolan har kopplingar till det som händer i media, i andra skolor och i samhället i stort.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

20

apr

har vi varje år. Jag skrev lite om den förra året här.

Så nu utmanar jag bloggläsarna – klarar ni detta? För att ni inte ska bli för ledsna om ni tycker det är svårt, så måste jag tala om att på vår skola är det en hel klass som hjälps åt att svara på frågorna.

OK, här kommer den:

1. Boken Full fart! av Dee Phillips börjar så här: ”Det är kallt. Det är mörkt. Jag kan inte röra mig. Mina ben gör ont. Det känns hemskt. Jag är så rädd, jag mår inte bra.” Vad är det som har hänt?

……………………. ………………………………………………………….

 

2. I höstas var det en världsberömd svensk poet som fick nobelpriset i litteratur. Vad heter han?

…………………………….…………………………………………………….

 

3. Vem är Lucias pappa i boken Jävla Lucia av Mårten Melin?

……………………………………………………………

 

4. I Infoteket har vi två svenska titlar skrivna av den populära författaren Jenny Downham. Vilka då?

…………………………………….    ……………………………………….

 

5. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren kom ut 2011. Om en vecka kommer del 2, vad heter den?

……………….………………………………………………………………

 

6. Populära böcker blir ofta film, mer eller mindre lika originalen. Filmen Hungerspelen är mycket lik Suzanne Collins originalbok med samma namn, men en del skiljer sig åt. Hur får Katniss broschen, som så småningom blir en viktig symbol i motståndskampen mot regimen, i boken?

…………..…………………………………………………………………..

 

7. En annan aktuell film är Shoo bre som baseras på boken av Douglas Foley. I en annan bok av honom, Shoo len, får man redan i första kapitlet veta att en av huvudpersonerna kommer dö – vem?

…………………………………………………………………………………

 

8. Serien Tre av Kjetil Johnsen har blivit otroligt populär under det senaste året. Den har tio delar och här ska ni skriva så många titlar ni kan komma på. Max tio förslag, men inga minuspoäng för felaktiga titlar.

………………………………………    ……………………………………….

………………………………………    ……………………………………….

………………………………………    ……………………………………….

………………………………………    ……………………………………….

………………………………………    ……………………………………….

(1 poäng för minst 5 rätt, 2 poäng för alla rätt)

 

9. Vad heter författaren som har skrivit bland annat de fyra böcker som slutar så här:

Jag ser på honom i smyg från sidan och ler för mig själv. Det spelar egentligen inte så stor roll. Det viktigaste är att vi är.

Natalie trycker sig ännu närmare, sträcker ut en hand och smeker lätt över hans mage. – Mm, säger hon. Vi får väl se.

Då trodde hon också att det var slutet på en historia. Men i själva verket var det ju bara börja på en annan. En mycket större.

Du kommer att få dig världens överraskning, farsan! tänkte jag. Men jag sa inget.

………………..……………………………………………………

 

 Här följer fyra citat ur böcker. Ni ska skriva bokens titel och författarens namn. Ni får 1 poäng för vardera.

 

Lycka till!

Cilla Dalén Hjulsta skolor

 

 

 

 

 

17

apr

Centrum för lättläst

har satt igång en bloggstafett på temat språk, makt och demokrati. De har bjudit in bloggare som skriver inlägg om detta, och andra intresserade har spontant hängt på.

Så även jag när jag kom på att jag kunde fråga mina högstadieelever vad de tänker på när de hör orden. Här är några av de svar jag fått:

–          Alla orden har med ett land att göra. Varje land har något språk att tala. Här i Sverige talar man svenska och i mitt hemland talar man somaliska.

–          Det är en viktig demokratisk rättighet att få prata sitt eget språk. Ingen annan ska få bestämma vilket språk man talar.

–          Demokrati är bra – annars blir det kaos. Man behöver ha samma språk för att förstå varandra så demokratin kan fungera. Det är bra att engelska är gemensamt för alla länder.

–          Ett land kan få mera makt om deras språk sprids. Alla lär sig engelska, det sprids och de engelsktalande ländernas makt ökar. Alla ser på deras filmer till exempel.

–          Det är bra att kunna engelska för det pratas i så många länder. Spanska är också bra.

–          Många är fortfarande maktlösa. De som styr över landet lyssnar inte på vad folk har att säga. De kan ha militär makt, hota människor och på så sätt få makt. De kan ha erövrat landet och landet har inte pengar att köpa vapen för att kunna försvara sig.

–          Om man har för mycket makt kan man bli hatad och bli dödad. Man ska vara nöjd med lagom mycket makt.

–          Om man kan flera språk kan man få bättre jobb – då har man mera makt över sitt eget liv. Man kan få flera jobb om man är duktig på sitt modersmål också.

–          För att få mycket makt kan man utbilda sig. Eller ha mycket pengar.

–          Om man har ett språk kan man förklara för varandra och inte behöva bråka. Språk är till för att vi ska kunna prata med varandra.

–          I Sverige är det viktigt att vara bra på svenska, man får ett bättre liv. Man kan inte klara sig om man inte har bra svenska. Det behövs för att gå i skolan och för att få jobb. Och för att kunna prata med andra människor. Om man är i Sverige måste man lära sig svenska, man lär sig hela tiden. Innan man kan svenska får man visa med händerna.

–          Om man kan sitt modersmål glömmer man inte varifrån man kommer på riktigt. Man kan också bli duktigare i alla skolämnen.

–          Det är svårt när man inte kan språket ordentligt, folk kan missförstå vad man säger.

Cilla Dalén Hjulsta skolor

21

jan

Jag lär mig!

På mitt högstadium har jag sällan elevgrupper ensam, utan för det mesta är läraren med. När jag har bokprat betyder det att SvA/Sv-läraren också får kännedom om de böcker jag visar eleverna. När jag har lektioner om olika källor och informationssökning så får den medföljande läraren också ofta lära sig något nytt. Ibland fyller lärarna i och jag lär mig mer om olika böcker eller informationskällor av dem.

Men det som ger mig mest just nu är att se hur duktiga lärare hanterar elevgrupper. Det är fascinerande att följa hur de kombinerar engagemang för det aktuella lektionsinnehållet med en lagom dos pondus, och på så sätt får eleverna att vara aktiva och fokuserade.

Vi har haft en fortbildningssatsning på skolan med föreläsare som pratat om olika aspekter av ordning och reda. I en avslutning, där de rapporterade vad de sett på olika lektionsbesök, så påpekade de att arbetsro kräver välplanerade lektioner. När läraren är tydlig med vad man ska göra och har ett angeläget innehåll för lektionen så ökar oddsen för att eleverna ska orka fokusera.

Det tyckte jag var bra att höra!

Ibland passar det ju bäst att jag tar en elevgrupp utan att läraren är med, men när eleverna och jag inte brukar ha lektioner tillsammans utan umgås på ett annat sätt i biblioteket, så är det inte alltid så lätt. Och nu känns det mer intressant och fruktbart att fundera över lektionsupplägg och innehåll än att deppa över varför jag inte kan upprätthålla ordning eller vara arg över att vissa elever inte kan sköta sig.

Cilla Dalén

Hjulsta skolor

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén