Jag – en möjliggörare?

När jag funderar över mitt jobb tänker jag ibland att jag är någon sorts möjliggörare! Till exempel erbjuder jag eleverna kunskaper om verktyg för sina studier.

Jag brukar hjälpa eleverna till inloggningar i SLI (filmdatabas med mera), dels för att lärarna då kan uppmana eleverna att se pedagogiska filmer även hemma, men också för att eleverna på eget initiativ kan använda databasen för att lära sig mer. Jag brukar visa dem Länkskafferiet, kanske mest för att de själva sedan kan leta efter roliga sätt att träna till exempel matematik eller engelska.

Den här terminen har jag börjat med något nytt: jag visar eleverna Google Drive. Där kan de använda Office-liknande funktioner för texter och presentationer, de kan samarbeta med varandra om en text och de kan framför allt hålla ordning på sina arbeten. I Stockholm har vi ett knöligt system med Skolwebben för att hantera dokument när man jobbar hemma. Jag har sett någon enstaka elev använda Drop box, många mejlar sina arbeten till hotmail etcetera men jag tror att några kommer nappa på Google Drive.

Min avsikt med de här möjliggörandena är alltså inte att alla eleverna ska tvingas till något, men att de ska känna till möjligheter och kunna välja det som passar dem.

På samma sätt försöker jag vara en möjliggörare för lärarna ibland. Jag erbjuder mig att hjälpa till med till exempel att komma igång och blogga, att tillsammans med kollegan Ulrika vara bollplank och resurs när någon vill börja arbeta med reciprok läsundervisning eller att bara vara med när klasserna ska arbeta med datorer (även den mest luttrade läraren kan bli uppgiven över alla trassel som måste lösas på grund av Volvo-IT-lösningen i Stockholms stad).

Några elever och några lärare behöver inte mig som möjliggörare – de fixar allt sådant själva. En del är inte alls intresserade. Men för många är det bra att ha mig som resurs.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola