För något år sedan testade jag att låta en elevgrupp undersöka olika boktitlar med hjälp av lässtrategin Att förutspå. Det visade sig funka bra för att få eleverna att välja och låna böcker.

Jag har återkommit till det sättet flera gånger, till exempel den senaste veckan.

I torsdags när treorna kom till biblioteket så pratade jag lite om genren deckare. Vi pratade om detektiv, misstanke, bevis, alibi och så vidare. Jag hade plockat fram en hel hög med LasseMaja-böcker (flera elever hade sett film och några läst någon av dessa) och så en hel hög med Kalle Skavank-böcker (där var det bara någon enstaka elev som läst en bok). Jag delade ut Kalle Skavank-böcker till eleverna så att de två och två fick undersöka en titel, och sedan satt vi i en in ring och eleverna fick berätta vad de trodde att boken skulle handla om.

När sjuorna skulle komma och låna nya böcker på engelska gjorde jag likadant. Jag hade plockat fram en hel hög med fina faktaböcker, och lät dem titta två och två på en titel för att sedan berätta för de andra. Det är lite pirrigare för eleverna att sådär relativt oförberett berätta på engelska inför hela gruppen. Läraren fick börja för att visa hur det kan gå till, och sedan blev det nog så att den i paret som tyckte det var minst jobbigt var den som talade.

Ja – detta funkar bra! Eleverna undersöker en bok noga och den aktiviteten undanröjer lite av den skeptiskhet som vissa elever känner när de tvingas välja böcker. Det är ett bra sätt att närma sig en serie med böcker (som Kalle Skavank) eller en genre (som faktaböcker).

När jag bokpratar genom att berätta om enskilda titlar så vill jag ha flera likadana exemplar eftersom många elever ofta blir sugna på samma bok, med denna metod funkar det utmärkt med många olika böcker. Dessutom kan jag använda böcker som jag själv inte hunnit läsa in mig på 🙂

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola