Herr Arnes penningar

av Selma Lagerlöf läser vi i en bokcirkel med åttor och nior, på deras fritid efter skoldagens slut. Vi använder den förkortade utgåvan från LL-förlaget.

Min roll i bokcirkeln är deltagare och fikafixare. Planerar och leder samtalen gör Katarina Lycken Rüter – rutinerad f d gymnasielärare som nu sprider sin litteraturentusiasm till mina elever. Av sin godhet, som Emil skulle ha sagt.

Bokcirkeln är förstås till för eleverna, för att stimulera dem att läsa och utveckla sin kompetens genom samtal om litteraturen. Men men… en trevlig bieffekt är att jag lär mig av Katarinas sätt att samtala med eleverna. Det är ju bästa fortbildningen – att se någon skicklig kollega i aktion.

Idag hade vi läst ungefär halva boken och vi började med att individuellt skriva upp något vi tyckte om och något vi inte tyckte om på post-it-lappar. Det här känner jag igen, Chambers! Men sedan bytte vi lappar med varandra, så när Katarina samlade ihop våra åsikter på tavlan läste man upp någon annans. Ett sätt att sätta fokus på själva tankarna i stället för på vem som har tänkt dem, förklarade hon efteråt för mig. Smart!

Vi tyckte inte särskilt lika – och det är ju då boksamtalen brukar bli roligast. Somliga tyckte det var en läskig bok, någon tyckte inte alls att den var skrämmande. Några gillade att man inte riktigt förstod, andra tyckte inte om det, och så vidare.

Så småningom ledde Katarina över diskussionen i sådant som var svårt att förstå, och bra att få höra varandras tankar om. Och vi bläddrade i boken, läste om här och där och prövade olika möjliga tolkningar.

Sedan fick en av eleverna ta rollen av Herr Arne och svara på frågor som vi andra hade till honom. Kul sätt att öva sig på att ställa frågor till texten, och spännande att lyssna till de svar som Herr Arne gav. Och en annan fick pröva att vara Elsalill.

Så – det jag lärde mig idag var att använda lappar som man byter med varandra i Chambers-samtal, och att ställa frågor till karaktärerna. Båda delarna sparar jag i bakhuvudet till lämpligt tillfälle. Men det roligaste var kanske att kolla in Katarinas entusiasm över boken och intresse för elevernas tankar. Genomtänkta metoder är bra men gott bemötande är en grundläggande förutsättning!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola