De tu har blivit ett

Vår skola f-9 har cirka 380 elever med f-6 i en del och 7-9 i en annan byggnad. Skolgårdarna ligger precis i anslutning till varandra med endast en gångväg emellan.

Vi har haft två skolbibliotek; för några år sedan var vi även två bibliotekarier men med krympande elevantal och därmed mindre pengar så tog skolledningen bort en av tjänsterna får några år sedan. Jag har de sista åren fördelat min tid mellan de båda bibliotekslokalerna. Men nu har vi flyttat ihop böckerna till ett bibliotek, skälet var att den ena lokalen behövdes till annat i samband med kommande renoveringar.

Nå – vad händer när man ska slå ihop två bibliotek?

Ja, först måste man gallra en massa böcker. Allt får inte plats. Tusentals böcker åkte i soporna, några skänktes bort. Enstaka lärare dök upp och förfasade sig, som alltid när det gallras böcker, men slutresultatet är ju att vi har ETT större och finare bestånd än tidigare.

Sedan måste man fundera över möblering. Det sker många olika saker i biblioteket. Det behövs studieplatser på lunchraster men också sköna ställen att sitta och slappa på. Det behövs samlingsplatser för lektioner med högstadieelever och en annan sorts samlingsplats när man ska läsa bilderböcker för en klass med förskolebarn. Dessutom var det inte riktigt läge att köpa en massa nytt eftersom även denna lokal ska renoveras så småningom.

Men jag tror det kommer funka bra. De flesta hyllorna är på hjul så de går lätt att dra åt sidan vid behov om man vill ställa stolar på olika sätt. Jag har köpt en vagn med småkuddar så de yngre eleverna kan sitta tätt och nära.

Jag har också fått tänka över sortering av böckerna och hylluppställningen. Med så stor spridning i ålder behöver man kunna hänvisa eleverna till de hyllor där böcker som passar just dem finns. Nu är Hcf, Hcg och Hc u separerade på olika ställen och lättlästa böcker är utbrutna ur varje kategori och uppmärkta. Jag var lite tveksam till hur detta skulle funka för de nyanlända högstadieeleverna eftersom de allra enklaste böckerna nu finns på flera olika ställen. Men de verkar nöjda, utbudet av lättlästa böcker har ju blivit väldigt mycket större. Flera nyanlända elever har redan suttit på lunchrasterna i soffan bland Hcf-böckerna och ljudat och läst.

Nu gäller det att få eleverna och personalen att känna sig hemma. Hittills har jag bara sett nöjda miner.

Cilla