Aktuellt

2022

maj

Våra sjuor ska göra ett arbete i teknik och svenska/svenska som andraspråk. De ska skriva faktatexter om uppfinningar och uppfinnare och jag blev inbjuden att medverka med några korta lektioner. Det blev tre gånger 20 minuter ungefär per grupp, och vid två av tillfällena fanns jag sedan med när eleverna jobbade.

Den första lektionen pratade jag lite om att eleverna under många skolarbeten framöver kommer behöva söka information om något för att sedan skriva en text. Jag tipsade om att det kan vara smart att välja ett ämne som det är enkelt att finna lagom mycket information om. Och så gick jag igenom två enkla sätt att hitta trovärdig och välskriven text, nämligen NE och böcker i skolbiblioteket.  I NE visade jag innehållsförteckningen för längre artiklar och möjligheten att välja Enkel text.

Sedan pratade jag om böckerna i skolbiblioteket, lite om biografier på engelska och svenska och framför allt hyllan med böcker om teknik. Som vanligt projicerade jag upp bilder på det jag berättade om.

I det här sammanhanget var det verkligen relevant att prata om poängen med referensmärkning av vissa böcker, och så kollade vi på innehållsförteckning och register. Det här är sådant vi arbetar mycket med på lågstadiet, men när våra sjuor gick i trean hade jag inte börjat på vår skola än. Andra halvan av lektionen letade eleverna i hyllorna och i NE, och kopieringsmaskinen gick varm.

Den andra lektionen handlade om att använda webben och jag började med att visa 4.22 minuter av min favoritfilm. Sedan sa jag att ibland vet man ju en bra källa, då är det enkelt, och så kollade vi på Tekniska museets webbplats. Men, om man inte vet en specifik webbplats, då använder man en söktjänst och ofta Google. Jag gav en mycket kort förklaring om Google-spindlarna som springer runt i nätet, och att de samlar på ord, ord och ord. Jag poängterade att när man googlar är det vilka ord man skriver som har betydelse, och att man ska fundera ut vilka ord som kan finnas i en text som ger en svaret på det man undrar över. Jag berättade att man ofta måste skriva flera ord, ibland kanske på engelska. Jag pratade också kort om att man ju undrar vem det är som skrivit texten och om den är pålitlig? Jag visade hur jag letade efter uppgifter om en webbplats, hittade ansvarig utgivare och lämnade webbplatsen för att söka information om denne.

Den tredje lektionen var en snabb genomgång av upphovsrätt och CC eftersom eleverna ska fixa bilder till sina texter. Jag visade den här korta bildsekvensen, hur man väljer Creative Commons bilder när man söker bilder i Ipaden och så rekommenderade jag dem att i detta arbete gå direkt till Wikimedia Commons eftersom det då också är enkelt att få fram hur bildkällan ska redovisas.

Så – kort och grund information, men jag tror att den var relevant för eleverna just nu och att de därför tog till sig den.

Cilla Dalén

april

I fredags firade vi Världsbokdagen på Enbacksskolan, en dag för tidigt eftersom 23 april i år är en lördag.

Vi började dagen med en samling i Mediateket för att tacka alla elever som varit med i Läsplogen. Och vi hade två vinnare på vår skola – hipp hurra för dem! Här kan man läsa mer om detta.

Utomhus hängde en tipsrunda för f-3. Det var enkla och ibland lite knasiga frågor, meningen var att eleverna skulle tycka att det var kul, och sedan fick de rätta tipsrundan tillsammans i klasserna.

Utomhus hängde också siffror i träden. De var svar på frågor som mellanstadiet fick på ett papper, de skulle alltså gissa vilket tal som var svar på vilken fråga. Eftersom detta var en tävling med vinster så fanns det också en utslagsfråga med på slutet.

Inomhus hängde en tipsrunda för högstadiet. Vi sa till dem att de fick ta reda på svaren på vilket sätt de ville, en del frågor var lätta och en del lite svårare. Även här var det en utslagsfråga och så kunde eleverna vinna saker.

Under hela dagen fanns en skärm med boktips, från elever och vuxna, ute i trapphuset där alla passerar.

En i huvudsak lyckad dag tycker jag. Man ska ha lite ståhej och lustigheter ibland, för att bryta av vardagen.

Cilla Dalén

Årskurs två har läst många Astrid Lindgren-böcker med sina lärare, jag har berättat om Astrid Lindgren och om Astrid Lindgren Memorial Award, eleverna har haft bibliotekskunskap på temat och nu avrundade jag min del av detta med att låta eleverna arbeta med informationssökning samtidigt som de hade en verklig uppgift att utföra.

Jag samlade eleverna och berättade att jag ville ha deras hjälp att göra en utställning om ALMA. Jag förebildade tydligt hur man plockar fram NE Junior och så visade jag hur man söker upp en ALMA-pristagare (alla finns med enkel text i NE). Vi har använt NE Junior tidigare, och talat om vilka som skriver i NE och varför det är en bra källa för oss i skolan.

Jag gjorde exakt så som eleverna sedan skulle arbeta gruppvis. Med Ipad, ett papper med författarens namn och bild och så en liten hög med mindre papper som man kan skriva på. Och så läste jag upp texten och valde ut några saker som jag tyckte var intressant och skrev dessa på de små pappren.

Läraren delade sedan in eleverna i fungerande par, eller tre och tre. De fick en Ipad per grupp, och så ett bord där deras material fanns.

Ett par elever ur varje undervisningsgrupp, som kanske skulle ha svårt att klara den här uppgiften av olika skäl, fick specialuppdraget att klistra fina ALMA-märken på böcker.

När eleverna var nöjda med sitt arbete tog de pappren med sig till mig, och så klistrade vi ihop dem medan jag läste och kommenterade elevernas texter.

Sedan blev det en festlig utställning av alltihop:

Cilla Dalén, Enbacksskolan

mars

Hcf-böckerna, de som vi har på vanlig hylla till skillnad från de lättlästa som är snyggt exponerade i lådor, har använts väldigt lite. Eleverna blir inte lockade av bokryggar, även om jag försöker att lyfta fram en del böcker på bokstöd etc. Det är vissa serier som barnen känner till som lånas: Handbok för superhjältar, Monstret Frank, böckerna om Jack… och så vidare.

Därför flyttade jag för ett par månader sedan denna vanliga och eventuellt lite tråkiga boksnurra så att den står bredvid Hcf-hyllan.

Treorna som gör bibblaprao har nu vid tre tillfällen fyllt snurran med böcker de tagit ur Hcf-hyllan. Och nu lånas de ut! Eleverna gillar att se denna maffiga mängd böcker med framsidorna utåt, det är kul att snurra lite på snurran och de blir klart lässugna. Dessutom har bibblapraoeleverna ju gjort djupdykningar i hyllan för att hitta de böcker de vill exponera, och därmed lärt sig att det kan löna sig att faktiskt kolla på alla de där bokryggarna.

Cilla Dalén

får årets Astrid Lindgren Memorial Award!

Hurra! Andra gången det är en svensk pristagare. Det är roligt för oss i skolbiblioteken att direkt kunna plocka fram böcker.

Här kommer lite tips om var man kan läsa OM henne:

Som vanligt finns förstås den bästa presentationen på ALMA:s webbplats. Läs för allt i världen den fina och roliga motiveringen! Webbplatsen gjordes om relativt nyligen, jag tycker att det nu är lättare att hitta information som lämpar sig även för eleverna.

Den här intervjun i Göteborgsposten tyckte jag var kul att läsa. Och här är en lite äldre intervju på engelska där hon berättar mer om sin barndom och sitt skapande.

Det är förstås alltid roligt att visa eleverna själva tillkännagivandet. Det börjar 6.30 in i denna film och telefonsamtalet till pristagaren finns vid 9.10.

Det finns också en enkel text i NE att använda tillsammans med eleverna.

Och ha så kul med alla böckerna!

Cilla Dalén

Titta titta så fin:

Ja, nu finns den i handeln, en bok som jag hoppas inspirerar och hjälper lärare och bibliotekarier att ta in Astrid Lindgren Memorial Award i undervisningen. Så här ser innehållsförteckningen ut:

Genom att läsa boken får man grundläggande kunskaper om Astrid Lindgrens betydelse och prisets tillkomst, om hur pristagarna utses och om varför just pristagarnas böcker är så bra och lämpade att arbeta med i skolan. Jag ger också förslag till hur man kan introducera eleverna för priset och använda ALMA till att arbeta läsfrämjande. Lite bibliotekskunskap och informationssökning blir det också, jag gör ofta så att jag integrerar det i mitt arbete med litteraturen.

Dessutom finns det en förteckning över alla pristagare med de böcker jag tycker är fina att använda tillsammans med eleverna. Några vänliga kollegor, vänner och elever har också hjälpt mig genom att berätta om sin läsning och hur de brukar använda böcker av ALMA-pristagare.

Här kan man provläsa lite mer.

Så nu håller jag tummarna för att boken ska få många läsare i skolor runt om i landet!

Cilla Dalén

I skolbiblioteket finns nu ett litet bestånd av någorlunda lättlästa böcker på franska och spanska, för elever som har språken som skolval. Mångspråksbiblioteket tillhandahåller ju böcker för modersmålselever, men dessa måste vi fixa själva.

I onsdags hade jag lektioner med sexor, sjuor och åttor som läser franska med målsättningen att de ska känna till att böckerna finns, och våga bläddra i dem.

Vi träffades i klassrummet och jag högläste två bilderböcker. På min taffliga franska, och eleverna och jag gissade tillsammans vad texten betydde. Läraren Felix fick rycka in ibland, när vi inte förstod att reda ut innebörden.

Det här med att läsa bilderböcker funkade utmärkt. Det är lustfyllt och Ingalill på Mångspråksbiblioteket hade hjälpt mig att välja ut enkla men bra böcker.

Sedan lottade vi fram grupper och eleverna gick in i skolbiblioteket och satte sig vid olika bord. Det låg 5-6 böcker på varje bord, och så ett papper med uppgifter. De fick leta efter ord de förstod, kunde gissa eller inte hade en susning om vad de betydde. De fick göra en enkel bokryggspoesi och de fick läsa några meningar högt i kör. När de var klara med en uppgift skulle de påkalla min eller lärarens uppmärksamhet genom att klappa eller vissla. Det var kul och bidrog till att skapa lite tempo. På slutet ställde eleverna in böckerna på rätt plats i hyllan, så att de skulle lära sig var de finns.

Dessa tre lektioner var alltså ett litet men rätt lyckat försök att få eleverna att våga kolla i böcker på sina nybörjarspråk. Om ett par veckor gör vi samma sak med eleverna som läser spanska.

Cilla Dalén

 

februari

Det här är femte och sista blogginlägget i min lilla serie om varför skolbibliotek behövs när man vill skapa en läskultur på skolan.

Utvecklingen av biblioteksverksamheten under de snart tre år jag arbetat på skolan är förstås inte en isolerad företeelse. Det är en del av skolans arbete för att stärka elevernas språk- och läsutveckling. Detta arbete med fokus på språk pågår hos all personal på skolan, med utbildningar och kollegialt lärande. Där finns min kompetens som en del, tillsammans med alla andras. På Enbacksskolan har alla höga förväntningar på sig och arbetar väldigt disciplinerat med det man åtagit sig (det låter kanske som floskler, men det är en realitet). 

Skolbiblioteket är en resurs för all personal. Modersmålslärare, klasslärare, svensklärare, specialpedagoger… de har fina böcker att använda och kan be mig om råd och service. På Enbacksskolan finns en välorganiserad samarbetskultur, i 1-6 samverkar tre klasslärare runt ca 40 elever. På min förra skola, där organisationen var mer svajig, fungerade jag ibland också som en samarbetspartner för den eller de lärare som ville testa nya metoder inom läsningen. Jag var någon att bolla med och kunde finnas som resurs när något nytt skulle prövas. Det behövs i mindre grad på min nuvarande arbetsplats.

Jag garanterar en lägstanivå i lässtimulans för alla klasser. Genom arbetsplanen och att jag bjuder in (och när det behövs även tjatar) nås alla elever av bokprat och organiserade lånetider. När allt sker på lärarnas initiativ är det min erfarenhet att det blir väldigt olika för olika klasser. Lärare har ett brett ansvar, de fokuserar sin egen undervisning. Det är helt rimligt, och att det då finns en bibliotekarie som också har lässtimulansen och läsandet på fritiden för ögonen – det är en garanti för någon sorts likvärdighet. 

På samma sätt finns jag som riktad resurs för att involvera läsning lite mer på fritidshemmen. Självklart skulle fritidshemspersonalen kunna göra detta på egen hand, men min medverkan sätter lite extra skjuts på utvecklingen.

Ett skolbibliotek som har för låg bemanning kan inte fungera på samma sätt. Med en heltids bibliotekarietjänst på ca 400 elever, och ett medieanslag på ca 80 000 kronor, kan jag bygga ett skolbibliotek med miljö och litteratur som stimulerar till läsning. Ju mer det används av elever och lärare desto mer jobb blir det. Böcker slits, det blir rörigt i hyllorna, läsande elever önskar inköp av specifika böcker, aktiva elever vill vara med och påverka… Det är en god uppåtgående lässpiral som dras igång och det är väldigt roligt att följa. Och jag måste ha tid för att hänga med! 

Med detta avslutar jag bloggserien om att en bra skolbiblioteksverksamhet är en viktig resurs för utvecklandet av en läskultur på skolan. De tidigare inläggen kan läsas här:

Om f-3

Om 4-6

Om 7-9

Om fritidshemmen

 

Det här är det fjärde inlägget om hur verksamheten i skolbiblioteket hjälper till att skapa en läskultur på skolan.

När jag jobbat ett läsår på skolan bad jag att få vara med vid samlingen på morgonen på sommarfritids, och läsa en bok. Det blev några dagar i början av sommaren och några dagar i slutet, dessemellan var jag ledig. Det funkar utmärkt att högläsa en bilderbok för sådär 30 ungar på en gång när man kan projicera upp bilderna. Detta är nu tradition de dagar på loven jag arbetar, och när jag inte är där högläser någon från fritids.

Jag initierade också ett samtal med de som arbetar på fritids om ifall de kunde ha ett rum som kan funka som läshörna. Till saken hör att vårt fritids är en verksamhet för alla fritidsbarn, men de tider de är många delar de upp sig i olika aktiviteter. Javisst sa fritidspersonalen, de bestämde ett rum och en kontaktperson för mig att samarbeta med. När hösten började, mitt andra år på skolan, etablerade vi tillsammans en rutin som innebär att en aktivitet varannan torsdagseftermiddag handlar om att fixa i ordning i ”Lilla bibblan” (tidigare Fritidsbibblan) och byta böcker där. Efter lite famlande kom vi fram till att också helt enkelt lägga in en högläsningsstund under den dryga timmen vi hade på oss. Ju fler böcker våra elever får ta del av desto bättre.

Nu är jag inne på mitt tredje läsår och har en ny kontaktperson på fritids. Det är André som är fenomenal på att skapa den stämning han vill ha i elevgruppen. Han pratar med eleverna så fint om vad mysigt det är att läsa, och sprider ut eleverna på olika ställen för enskild läsning den torsdagen jag inte är med – suveränt sätt att skapa läskultur!

Vi har också tillsammans dragit igång Läsmys på loven.

Fritidsklubben med mellanstadieelever läser också mycket nu, deras pedagog fixar läsmys på morgnarna på loven och en låda med tidningar och böcker som byts ut emellanåt. Och så får de elever som vill vara med mig i skolbiblioteket en eftermiddag i veckan. Jag högläser varje gång en miniroman och sedan hjälper de mig med olika saker som behöver göras i skolbiblioteket.

Som ni ser handlar det inte om att jag som person är någon trollkarl som skapar läskultur. Men att det finns en bibliotekarie på plats gör skillnad. Mer om det i morgon när jag skriver det femte och sista inlägget i denna lilla bloggserie.

Detta är inlägg 3 om vad det är jag som bibliotekarie bidrar med för att skapa en läskultur på skolan. Högstadiet är klart det knepigaste, det finns så mycket som konkurrerar om ungdomarnas tid. De har mer skolarbete, och när de ska koppla av är det för många sociala medier, filmer och dataspel som gäller.

Det jag ser är i alla fall en klar förbättring under de 2 1/2 år jag jobbat på skolan. Antalet lån ökar, men framför allt ser jag en annan aktivitet i lokalen. Förut var det bara sofforna som ungdomarna använde, nu är det även böckerna… ibland i alla fall.

Jag har bokprat för högstadiet en eller ett par gånger per termin och klass. Innan de längre loven försöker jag se till så de har en lånetid och då exponerar jag böcker per genre på stora bord. Det är otroligt viktigt med lärarnas stöd. Våra elever litar på sina lärare, och när lärarna tydligt signalerar vikten av läsning och visar nyfikenhet på böckerna och på elevernas bokval – då blir lånestunden efter bokpraten mycket bättre än annars.

Explicit prat om vikten av att läsa mycket är också bra. Ska det bara vara lustfyllt, då vinner inte böckerna, men många av våra elever blir motiverade att kämpa med läsningen när man förklarar hur viktigt det är. I år har jag pratat med klasserna om detta vid åtminstone något tillfälle per klass.

Jag har gallrat hårt och köpt in nya böcker. Det som funkat bäst är engelska ungdomsromaner och manga, det finns grupper av högstadieelever som uppskattar sånt och tipsar varandra. Även en del lättläst ungdomslitteratur går bra.

I julas möblerade jag om. Jag ställde ungdomsböckerna mer tydligt för sig själva, och ordnade ett par till läsplatser med mysiga fåtöljer. Jag såg också till att facklitteraturens hylla V fick en bättre placering, den var tidigare precis vid mitt arbetsbord vilket inte är så lyckat…

Efter jul mutade jag högstadieeleverna så att de på sina raster for runt i bibblan och kollade in de nya placeringarna. Små chokladhjärtan och pennor är otroligt motiverande – mer än hälften av eleverna gjorde mitt lilla frågepapper 🙂

Jag ärvde ett system med Mediateksråd när jag började på skolan. Det är tre råd, ett per stadium, och jag har inte riktigt fått det att bli bra. Men högstadiets Mediateksråd består i år helt enkelt av de som vill vara med, inte att det måste vara just två per klass eller så. Och dessutom gick de med i rådet med vetskapen om att de ska jobba läsfrämjande (tack kollegan Johanna på Elinsborgsskolan som inspirerat till detta). Så – det rådet funkar rätt bra nu. De, och även andra elever, tipsar mig om böcker att köpa in. Häromdagen hade vi möte efter skoltid, vi fikade och så hjälpte de mig med idéer inför framtiden. Direkt i mötet gjorde vi den här lilla miniexponeringen:

Ja, det är så här jag jobbar. Många läsfrämjande aktiviteter, små framsteg och jag är nöjd när jag ser att intresset ökar även om det inte går så snabbt. Nu upplever jag i alla fall att elevgrupperna på högstadiet förstår att jag vill väl, och de dissar inte läsfrämjandet som sådant vilket förekom när jag var ny på skolan.

 

 

 

 

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén