Visar inlägg med tagg:

13

mar

Kära skolbibliotekarier!

Postad av Cilla

Nu vill vi så gärna ha er hjälp!

En läsande klass, den stora satsningen på att utveckla läsförståelse-pedagogiken i svenska f-6-skolor, drar igång i slutet av april. På deras hemsida kommer finnas en del material om/för skolbibliotek.

Vi hjälper nu till att samla in goda exempel på arbete med lässtimulans och med läsförståelse i skolbiblioteken. Vi skulle hemskt gärna vilja ha länkar till beskrivningar av vad ni gjort i skolbiblioteken som har med detta att göra! Det kan vara blogginlägg, rapporter, filmer – formatet spelar ingen roll. Stora och små arbeten är lika välkomna!

Vi vet ännu inte hur mycket utrymme vi har till att presentera goda exempel, men ju mer vi får att välja på desto bättre kommer urvalet förstås att bli 🙂

Mejla gärna mig på cecilia.dalen@stockholm.se

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

24

jan

Spågumman och upptäcktsresanden

Postad av Cilla

I höstas när vi introducerade arbetet med lässtrategier hos fyrorna kallade vi strategin att aktivera förförståelse, överblicka och förutspå för Upptäcktsresanden. Det var en välfungerande metafor tycker jag. Jag spelade lite teater för eleverna och den upptäcktsresande som jag föreställde klev upp på ett berg, tittade ut över landskapet jag skulle upptäcka, överblickade och förutspådde vad resan skulle innebära utifrån vad som syntes från berget och genom att använda egna tidigare erfarenheter. Jag kunde använda de termer som sedan behövdes för att förklara lässtrategin.

Nu när vi skulle sätta igång med tvåorna fick jag tänka om. Det är förstås roligt att hänga på den stora satsningen En läsande klass och därför skulle vi byta ut termen Upptäcktsresanden mot Spågumman. För mig var metaforen inte lika självklar. En spågumma har ju övernaturliga krafter och det går inte att veta varför hon vet hur framtiden ska bli. Alltså fick det bli en fuskande spågumma!

Två klasser med tvåor satt samlade i ett rum när jag kom in utklädd till spågumma. I dörren stannade jag och kollade högt och tydligt på min mobil att det var rätt dag – fredag skulle jag ju komma till tvåorna på skolan. Jag gick runt för att komma längst fram i klassrummet och på vägen stannade jag och läste vad det stod på ett plakat om dagens lunch: hamburgare.

När jag satte mig i mitten och spådde eleverna så kunde jag i min magiska kula se att de skulle få hamburgare till lunch, att de skulle vara lediga och sova länge i morgon och så spådde jag att de skulle få vara med om en stor fest efter lunch med godis och besök av drottningen.

Efter mitt inhopp som spågumma fick eleverna berätta varför spågumman hade gjort sina förutsägelser, och om de trodde att spådomarna skulle slå in. Eleverna avslöjade förstås spågummans fusk – hon hade sett vad det skulle bli för mat, och när hon visste att det var fredag idag så sa erfarenheten henne att eleverna skulle vara lediga i morgon. Och spådomen om festen och drottningen var nog inte så smart.

Ett annat dilemma var utseendet på spågumman. Jag ville inte se ut som om jag drev med barnens föräldrar! Min spågumma fick bli tokig, kanske mer lik professor Trelawney i Harry Potter:

Efteråt förebildade jag hur man kan göra som en spågumma innan man börjar läsa en bok. Det finns beskrivet på webbplatsen Världens ALMA.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Tack Ulla Sporrner för bilderna!

27

dec

En liten läsgrupp

Postad av Cilla

fick jag förmånen att samtala med ett antal gånger före jul.

Det började med att LL-förlaget skickade mig fyra nya böcker och ville ha respons på hur de fungerade på skolan. Det var Olyckan, I samma båt, Grannen och Noors trädgård. Jag frågade läraren till en av förberedelsklasserna om jag kunde få låna några elever ett antal lektioner för att läsa och tycka till om böckerna. Det var okej – klassen är för tillfället ganska stor; de fem eleverna som varit längst tid i Sverige kom till mig och så kunde läraren ha några lektioner där hon kunde koncentrera sig på de andra eleverna. Mina lilla läsgrupp bestod då alltså av fem högstadielever med god skolbakgrund som varit i Sverige ca 1 år.

När jag förberedde lektionerna bestämde jag mig för att testa att använda en matris, där eleverna kunde skriva under läsningens gång. Jag är ju ingen rutinerad lärare så jag fick pröva mig fram lite, men matrisen funkade ganska bra. Ibland skrev vi tillsammans på en whiteboard så att eleverna kunde använda vissa ord och formuleringar i sina egna anteckningar.

Böckerna är ganska korta, så på en lektion (45-60 minuter) hann vi läsa och prata lite om en bok. Men det krävdes en lektion till för att hinna skriva sammanfattning och diskutera boken ordentligt.

Vi hann läsa tre böcker före jul och jobba färdigt med två av dem. Då gjorde eleverna även boktipsfilmer om  böckerna. Kolla gärna här och här!

Och ja – eleverna tyckte om böckerna, och jag tyckte att det blev bra diskussioner.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

14

nov

Bibliotekarier, lärare och läsförståelse

Postad av Cilla

Idag var jag med på Nationellt centrum för svenska som andraspråks nätverksträff för bibliotekarier och lärare om läsförståelse. Det var en repris av en träff i våras, och även denna gång hade jag en liten punkt. Min powerpoint finns här.

Här är en sammanställning av tweets från dagen.

I min presentation nämnde jag lite kort PLT och det skapade en viss nyfikenhet så en av gruppdiskussionerna efteråt kom att handla om det. Medan vi samtalade om PLT kom andra bra saker fram – förstås!

Lärare på SFI talade om att de i vissa lägen kan få lite extraresurser till elever som inte riktigt lyckas i undervisningen. Kanske skulle de kunna få testa någon variant på Personlig LäsTränare? Vi diskuterade om man kan ha en mindre grupp med elever som tillsammans med lärare/bibliotekarie har någon sorts gruppcoachning? Eleverna kan läsa helt olika böcker men berätta om dem i gruppen, utbyta läserfarenheter och peppa varandra?

En bibliotekarie (jag och namn…) berättade om hur hon brukar introducera några olika boktitlar, eleverna läser gruppvis samma bok och sedan berättar de för medlemmar ur andra grupper om den bok de läst. Elever som till viss del väljer vilken bok de läser, kan diskutera läsningen med kompisar och stöd av bibliotekarie/lärare, förbereda redovisning tillsammans i gruppen, berätta om boken för elever som inte läst den och få boktips av andra elever. Lite av hem- och expertgrupper alltså. Det låter väl jättebra!

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

 

24

aug

Att undervisa i läsförståelse

Postad av Cilla

av Barbro Westlund får avsluta min läsning om läsning – åtminstone för ett tag. Jag känner mig rätt påläst om läsutveckling, läsförståelse, lässtrategier och hur lärare kan arbeta i klassrummen. Och otålig, nu vill jag pröva nya sätt att arbeta med elevernas fritidsläsning eller tillsammans med lärarna i klassrummen.

Barbro Westlund använder sig en hel del av Tankens mosaik som jag läste tidigare under sommaren, och även av Litteraturläsning som utforskning och upptäcktsresa, men hon skriver om dagens svenska skola. Ska man läsa EN bok om hur man som lärare kan arbeta med elevernas läsförståelse i alla ämnen så är det nog den här.

Westlund går igenom tre undervisningsmodeller för läsförståelse. Den första, som också utgör grunden för de två andra, är Reciprocal Teaching (RT). Forskare har undersökt hur erfarna läsare gör när de läser med god förståelse och behållning, och ur detta kokat ihop fyra lässtrategier. Josefin Nilsson har gjort en väldigt fin genomgång av att undervisa med hjälp av lässtrategier – ber er läsa den i stället för att försöka förklara själv.

De två andra undervisningsmodellerna är Transactional Strategies Instruction (TSI) och Concept-Oriented Reading Instruction (CORI). Jag fick inte någon tydligt uppfattning om TSI, kanske att det är lässtrategierna från RT kombinerat med att jobba med mer Chambersliknande frågeställningar?

CORI sägs vara mycket framgångsrik och det anses bero på att lärare som jobbat enligt den modellen tagit stor hänsyn till motivationens betydelse för läsförståelsen. Det modellen är lite extra spännande att läsa om för mig som bibliotekarie. Inom B&I-forskning läser vi ju om hur fel det kan bli vid olika skolarbeten när elever släpps fria att söka information, för att utan tillräckligt stöd från lärare eller bibliotekarier försöka få ihop en egen text. I boken beskrivs CORI ungefär så här:

  1. lärare plockar ut några centrala begrepp inom ett ämnesområde
  2. de stimulerar elevernas nyfikenhet – gärna genom någon utflykt utanför skolan
  3. eleverna formulerar med lärarens stöd frågor utifrån det de varit med om samt de centrala begreppen
  4. eleverna får söka svar på sina frågor och under denna del av arbetet stöttar läraren genom att tala med eleverna om vilka lässtrategier de använder
  5. eleverna gör slutligen  någon grafisk framställning av det de lärt sig samt redovisar för sina kamrater.

Jag tänker att det är tre delar i detta som bör vara bra grund för att elevernas lärande i samband med ett sådant informationssökningsarbete kan bli bra. Det är att man poängterar att eleverna ska vara genuint nyfikna samtidigt som läraren genom att lyfta fram centrala begrepp ser till att eleverna verkligen jobbar med det ämnesinnehåll som läraren planerat. Det är också att läraren koncentrerar sig på elevernas läsning och läsförståelse medan de söker information – det är väl bristen på förståelse som är grunden till allt klippåklister. Och slutligen att eleverna ska organisera det de lärt sig grafiskt. Jag tror att det är Pauline Gibbons som skriver om att detta att byta format på informationen är bra. Ska man göra en tankekarta eller en tabell av information man fått i en text så måste man nog förstå det man håller på med.

Boken rekommenderas alltså, och delta gärna i samtalet på bokcirklar.se!

 

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

1

jun

Nätverksträff om läsförståelse

Postad av Cilla

för bibliotekarier och lärare anordnades igår av Nationellt centrum för svenska som andraspråk. Jag var med och höll en liten presentation med inspirerande exempel hittade på webben. Om ni vill kika på den så hittar ni den här, och det intressanta är i så fall att klicka och följa länkarna i presentationen.

Jag har förstås tidigare läst en del om läsförståelse, boksamtal, lässtrategier och språkutvecklande arbetssätt men blev väldigt glad över den föreläsning som Maria Bjerregaard, från Nationellt centrum för svenska som andraspråk, inledde dagen med.

En del av det som Maria tog upp och som väckte nya tankar hos mig var:

  • Vi har olika syn på skola och lärande i olika kulturer. Det kan till exempel innebära att i vi i Sverige betonar vikten av att uttrycka sig med egna ord för att visa att man har fått en förståelse, medan man i något av elevernas hemländer premierar exakt återgivning av lärobokstexten.
  • Att olika aktiviteter vi gör när vi läser tillsammans i skolan har två syften: dels att förstå den aktuella texten men också att hjälpa eleverna att utveckla strategier som underlättar läsningen av andra texter i framtiden.
  • När man har en vilja att läsa och förstå en text så används fler strategier – förståelsen blir bättre.
  • Läsning på modersmålet tränar många delar av det som behövs för läsning på svenska. Man kan jobba med boksamtal, lässtrategier etcetera på modersmålet och det spiller över på läsningen av svensk text.
  • Förförståelse kan kompensera för litet ordförråd och bristande avkodningsförmåga.
  • Läsa på raderna, läsa mellan raderna och läsa bortom raderna (på metanivå). Detta gör vi när vi samtalar om texter, men det är viktigt att vara explicit eftersom en del elever annars kan tro att man inte får lägga till egna tolkningar till exempel.
  • När man läser tillsammans ska man under tiden utbyta tankar och reflektera, men man bör samtidigt se upp så inte texten fragmentiseras.

I höst kommer det ordnas en till nätverksträff och då med betoning på själva texten – vad är det i en text som kan vara svårt att förstå?

Här är det samlade twitterflödet från dagen.

Passar också här på att uppmana alla som är intresserade av skolbibliotekets roll för språkutvecklingen att gå med i Facebookgruppen Språklyftet skolbibliotek.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

30

dec

Det här klarar jag inte av att skriva!

Postad av Cilla

Jag skulle vilja att någon skrev en artikel som för ihop några olika aspekter av det här med läsande, språkutveckling och utbildning. Någon som kan referera till den mest intressanta forskningen och de vederhäftigaste teorierna.

De olika aspekterna jag skulle vilja ha med i min drömtext är:

  • Att skolelevers bristande språkförmåga (oftast läsförmåga) anges som orsak till att studieresultaten inte blir de önskvärda. Detta gäller hela grundskolan, gymnasiet och till exempel häromdagen även högskolevärlden.  Och det gäller alla skolämnen!
  • Att läsförståelse och skrivförmåga är viktiga saker – inte bara för utbildningens skull, utan för människors möjlighet att välja sina liv och medverka i vår demokrati.
  • Att det är nödvändigt att lärare i svenska arbetar med skönlitteraturen för att eleverna ska utveckla läsglädje och läsförmåga. Och att detta innebär såväl undervisning i lässtrategier som samtal om litteratur på ett sätt som gör att eleverna upplever läsningen som meningsfull och givande.
  • Att det finns mycket goda exempel både från Sverige och från andra delar av världen på hur lärare i olika skolämnen kan undervisa på en åldersadekvat nivå inom skolämnet samtidigt som de stödjer elevernas språkliga utveckling.
  • Att de här metoderna för hur man kan arbeta i skolan gynnar alla elever, men mest de som inte hemifrån fått med sig det svenska språk som används i intellektuella kretsar.
  • Att vi även måste uppmuntra elevers fritidsläsning. Skolbiblioteken har en självklar uppgift för detta, förutom att förstås stödja det som sker på skoltid.  Men vi behöver också folkbibliotek med resurser att uppmuntra barns och ungdomars läsning på olika sätt. Och vi behöver en massa nyskapande idéer i samhället runtomkring: idrottsledare som diskuterar litteratur, samlingsplatser på internet, läsande förebilder från olika sammanhang, läsambassadörer och framför allt det jag ännu inte har hört talas om.

Allt det här behövs och ska uppmuntras. Och vi måste samverka och tillsammans försöka prioritera vår tid för fortbildning och vår tid med eleverna för att få mesta möjliga fart på alla delar av detta.

Den här texten som jag vill att någon ska skriva behövs för att jag tror att lärare, skolbibliotekarier, barnbibliotekarier, läsambassadören och andra ibland pratar förbi varandra. Vi har inte tillräckliga kunskaper om forskning från varandras områden och ägnar oss ibland åt att slå in öppna dörrar och ibland kanske också argumenterar för fel saker.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

23

sep

Man hinner ju inte allt i skolbiblioteket

Postad av Cilla

och det är spännande att diskutera med varandra hur vi prioriterar.

Bokprat brukar vi kalla det när vi samlar en grupp elever i biblioteket och berättar om olika böcker för att locka till läsning (till skillnad från boksamtal när man mer tillsammans diskuterar en bok som alla läst). Och bokprat råder det olika åsikter om. Jag tycker att de är väl värda den tid de tar.

För att stödja elevernas läsutveckling är det oerhört viktigt vad lärarna gör på lektionerna, att man läser och diskuterar böcker tillsammans och att läraren jobbar aktivt med att lära ut olika lässtrategier.

Men jag tror inte att det räcker. Eleverna måste läsa på egen hand också, utanför skoltid. Och det är här bokpraten kommer in.

När jag har bokprat brukar klassen komma med läraren till skolbiblioteket. Jag berättar om sådär 6 olika böcker, kanske läser jag lite ur dem och ofta förklarar jag saker som jag tror kan försvåra läsningen. Jag berättar till exempel om miljön och personerna, och kanske något om hur författaren byter perspektiv eller tid i början av boken.

Syftet med bokpratet är då att locka eleverna att läsa genom att visa böcker som jag tror kan passa dem, men också att leda eleverna in i boken. Jag är medveten om att jag kanske styr deras tolkning lite, men tror våra elevers behov av förförståelse gör att det ändå är bra.

Ofta är bokpratet lyckat. Läraren får också lite kunskaper om ungdomsböcker som eleverna läser, och eleverna lånar gärna av böckerna jag berättat om. Ibland är det något gruppdynamiskt fenomen som jag misslyckas med att rå på som gör att eleverna sätter sig på tvärsen, men det hör till undantagen.

Kritiken mot bokprat är oftast att de tar för mycket tid i förhållande till vad man får för resultat. Jag läser mycket böcker, för bokpraten men också för att kunna handleda och prata individuellt med elever och lärare. Efter läsningen skriver jag direkt ihop vad jag ska säga på ett bokprat, ifall jag tycker boken passar för det. Jag köper då också in flera ex av samma titel – jag vill alltid ha en liten hög av boken när jag berättar om den. Så när det är dags för att träffa en klass så kollar jag vad jag berättat om för böcker förut, tittar i listan över mina färdiga bokpratsplaneringar och så går det rätt snabbt att förbereda en lektion.

I någon uppsats jag läste för länge sedan framkom kritik mot bokprat av en helt annan anledning. Några tyckte att bibliotekarierna pratade så bra så själva läsningen sedan blev en besvikelse  för barnen. Det har jag tagit till mig och har som ursäkt för att inte lägga ner alltför mycket tid på att göra perfekta bokprat – det kanske är bra om de är halvdanna 🙂

Men huvudargumentet mot bokprat är nästan aldrig att det är dåligt, utan att man har för mycket att göra och måste prioritera. Klicka gärna bland etiketterna till höger på exempelvis Informationssökning eller Källkritik så kan ni läsa mer om vad det är vi måste prioritera emellan.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

15

mar

Vem har skrivit texten?

Postad av Cilla

Jag kan se tre viktiga anledningar att tala om författaren när man håller på med faktatexter:

Den ena är  när man diskuterar källkritik. Vem är upphovsmannen, vad vill hon säga med sin text, är han kunnig i ämnet, när skrev hon den etc?

Den andra är att man måste uppmärksamma upphovsrätten. Den som skrivit texten har gjort ett arbete. Om man citerar, refererar eller använder den på annat sätt så ska man ange källan och ge författaren cred för sitt arbete.

Den tredje är att man genom att prata om författaren också kan diskutera hur texten är skriven. Och om den är svår att förstå kan man fundera över hur författaren kunde gjort för att det skulle bli mer lättbegripligt – det vill säga ett sätt att jobba med förståelsen utan att läsaren får ansvaret för alla problem.

Cilla Hjulstaskolan

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Senaste inläggen

Arkiv