Svenska Akademiens bibliotekariepris 2022

går till mig – oj!

Priset har delats ut sedan 2005 och gick i början endast till bibliotekarier på folkbibliotek. Men sedan några år tillbaka kan även vi i skolbiblioteken tilldelas Svenska Akademiens bibliotekariepris och 2020 var Åsa Norlund på Tullängsgymnasiets bibliotek den första skolbibliotekarien som mottog det. 

Det är förstås helt orimligt att jag tilldelas ännu ett stort pris, jag fick ju nyligen Ingvar Lundbergpriset och ett par år tidigare Greta Renborgs pris. Men det är nog inte så de tänkt, prisen har ju ingenting med varandra att göra. 

Svenska akademiens bibliotekariepris delas ut för ”värdefulla insatser för att främja intresset för klassisk och samtida skönlitteratur” enligt formuleringarna på Svenska Akademiens webbplats. Motiveringen för just mitt pris lyder:

Svenska Akademiens bibliotekariepris för år 2022 tilldelas Cilla Dalén, Enbacksskolan i Tensta, för hennes engagerade arbete kring litteratur och läsning och hennes förmåga att inspirera och sprida kunskap till såväl elever som kollegor.

Så gissningsvis är detta att jag är synlig på olika sätt, inte minst med denna blogg, en orsak till att de gett mig priset. I texten de har skrivit om mig nämner de också arbetet på Hjulsta grundskola runt Astrid Lindgren Memorial Award.

Jag är förstås mycket tacksam för priset, men det tråkiga med sådana här priser är att det kan finnas skolledare som tror att det i första hand är en personfråga hur arbetet i skolbiblioteket bedrivs. Jag är övertygad om att på alla skolbibliotek där bibliotekarien har en rimlig bemanningsgrad så görs de där ”värdefulla insatserna…”. Jag har när jag blivit intervjuad apropå priset försökt lyfta fram att jag har en tjänst som gör det möjligt för mig att göra ett bra jobb. 

Det jag inte haft utrymme att tala så mycket om är att skolan i sig i högsta grad påverkar skolbiblioteksverksamheten. Tillsammans med min rektor Raija Ikonen föreläste jag för någon månad sedan på Skolportens skolbibliotekskonferens under rubriken “Leda, samverka och utveckla” och där berättade Raija bland annat om skolans samarbetskultur, hur alla nyanställda introduceras för gemensamma normer och värden och om hur vuxna bygger en tillitsfull relation med eleverna. 

Man brukar ju lite diffust prata om ”skolkultur” och hur saker ”sitter i väggarna”, och jag uppfattar det som att på Enbacksskolan har man under lång tid arbetat med att medvetet bygga och vidmakthålla den kultur som elever och personal tillsammans funnit framgångsrik. Detta påverkar mitt arbete på väldigt många olika sätt, väldigt enkelt kan man säga att det handlar om att när organisationen är tydlig är det lätt att samverka. Tyvärr saknar jag kompetens att beskriva detta ordentligt, skolledning är inte min grej. 

Cilla Dalén