Visar inlägg med tagg:

Jag skulle vilja att någon skrev en artikel som för ihop några olika aspekter av det här med läsande, språkutveckling och utbildning. Någon som kan referera till den mest intressanta forskningen och de vederhäftigaste teorierna.

De olika aspekterna jag skulle vilja ha med i min drömtext är:

  • Att skolelevers bristande språkförmåga (oftast läsförmåga) anges som orsak till att studieresultaten inte blir de önskvärda. Detta gäller hela grundskolan, gymnasiet och till exempel häromdagen även högskolevärlden.  Och det gäller alla skolämnen!
  • Att läsförståelse och skrivförmåga är viktiga saker – inte bara för utbildningens skull, utan för människors möjlighet att välja sina liv och medverka i vår demokrati.
  • Att det är nödvändigt att lärare i svenska arbetar med skönlitteraturen för att eleverna ska utveckla läsglädje och läsförmåga. Och att detta innebär såväl undervisning i lässtrategier som samtal om litteratur på ett sätt som gör att eleverna upplever läsningen som meningsfull och givande.
  • Att det finns mycket goda exempel både från Sverige och från andra delar av världen på hur lärare i olika skolämnen kan undervisa på en åldersadekvat nivå inom skolämnet samtidigt som de stödjer elevernas språkliga utveckling.
  • Att de här metoderna för hur man kan arbeta i skolan gynnar alla elever, men mest de som inte hemifrån fått med sig det svenska språk som används i intellektuella kretsar.
  • Att vi även måste uppmuntra elevers fritidsläsning. Skolbiblioteken har en självklar uppgift för detta, förutom att förstås stödja det som sker på skoltid.  Men vi behöver också folkbibliotek med resurser att uppmuntra barns och ungdomars läsning på olika sätt. Och vi behöver en massa nyskapande idéer i samhället runtomkring: idrottsledare som diskuterar litteratur, samlingsplatser på internet, läsande förebilder från olika sammanhang, läsambassadörer och framför allt det jag ännu inte har hört talas om.

Allt det här behövs och ska uppmuntras. Och vi måste samverka och tillsammans försöka prioritera vår tid för fortbildning och vår tid med eleverna för att få mesta möjliga fart på alla delar av detta.

Den här texten som jag vill att någon ska skriva behövs för att jag tror att lärare, skolbibliotekarier, barnbibliotekarier, läsambassadören och andra ibland pratar förbi varandra. Vi har inte tillräckliga kunskaper om forskning från varandras områden och ägnar oss ibland åt att slå in öppna dörrar och ibland kanske också argumenterar för fel saker.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Jag nämnde förut att en av lärarna som undervisar i Svenska/Svenska som andraspråk i åttan hade talat med sina elever om att läsa högt för småsyskon. Det var ju en strålande idé – bra för våra elever att öva högläsning och bra för småsyskonen att få böcker lästa för sig!

Vi har inte så många bilderböcker i vårt högstadiebibliotek så detta var ett perfekt tillfälle att besöka Tensta bibliotek. Marion, som är barnbibliotekarie där, och jag förberedde besöken tillsammans och så här har de tre åttondeklassernas besök blivit:

Vi har träffats utanför biblioteket och samlat ihop klassen tillsammans med läraren. Efter en snabbtitt in på barnavdelningen så har eleverna satt sig på stolar och kuddar i ett grupprum där Marion plockat in en massa fina bilderböcker. Jag har haft en docka i knäet och berättade om hur jag brukat placera barn när jag läst högt. Sedan har Marion och jag talat lite om bilderböcker och hur man kan läsa dem, varvat med att vi också läste några hela böcker: Sagan om den lilla lilla gumman, Max dockvagn, Det röda trädet och ett par till. I två av klasserna berättade Marion också en saga. Efteråt har eleverna fått en stund på sig att låna böcker.

Det hela var mycket lyckat och en intressant upplevelse på flera sätt. Våra högstadieungdomar är inte alltid så lätthanterliga, och det kändes lite osäkert hur de skulle reagera när vi tänkte läsa småbarnsböcker för dem. Dessutom var bara en av de tre klasserna ordentligt förberedd på vad vi skulle göra. Alla klasserna kom tillsammans med lärare som är tydliga och har elevernas förtroende – det var ju en god grund.

Bara några få av eleverna verkade känna igen böckerna vi visade – Alfons Åberg var kanske mest känd. Några elever satte upp en lätt skeptisk min när vi satte igång, men jag tror att de insåg att Marion och jag verkligen gillade de här böckerna. Vi hade väl också lite glimten i ögat när vi läste böckerna som om vi hade läst dem för små barn.

Klasserna lyssnade väldigt intresserat när vi läste högt!

Elever som ofta kan agera motvals mot oss vuxna satt faktiskt absorberade av Sagan om den lilla lilla gumman; och Det röda trädet hade eleverna starka åsikter om. En flicka sa direkt att den handlar om att vara tonåring. Det verkade helt klart som att detta var en upplevelse för våra ungdomar.

Alla våra elever har ju föräldrar som är uppväxta i andra länder, och många av våra elever har inte heller själva tillbringat sina småbarnsår här i Sverige med svenska barnböcker. Kanske är det en bidragande orsak till att det blev så lyckat – detta var helt enkelt något helt nytt för många i klasserna?

Eller så är det bara så att bilderböcker och högläsning är en så väldigt bra grej – kanske passar det alla grupper av elever?

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

16

dec

Om man är trångbodd

och har många syskon, en dator att dela på, kanske utan officepaketet, och föräldrar som varken har svenska språket eller studietradition

då behövs möjligheten att plugga någonstans.

Läxhjälp är kontroversiellt och även läxor.

Men även med en utopiskt perfekt undervisning så kommer vi att ha elever som vill fortsätta studera när skoldagen tar slut. Somliga kan göra det hemma – ta hem kompisar, sitta med sina laptops i soffan i vardagsrummet och fråga mamma om hjälp.

Andra kan inte det. Och då behövs till exempel ett skolbibliotek med så hög bemanning att det kan vara öppet såväl på elevernas raster och håltimmar som på eftermiddagar och kanske kvällar.

Och eftersom den där utopiskt perfekta undervisningen ännu inte finns, så är behoven mycket stora. Här har jag tidigare skrivit om vad vi erbjuder på min skola. Vi har enormt tryck från elever på att få ännu mer stöd.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

För någon månad sedan skrev jag att jag inte gjorde någonting nytt i mitt skolbibliotek.Den här veckan blev det desto mer.

Tre helt nya saker har jag varit med och testat. Endast uppstart än så länge, så jag får berätta vidare så småningom, men detta är på gång:

Inspirerade av kollegor på Bokelundskolan så ska min kollega Ulrika och jag försöka få eleverna i sexan och sjuan att göra boktipsfilmer. Efter diverse tekniska komplikationer så har jag nu introducerat det hela i två av våra sjuor, och så får vi se hur det kommer att gå…

Jag har ägnat en hel del tid den sista månaden åt att försöka lära mig att jobba i wikipedia. Det finns en massa fördelar med att arbeta med wikipedia i skolan och jag tänkte att om jag behärskar själva verktyget så kan lärare och elever arbeta med innehåll och språk. Det är väldigt roligt och nu i veckan har jag satt igång ett litet pytteprojekt med sexorna. De hade redan skrivit faktatexter på engelska om olika djur. Jag har nu varit med på en lektion per klass och pratat om vad wikipedia är och så har vi kollat på den engelska lättlästa versionen. Nu ska läraren och eleverna jämföra artiklarna i simplewikipedia med de texter eleverna skrivit, och nästa vecka ska vi försöka hjälpas åt att förbättra wikipediaartiklarna. Mycket spännande – jag känner mig inte helt trygg med redigeringsfunktionen än…

Det tredje nya som jag aldrig gjort förut är att ha bokprat om bilderböcker för högstadieelever! En av våra lärare i åttan hade ett utmärkt förslag om att eleverna ska läsa böcker för småsyskon eller andra barn. Detta resulterade i att Marion, barnbibliotekarie på Tensta bibliotek, och jag ska ha bokprat om bilderböcker för tre klasser med åttor. Vi har hunnit med en klass nu, och det var mycket roligt. Jag tror att de flesta eleverna tyckte som vi – att bilderböcker är minst lika bra när man är stor 🙂

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

9

dec

är inte alltid så lätt.

Ibland sägs det att vi bibliotekarier ska samarbeta med de lärare som vill, och så hoppas man att resten av lärarna följer efter om det vi gör blir bra. Jag har också förstått, och blivit lite besviken på, att skolor har fina biblioteksplaner som funkar bara för att vissa samarbeten inte kommer till stånd – om alla klasser skulle involveras så räcker inte tiden till.

Det har säkert sin poäng att jobba så; goda exempel kan resultera i att fler hänger på nästa gång. Och i att man får större resurser. Men jag är ofta lite otålig, och blir frustrerad när jag inte får möjlighet att nå alla med det jag tror är viktigt.  Och då försöker jag påverka genom att gå olika vägar.

Det här gäller framför allt när jag känner till resurser som jag tror att eleverna skulle ha glädje av – jag lovar att jag är mer ödmjuk beträffande upplägget av undervisningen. Men om jag vill informera och sprida kännedom om till exempel olika databaser, webbplatser, datorprogram eller böcker som jag tror skulle underlätta för elever och lärare så har jag olika sätt att agera.

Jag sprider information direkt till elever genom facebooksidan, samtal i biblioteket eller  lappar i och utanför biblioteket.

Lärarna kan jag nå genom att be att få tid på arbetslagstid, ämneskonferenser, andra konferenser eller genom skolans interna veckobrev.

Hela klasser når jag genom att be lärare att få lektionstid. Då får läraren informationen samtidigt.

Nu i veckan träffade jag representanter för våra läxhjälpare och försöker via dem sprida information till eleverna.

Några få gånger har jag fått tid på studiedagar att ha lite större informationsblock. Detta då förstås efter kontakt med skolledningen.

Oftast får jag väldigt positivt gensvar av lärare när de väl har tagit sig tid att lyssna. Men ibland är det svårt att avsätta den tiden bland allt akut som måste fixas. Ständigt dilemma i skolans värld?

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

 

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén