Visar inlägg med tagg:

Våra treor har ägnat mycket tid åt läsning av facklitteratur under hösten. På fredag blir det grand final med författarbesök av Bengt-Erik Engholm. Läs mer om vad vi har gjort här.

Idag testade jag för första gången en övning ur Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter som går ut på att låta eleverna utrusta en facktext med det hon kallar ”särdrag”.

Särdrag 5

För den här övningen är Bengt-Eriks böcker Löss, Blod och Snor som våra elever läst väldigt lämpliga. De är nämligen böcker som eleverna gillar, de innehåller en massa intressant och är bra skrivna… men de saknar nästan helt faktatexters särdrag!

Både jag och lärarna har jobbat med särdragen tillsammans med eleverna några lektioner tidigare i höst. Idag tog jag fram boken Löss och så påminde jag eleverna om vanliga särdrag. Sedan förebildade jag på texten från en sida i början av boken. Jag läste högt med texten upprojicerad och så hade jag en kopia av texten på ett A3-papper bredvid, med mycket luft runt texten på pappret. Jag visade eleverna genom att peka på den projicerade texten men också praktiskt skriva och rita på pappret (lika som jag sedan ville att eleverna skulle göra).

Jag fetmarkerade nyckelord, gjorde lite tydligare med rubrikerna, gjorde en tabell och ritade en informativ bild med bildtext och förklarande pilar in i bilden. På ett stort papper påbörjade jag också en ordlista som vi senare byggde ut tillsammans. Sedan var det dags för eleverna att göra samma sak två och två, på andra delar ur texten.

Särdrag 4

Särdrag 3Särdrag 2

De jobbade på fint och verkade tycka att det var kul. Jag genomförde lektionen två gånger eftersom det är två grupper. Andra gången var jag ännu tydligare och gjorde en instruktion för eleverna på ett papper.

Särdrag 6

På slutet berättade jag för eleverna att jag gjorde så här när jag gick i skolan och skulle plugga till prov. Jag gjorde tabeller, markerade viktiga ord, ritade bilder med pilar… och jag lyckades bra i skolan. Pluggtips alltså, jag ska försöka komma ihåg att påminna dem om något år!

Cilla Dalén

Lärarna i årskurs 3 och jag samarbetar runt att utveckla elevernas läsförståelse av faktatexter. Vi jobbar ganska likt det arbete jag gjorde tillsammans med lärarna på Hjulsta grundskola för ett par år sedan.

Vi använder Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter för att hitta konkreta övningar, men använder inte hennes övergripande struktur med bilder av hjärnan och speciella faktatext-lässtrategier. Vi har valt att använda de symboler för lässtrategier som finns i klassernas läromedel.

Att läsa faktatexter föreslår Adrienne Gear att man ska tala med eleverna om två olika typer av frågor som eleverna ska öva sig att ställa till texterna de läser. Hon talar om snabba frågor respektive frågor för djuptänkande i stället för frågor på, mellan och bortom raderna som man ofta annars formulerar det.

Jag tycker att Gears sätt att prata om frågor är bra. Det viktiga är ju att få eleverna att tänka runt texten de läser, och jag upplever att det räcker med uppdelningen i snabba och djuptänkande frågor. Så här såg det ut när jag förebildade med en kort text ur Bengt-Erik Engholms bok Blod.

Jag förebildar BLOD

Eleverna arbetade sedan i par och ställde enkla kontrollfrågor, men också genuina frågor om sådant de undrade över. Själva uppdelningen av vilken sorts frågor de ställer är förstås inte det viktiga, men genom att prata om ”djuptänkande” förstår eleverna vad det är vi vill åt. Och vårt gemensamma resonerande med försök att svara på frågorna blir en modell för hur man kan själv kan grubbla och söka information för att verkligen nå en djupare förståelse. Här är elevernas frågor till nästa textsnutt i boken:

Elevers frågor BLOD

Och jag tror verkligen på de forskare och praktiker som poängterar att det är elevernas eget frågeställande som är så viktigt – inte att endast svara på lärares frågor kring texterna. Ganska ofta klarar vi inte av att svara på frågorna ens när vi hjälps åt, men under det resonerande om frågeställningen som uppstår fördjupas våra kunskaper om ämnet.

Dessutom tror jag att elevernas egna frågor är det allra bästa sättet för läraren att komma åt elevernas förståelse av ett ämne. Och den förståelsen behövs förstås för att bygga vidare undervisning.

Cilla Dalén

Gamla böcker

Eller kanske en dåligt skriven? Eller väldigt komplicerad?

I vart fall – läs någonting som tar emot att läsa!

I artikeln Years later, comprehension strategies still at work av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmerman (publicerad 2013 i The Reading Teacher) talar de om vad det är som gör att undervisning i lässtrategier blir något som starkt utvecklar eleverna läsförmåga och lärande i stort. Det varnar för en mekanisk användning av strategier, där lässtrategierna blir målet i stället för medlet till ett engagemang i texter och texternas innehåll.

I inledningen till artikeln beskriver de hur lärarnas eget läsande och funderande över sin läsning är själva grunden till en god undervisning i läsförståelse. Vi vuxna storläsare behöver fundera över hur vi använder olika strategier och på vilket sätt de gör nytta.

I skolan måste eleverna ofta läsa texter som de inte väljer själva. Texterna kan vara svåra att förstå, de kan handla om något som eleven inte är intresserad av eller de kan vara skrivna på ett sätt som eleven inte tycker om. Men ändå måste engagemanget till för att göra läsningen till en lärande aktivitet.

Det där måste vi vuxna också utsätta oss för. Och vi måste fundera över vilka strategier vi använder för att ändå få läsningen att bli av och bli meningsfull. För min del kan en vetenskaplig text på engelska, en roman som jag inte är särskilt nyfiken på eller kanske en inte så originell barnbok göra att jag inte läser alls eller läser oengagerat. Den vetenskapliga texten behöver jag angripa med hjälp av vissa strategier och romanen eller barnboken med hjälp av andra. Vad händer med min läsning?

För att få verklig kunskap om lässtrategierna måste jag alltså utmana mig själv som läsare och då reflektera över hur jag gör. Att bara läsa sådant som känns lustfyllt och enkelt räcker inte.

Så, jag unnar er alla en underbar jul med härlig läsning men hoppas också att ni under lovet hinner läsa något som gör att ni måste utmana er läsförmåga!

Att utveckla självständiga läsare : dynamiskt mindset och undervisningsstrategier (häftad)

En alldeles pinfärsk bok från Natur & Kultur är Att utveckla självständiga läsare – dynamiskt mindset och undervisningsstrategier av Gravity Goldberg. Jag blev nyfiken på boken dels för att det i titeln står ”självständiga läsare” och dels för att jag vet alldeles för lite om det där med mindset. De senaste åren har jag arbetat en del tillsammans med lärarna runt elevernas läsförståelse, men ungefär sedan jag skrev det här blogginlägget för snart två år sedan har jag också grubblat lite extra över det där med lässtimulansen. Min förhoppning inför läsningen var att få några fler perspektiv på hur vi kan främja elevernas drivkraft att läsa på fritiden.

Och ja, det fick jag väl delvis. Men som vanligt riktar sig boken till lärare och jag blir mest sugen på att BLI lärare – så att jag får tillräckligt mycket tid med en elevgrupp. Nu får jag väl försöka anamma själva grundinställningen i boken och så ta några mindre delar som jag kanske kan använda mig av.

Goldberg använder sig av Carol Dwecks tankar om att människor kan ha ett statiskt eller dynamiskt mindset. Ett statiskt mindset innebär att en människa betraktar sina kunskaper och förmågor som givna, den ger lätt upp och tar inga större utmaningar. Med ett dynamiskt mindset tror människan att den kan lära sig nytt, att förmågor kan utvecklas genom ansträngning och att misslyckanden inte är någon katastrof.

I boken beskriver Goldberg hur man kan arbeta med att stödja elevernas utveckling till goda läsare; läsare som tror på sin egen förmåga och använder strategier för att klara av de svårigheter som den kan råka ut för. Själva strategierna berörs knappt, de förväntas den som tar del av Goldbergs bok redan känna till. När jag läser tänker jag på lässtrategierna från Reciprok läsundervisning, på ordförståelsestrategier jag läst om hos Enström men inser att hon även formulerar många fler strategier allteftersom hon ser att eleverna behöver dem.

Att utveckla självständiga läsare innehåller beskrivningar av hur lärare kan vara utforskare, spegel, förebild och mentor – fyra olika roller som tillsammans ger grund för en tydlig undervisning byggd på elevernas verkliga behov och med deras egen drivkraft som centralpunkt. Det finns gott om konkreta exempel i boken; Goldberg skriver mycket om själva samtalen med eleverna men också om allt från miljön i klassrummet via affischer på väggarna och ner till små lappar i böcker.

Precis som i många andra böcker som beskriver amerikansk undervisning får jag ett intryck av klassrum där elever jobbar ganska självständigt. Det ger läraren möjlighet att ha korta ”minilektioner” med utvalda grupper av elever som läraren uppfattat har specifika behov. De här minilektionerna bygger på ett noggrant iakttagande av elevernas läsning och på en djup kunskap om både litteratur och olika beståndsdelar i läsförståelse. Jag blir mycket imponerad av det där – har vi det så i Sverige?

Jag rekommenderar definitivt boken till alla lärare, speciellt de som undervisar i Svenska/Svenska som andraspråk. Men även som bibliotekarie ger den en hel del att fundera över angående hur jag talar med eleverna om deras läsning. Hur bekräftar jag dem som läsare och hur talar jag med dem så att deras egen drivkraft ökar?

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

I måndags medverkade jag på en inspirationsdag som Eskilstunas Lässatsning ordnade för lärare och bibliotekarier som arbetar med årskurs f-3. Jag hade blivit inbjuden att tala om “forskande” och faktaboksläsning, och här är en del av det jag tog upp:

Med utgångpunkt i mitt nuvarande pedagogiska credo:

  • Det vi vill att eleverna ska kunna – det måste vi undervisa om!
  • Vilka små delmoment ingår i detta?
  • Vi vuxna måste förebilda (modella, modellera) och tänka högt!
  • Eleverna måste få vara aktiva!
  • Eleverna behöver använda sitt språk!
  • Vi måste ge eleverna rätt stöttning – med självständighet som mål!

tittade vi på exempel ur Textflytt och sökslump, kapitlet Skolnära skildringar. Där finns flera beskrivningar av elever i olika åldrar som inte klarar av de uppgifter som ibland kallas att “forska”, det vill säga att söka information ur olika källor och utifrån den informationen göra någon form av redovisning. Observationerna som beskrivs i Textflytt och sökslump har några år på nacken, men jag tror att det som beskrivs där nog emellanåt förekommer fortfarande.

I Textflytt och sökslump står om yngre elever som ska plocka ut information ur facktexter, men saknar strategier för att läsa och förstå samt för att sammanfatta och bearbeta vad de läst. Eleverna memorerar fragment ur texterna och skriver oreflekterat ner det som de kommer ihåg. Även äldre elever ses agera på ungefär samma sätt.

Jag tror att en orsak till att lärarna organiserat klassrumsarbetet på detta sätt är att de inte reflekterat över vilka förmågor eleverna måste behärska för att klara av sådana uppgifter. Ett sätt att upptäcka de här delförmågorna är kanske att planera hur man kan förebilda processen? Förmodligen inser man då hur komplex den är.

Ett gott exempel på hur man kan undervisa om en del av processen,att utvinna och sammanställa information ur texter, kommer från Eva Bjuvén, lågstadielärare på min skola.

Om man läser forskning om informationskompetens inom biblioteks- och informationsvetenskap så får man en också en viss uppfattning om vilka delförmågor som elever brukar ha problem med.

Delkompetenser

Inom B&I presenteras också olika förslag till hur skolarbeten som inbegriper informationssökning kan organiseras för att det ska bli mer lärande och mindre klippåklistrande. En sammanfattning av detta finns i kapitlet Informationsaktiviteter och lärande i skola och bibliotek i forskningsantologin Medie- & informationskunnighet. En viktig del är formulerandet av frågeställningar för arbetena.

Idag används begreppet MIK (Medie- och InformationsKunnighet), som ett samlingsbegrepp för bland annat det som krävs för att klara av självständigt lärande i ett utbildningssystem där information finns både digitalt och i tryckta medier. Men när MIK-begreppet definieras glöms själva läsförståelse ofta bort, trots att den är helt central.

De lässtrategier som ingår i Reciprocal Teaching (reciprok läsundervisning) är mycket bra att använda för att tränga in i själva läsförståelsen i samband med informationssökning och källkritik. När man ska förutspå/förutsäga/aktivera förförståelse gör man lite annorlunda med faktaböcker än med skönlitterära. Att använda faktaböckers index, innehållsförteckning och andra hjälpmedel för att orientera sig i texterna hör till det som elever behöver lära sig. Jag tror också att de behöver få pröva olika modeller för att sammanfatta faktatexter. För att utvinna central information ur en text kan grafiska modeller som tabeller, flödesscheman och Venn-diagram vara ett stöd.

Under min föreläsning talade jag också om sådant jag berättat om tidigare här på bloggen, så den som är intresserad får klicka här nedan.

Om lässtrategin att ställa frågor till texten, som ett sätt att öka engagemanget och få tag i bra frågeställningar för informationssökning

Om att undervisa i hur man kan använda biblioteket och faktaböckerna för att söka svar på specifika frågor

Om att diskutera bildernas roll i faktatexter

Förutom Textflytt och sökslump tipsade jag om Se texten! och Att läsa faktatexter.

Så här summerade jag vad jag hoppades att jag fått fram under min föreläsning:

Sammanfattning Eskilstuna

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Elever_läser

Nu startar Läslyftet på ett antal skolor runt om i Sverige, i syfte att öka elevers läsförståelse och skrivförmåga enligt Skolverkets webbplats.

Min skola deltog i Skolverkets utprövningsomgång av Läslyftet under läsåret 2014/2015, och det var självklart att även skolbibliotekarien skulle delta. Något jag förstått inte är fallet på alla skolor i Sverige.

Under denna provomgång användes modulen ”Samtal om text”.
Texterna lästes och diskuterades i mindre grupper med en handledare. Lärarna prövade metoderna och gången efter diskuterade gruppen hur det hade fungerat i klassrummet.
Samtliga deltagare associerade och drog slutsatser av det lästa och de beprövade metoderna utifrån sina erfarenheter.

Som skolbibliotekarie var det oerhört lärorikt att få gräva ner sig i komplexa texter om olika lässtrategier och metoder. Till min förvåning fann jag väldigt mycket stoff i textmaterialet som har en klar koppling till förmågan att kritiskt syna och värdera källor. Tänker framförallt på avsnittet om kritisk läsning av olika texttyper och kritiskt tänkande.

Jag kan se ett flertal lärsituationer där ett samarbete mellan skolbibliotekarie och lärare kan stödja elevernas utveckling i läsförståelse och kritiskt granskning. För att uppnå ett sådant samarbete behöver både bibliotekarien och läraren dela med sig och utveckla sina kunskaper inom dessa områden.

Läslyftet är ett utomordentligt tillfälle för att lägga grunden till bra samarbetsformer eller utveckla befintliga. Det ger framförallt tid och rum för diskussioner och erfarenhetsutbyten, som under gynnsamma förhållanden kan leda till ett bättre arbetssätt. Kollegialt lärande när det är som bäst.

Låt Läslyftet bli ett brett kollegialt lärande, där skolbibliotekarien inte bara kan utan ska bidra med sin kompetens.

Lotta Metcalfe

Bibliotekarie på Mariaskolan i Stockholms stad

22

aug

Se texten

I mitt förra inlägg berättade jag om Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter. Delvis berör den samma saker som boken Se texten!: multimodala texter i ämnesdidaktiskt arbete av Kristina Danielsson och Staffan Selander. I Se texten görs en noggrannare genomgång av multimodala aspekter av faktatexter och den är ett intressant komplement till Att läsa faktatexter. Här nedan är en recension som tidigare publicerats i tidningen Lisetten (organ för Riksförbundet lärare i Svenska som andraspråk).

Se texten! - multimodala texter i ämnesdidaktiskt arbete

I ”Se texten! Multimodala texter i ämnesdidaktiskt arbete” presenterar författarna en modell för textanalys som är applicerbar på läromedel, webbplatser och andra multimodala texter. De föreslår också didaktiska metoder för att stödja elevernas lärande via sådana texter samt ger förslag på hur man kan arbeta med och bedöma elevtexter med multimodala inslag.

Kristina Danielsson, professor i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet och professor i svenska vid Linnéuniversitetet, och Staffan Selander, professor i didaktik och verksam vid Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet, använder termen multimodal för att diskutera det faktum att till exempel ett läromedel inte bara kommunicerar via sin verbaltext. En tryckt bok använder även den grafiska layouten och ofta bilder av olika slag för att avsiktligt eller oavsiktligt förmedla kunskaper och värderingar; en webbplats har ännu fler möjliga uttryckssätt. Det är inte självklart att de olika multimodala uttryckssätten underlättar förståelsen. Ibland kan de vara oskickligt utförda vilket ställer till problem framför allt för den som inte är så kunnig i ämnet eller inte kan språket så bra. Men även välarbetade multimodala texter kan kräva explicit undervisning för att eleverna ska förstå på vilket sätt de bäst kan handskas med de olika uttrycksformerna.

I andra halvan av boken ger Danielsson och Selander ett antal exempel där de närläser ett olika multimodala texter. De analyserar böcker och digitala material och diskuterar didaktiska överväganden.

Författarna nämner att deras modell för textarbete kompletterar annan undervisning, till exempel genrepedagogik och olika modeller för att arbeta med läsförståelse, som mest fokuserar det skrivna ordet. Jag tror att den tillför viktiga kunskaper för alla som undervisar med hjälp av facktexter, men den ger också kunskap som är användbar när man ska välja läromedel eller köpa in facklitteratur.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Jag föreläste om läsförståelse och skolbibliotekets roll på den konferens om skolbibliotek som Teknologiskt institut ordnade för ett par veckor sedan. Då redogjorde jag bland annat för vad jag tror är viktigt att vi bibliotekarier gör framöver, nu när lärarna ska fortbilda sig och utveckla undervisningen i läsförståelse. Det här sa jag:

Vi ska fortsätta med lässtimulansen! Det är fortfarande bra att eleverna läser på sin fritid, undervisningen i läsförståelse är viktigast men det räcker inte att bara läsa tillsammans med läraren på lektionstid. Och vi i biblioteken är bra på lässtimulans.

Vi ska fortbilda oss i takt med lärarna så vi talar samma språk! Barbro Westlund skriver i sin avhandling bland annat om vikten av att lärare och elever har ett metaspråk om läsning. Och vi måste förstås ha tillgång till samma språk så vi kan diskutera med lärare och samtala med eleverna om läsning.

Vi ska stödja lärarna i valet av litteratur! Många lärare efterfrågar rekommendationer om böcker att använda i undervisningen. Eleverna måste få möta många olika sorters litteratur, och en del lärare kan behöva hjälp att våga sig på genrer eller författarskap som de inte använt tidigare.

Vi ska stimulera läsning och boksamtal i personalgruppen! Förutom att vi vet att barn och ungdomar behöver läsande förebilder, så talar läsforskare om att lärare behöver läsa mycket och reflektera över sin egen läsning för att kunna ge en god undervisning i läsförståelse.

Sidhuvud collage

Och vi ska förstås samarbeta med lärare på olika sätt medan vi tillsammans utvecklar undervisningen i läsförståelse!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

29

nov

I tisdags hade jag en halv studiedag till om läsförståelse, tillsammans med lärarna i f-4.

Vi började med att repetera vad reciprok läsundervisning är genom att titta på introduktionsfilmen om detta från UR. Alla filmerna om de olika strategierna hade vi kollat på första studiedagen.

Sedan fördjupade vi oss i sammanfattande under några timmar. Vilket stöd kan man ge eleverna i form av olika strukturer för att göra en sammanfattning? Jag visade filmen om Berättelseansiktet från Läslyftet, och en av lärarna plockade fram ett arbetsblad från En läsande klass. Båda dessa visar metoder för att få struktur på sammanfattningar av skönlitterära texter.

För att bearbeta ett stoff från en fackbok så finns det många olika sätt att göra grafiska sammanställningar, till exempel tabeller eller tidslinjer. I boken Språkinriktad undervisning av Maaike Hajer och Theun Meestringa finns på sidorna 108-111 flera exempel på mer avancerade scheman att använda när man ska sammanfatta olika processer och liknande.

Det här att byta format på information, till exempel från text till något annat, är bra på flera sätt. Jag har för mig att Pauline Gibbons förordar det i Stärk språket stärk lärandet, som ett sätt att tvinga eleverna att processa informationen till kunskap.Det är också ett moment i CORI, en modell för att använda läsförståelsestrategier kombinerat med grupparbeten. Och vi vet från Biblioteks- och informationsvetenskapen hur viktigt det är med stödstrukturer för att elever verkligen ska bearbeta information de möter vid olika projektarbeten, inte bara kopiera texter genom att till exempel klippa och klistra från nätet.

I den fortbildning som Nationellt centrum för svenska som andraspråk gett lärarna i de högre klasserna på min skola, betonas hela tiden hur viktigt det är att eleverna får vara språkligt aktiva. Att skapa interaktion mellan eleverna gör att de utvecklar sitt språk och får möjlighet att tänka tillsammans om ämnesinnehåll. I filmen om Berättelseansiktet förklaras metoden think-pair-share, som går ut på att ge eleverna en kort stund att tänka själva, sedan en stund för att utbyta tankar med en klasskamrat och så lyfta frågan i hela klassen. I filmen kallas den bordsgranne man pratar med för tankekompis – fint tycker jag.

På studiedagen tittade vi också på Venn-diagram, en metod att sammanfatta och jämföra två texter. Ett sätt att använda det är att jämföra NE:s enkla text med wikimini – och förhoppningsvis sedan bidra till att skriva i wikimini. Vi kollade på texten i wikimini om Afrika och insåg att våra elever definitivt skulle kunna bidra till att göra den bättre.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

13

nov

Sorgligt!

Idag har jag talat med en som undervisar på lärarutbildningen för f-6-lärare. Tre veckor ägnar sig studenterna åt barnlitteratur.

Tre veckor!

Och ta med i beaktande att många av studenterna har läst väldigt lite själva innan.

Samtidigt talar läsforskare om hur viktigt det är att lärare själva är eftertänksamma och reflekterande läsare.

Läge att göra något åt lärarutbildningen?

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén