Aktuellt

2022

februari

Det här är femte och sista blogginlägget i min lilla serie om varför skolbibliotek behövs när man vill skapa en läskultur på skolan.

Utvecklingen av biblioteksverksamheten under de snart tre år jag arbetat på skolan är förstås inte en isolerad företeelse. Det är en del av skolans arbete för att stärka elevernas språk- och läsutveckling. Detta arbete med fokus på språk pågår hos all personal på skolan, med utbildningar och kollegialt lärande. Där finns min kompetens som en del, tillsammans med alla andras. På Enbacksskolan har alla höga förväntningar på sig och arbetar väldigt disciplinerat med det man åtagit sig (det låter kanske som floskler, men det är en realitet). 

Skolbiblioteket är en resurs för all personal. Modersmålslärare, klasslärare, svensklärare, specialpedagoger… de har fina böcker att använda och kan be mig om råd och service. På Enbacksskolan finns en välorganiserad samarbetskultur, i 1-6 samverkar tre klasslärare runt ca 40 elever. På min förra skola, där organisationen var mer svajig, fungerade jag ibland också som en samarbetspartner för den eller de lärare som ville testa nya metoder inom läsningen. Jag var någon att bolla med och kunde finnas som resurs när något nytt skulle prövas. Det behövs i mindre grad på min nuvarande arbetsplats.

Jag garanterar en lägstanivå i lässtimulans för alla klasser. Genom arbetsplanen och att jag bjuder in (och när det behövs även tjatar) nås alla elever av bokprat och organiserade lånetider. När allt sker på lärarnas initiativ är det min erfarenhet att det blir väldigt olika för olika klasser. Lärare har ett brett ansvar, de fokuserar sin egen undervisning. Det är helt rimligt, och att det då finns en bibliotekarie som också har lässtimulansen och läsandet på fritiden för ögonen – det är en garanti för någon sorts likvärdighet. 

På samma sätt finns jag som riktad resurs för att involvera läsning lite mer på fritidshemmen. Självklart skulle fritidshemspersonalen kunna göra detta på egen hand, men min medverkan sätter lite extra skjuts på utvecklingen.

Ett skolbibliotek som har för låg bemanning kan inte fungera på samma sätt. Med en heltids bibliotekarietjänst på ca 400 elever, och ett medieanslag på ca 80 000 kronor, kan jag bygga ett skolbibliotek med miljö och litteratur som stimulerar till läsning. Ju mer det används av elever och lärare desto mer jobb blir det. Böcker slits, det blir rörigt i hyllorna, läsande elever önskar inköp av specifika böcker, aktiva elever vill vara med och påverka… Det är en god uppåtgående lässpiral som dras igång och det är väldigt roligt att följa. Och jag måste ha tid för att hänga med! 

Med detta avslutar jag bloggserien om att en bra skolbiblioteksverksamhet är en viktig resurs för utvecklandet av en läskultur på skolan. De tidigare inläggen kan läsas här:

Om f-3

Om 4-6

Om 7-9

Om fritidshemmen

 

Det här är det fjärde inlägget om hur verksamheten i skolbiblioteket hjälper till att skapa en läskultur på skolan.

När jag jobbat ett läsår på skolan bad jag att få vara med vid samlingen på morgonen på sommarfritids, och läsa en bok. Det blev några dagar i början av sommaren och några dagar i slutet, dessemellan var jag ledig. Det funkar utmärkt att högläsa en bilderbok för sådär 30 ungar på en gång när man kan projicera upp bilderna. Detta är nu tradition de dagar på loven jag arbetar, och när jag inte är där högläser någon från fritids.

Jag initierade också ett samtal med de som arbetar på fritids om ifall de kunde ha ett rum som kan funka som läshörna. Till saken hör att vårt fritids är en verksamhet för alla fritidsbarn, men de tider de är många delar de upp sig i olika aktiviteter. Javisst sa fritidspersonalen, de bestämde ett rum och en kontaktperson för mig att samarbeta med. När hösten började, mitt andra år på skolan, etablerade vi tillsammans en rutin som innebär att en aktivitet varannan torsdagseftermiddag handlar om att fixa i ordning i ”Lilla bibblan” (tidigare Fritidsbibblan) och byta böcker där. Efter lite famlande kom vi fram till att också helt enkelt lägga in en högläsningsstund under den dryga timmen vi hade på oss. Ju fler böcker våra elever får ta del av desto bättre.

Nu är jag inne på mitt tredje läsår och har en ny kontaktperson på fritids. Det är André som är fenomenal på att skapa den stämning han vill ha i elevgruppen. Han pratar med eleverna så fint om vad mysigt det är att läsa, och sprider ut eleverna på olika ställen för enskild läsning den torsdagen jag inte är med – suveränt sätt att skapa läskultur!

Vi har också tillsammans dragit igång Läsmys på loven.

Fritidsklubben med mellanstadieelever läser också mycket nu, deras pedagog fixar läsmys på morgnarna på loven och en låda med tidningar och böcker som byts ut emellanåt. Och så får de elever som vill vara med mig i skolbiblioteket en eftermiddag i veckan. Jag högläser varje gång en miniroman och sedan hjälper de mig med olika saker som behöver göras i skolbiblioteket.

Som ni ser handlar det inte om att jag som person är någon trollkarl som skapar läskultur. Men att det finns en bibliotekarie på plats gör skillnad. Mer om det i morgon när jag skriver det femte och sista inlägget i denna lilla bloggserie.

Detta är inlägg 2 om vad det är jag som bibliotekarie bidrar med för att skapa en läskultur på skolan. Jag jobbar ju på en f-9-skola och det skiljer förstås en hel del mellan olika stadier.

Mellanstadieeleverna kommer till skolbiblioteket lite då och då för att låna böcker. Det kan vara på lärarnas initiativ, för att de ger läsläxor eller har lässtunder i klassrummet. Eller för att eleverna själva vill komma, kanske på den lunchrast i veckan som klassen får vara inne och läsa eller plugga i bibblan. Att möta eleverna på deras rast är väldigt fint för att kunna bygga relationer och få dem att trivas i biblioteket.

Jag ber lärarna 3-4 gånger per termin att få ha bokprat i klasserna. Jag går till klassrummet och berättar om böcker, och sedan går vi tillsammans till biblioteket så de kan låna. De här bokpraten gör att eleverna får kännedom om böcker, men det är också ett sätt att visa hur viktigt det är med läsning. Lärarna är med och lyssnar och intresserar sig för elevernas bokval.

Jag stöttar lärarna lite mer runt läsning. Ibland efterfrågar de boktips, jag puffar på och råddar runt författarbesök och försöker underlätta för dem på andra sätt när de vill arbeta med böcker. Lärare har mycket att göra, kan jag hjälpa dem runt läsningen på något sätt så gör jag det.

I år kör jag genreläsning med femmorna, och sexorna har en bokcirkel på fritiden. Det är faktiskt 1/4 av eleverna som är med i bokcirkeln – fantastiskt roligt (ett bra samarbete med lärarna… för de är suveräna på att peppa sina elever). Många elever på mellanstadiet är också engagerade i läsfrämjande riktat mot de yngre eleverna. De läser högt, gör utställningar och gör reklam för läsning på olika sätt. Detta eftersom jag bjudit in dem att vara med i Läsplogen – ett riktigt bra sätt att bidra till läskultur!

En viktig grej är att kunna köpa in böcker som passar eleverna. De tipsar mig och önskar en hel del böcker nu – ett gott tecken på en fungerande läskultur. Anslaget för medieinköp är bra och jag kan köpa in varierad litteratur och många exemplar av populära böcker.

Jag har funderat en del på sistone om detta att jag är med och skapar en läskultur på skolan. Vad innebär det? Vad gör jag i min bibliotekarieroll som bidrar till denna läskultur? Jag har försökt iaktta det som händer runt mig, efter 2 1/2 år på skolan ser jag en skillnad jämfört med när jag var ny (då var det längesedan skolan haft någon bibliotekarie på plats). Jag ska skriva några inlägg om detta, idag börjar jag med vad jag gör för eleverna i f-3 under skoltid.

Det här är två foton på lappar jag satt upp senaste året när jag haft undervisning med f-3 i den lilla lektionssalen jag har i anslutning till skolbiblioteket. Allt jag gjort på lektioner är inte med, men ni får i alla fall en bild av bredden. Varannan vecka kommer varje undervisningsgrupp till biblioteket, återlämnar böcker själva i datorn, har ca 20-minuters lektion med mig och lånar sedan böcker att ha i klassrum och ta hem.

Under dessa besök är alltid lärarna med. De är ovärderliga förebilder och en stor hjälp för mig, men jag tror också att jag stimulerar och lär dem en del om böcker och bibliotek. Jag försöker bygga ett bestånd som motsvarar deras behov av böcker i klassrummet, så de kan låna högar med böcker att ha där.

Förutom lektionerna så träffar jag också alla elever i f-3 under de tre dagar i veckan som jag har utebibbla på deras lunchrast. Och så gör eleverna i årskurs 3 bibblaprao.

Detta gör att alla elever är kompetenta biblioteksanvändare; de är trygga i miljön och de klarar av att hitta böcker de gillar. Jag tror att det kanske är det viktigaste jag gör? Att alla elever vet hur man kan använda ett bibliotek. Snacka om viktigt kulturellt kapital!!! Och genom att alla elever lånar med sig böcker hem visar vi tydligt för elever och föräldrar hur viktigt det är att läsa även på fritiden.

 

2021

september

Bokprat ägnar jag mig mycket åt. Det känns värdefullt att i lugn och ro tipsa om en binge böcker, följt av att läraren och eleverna tillsammans botaniserar i skolbibliotekets samling.

Bokattacker är det en del skolbibliotekarier som gör, emellanåt i stället för bokprat tror jag. En bokattack är när man som bibliotekarie använder en kort stund av vilken lektion som helst för att tipsa om en bok. Sedan kanske man exponerar boken i biblioteket och hoppas att elever som blivit intresserade söker upp boken.

Jag har hittills inte alls känt att bokattacker skulle tillföra min verksamhet särskilt mycket. Men man är väl inte sämre bibliotekarie än att man kan ändra sig?

På skolan är elevernas läsförståelse av faktatexter ett prioriterat område. En undersökning som mina praktikanter gjorde i våras visade att våra högstadieelever inte alls upptäckt vad vi har att erbjuda i form av facklitteratur.

Så – efter överenskommelse med Pelle som undervisar i NO kommer jag under hösten lite då och då ägna några minuter på en NO-lektion att berätta om vad som finns i skolbiblioteket. Vi satsar på sjuor och åttor, och jag ska i möjligaste mån försöka anknyta till vad de läser om i NO:n. I veckan som gått presenterade jag den fantastiska Underverkligheten av Rasmus Åkerblom och tidskriften Illustrerad vetenskap.

Cilla Dalén

juni

De sista veckorna på terminen har jag framför allt ägnat åt att försöka få alla elever att låna sommarlån. Lite drygt 1 000 böcker lånades ut under denna period. De yngre lånar oftast så många de får eller orkar bära, medan de äldre är lite mer skeptiska.

Utställning

Under sommarlånsperioden har jag haft utställningar anpassade till vilka klasser som ska komma. Eleverna gillar att kolla på böcker då, och det är lättare för lärarna att hjälpa dem.

Jag och några elever i åttan fixade också e-bokstips för högstadiet.

Ebokstips

Vi tipsade om många olika sätt att läsa i mobilen. 

Under de sista veckorna har femmorna och jag också genomfört ett Wikimini-projekt. Jag har undervisat om Internet, Google, Wikipedia och NE. Läraren Lars har undervisat om krafter i fysiken och så hjälpt eleverna att skriva fina artiklar till Wikimini. I måndags publicerade de sina texter – ett gott arbete.

Wikimini

19 artiklar har våra femmor bidragit med på sv.wikimini.org

Nästa vecka ska jag sammanställa utvärderingar och lämna ett förslag till arbetsplan för nästa år. Preliminärt blir det inga större ändringar i den, utvärderingarna visar att vi är på god väg med det mesta, och att utvecklingen bör handla om att göra ungefär samma saker men ännu bättre.

Under sommaren kommer Stockholms stad att flytta bloggarna till en ny plattform. Men under en period pekas eventuella länkar om, så jag hoppas att ni hittar hit även i fortsättningen.

Trevlig sommar!

Cilla Dalén

maj

Jag har under 10 veckor haft förmånen att ha två praktikanter från bibliotekarieutbildningen från Södertörn. Jag bad Lovisa Thelander att skriva ett gästinlägg på den här bloggen, för att berätta om ett uppdrag de hjälpte mig med. Här kommer det:

Jag har under tio veckor gjort praktik hos Cilla. Det skulle jag kunna skriva precis hur mycket som helst om för det har varit otroligt givande och lärorikt. Och roligt! Nåväl.

Våra sista dagar på plats ägnade jag och min praktikkollega åt att genomföra en liten undersökning då Cilla hade bett oss att sondera intresset för facklitteratur hos högstadieeleverna. Många av högstadiets elever spenderar mycket tid i Mediateket men har då sällan bokfokus.

Tillsammans med Cilla plockade vi ihop ett urval av sinsemellan väldigt olika fackböcker som vi bedömde kunde vara intressanta för målgruppen. Sedan förberedde vi ett enkelt underlag för att på ett strukturerat men avslappnat och kravlöst sätt kunna diskutera med eleverna. Vi ville helt enkelt ta reda på om det finns några särskilda ämnesområden som eleverna är intresserade av och vilka andra faktorer som har betydelse för om de skulle välja att läsa en bok, förutsatt att ämnet var tillräckligt intressant.

Faktaböcker nior klar

Totalt deltog 40 elever med någorlunda jämn fördelning över årskurs 7-9. Ett fåtal av intervjuerna genomfördes enskilt och övriga i grupper där vi fångade in eleverna på deras raster. Alla var väldigt trevliga och välvilligt inställda men vi märkte snabbt att eleverna behövde lite stöd i att komma igång och tänka kring vad t.ex. ämnesområden kan vara.

Ett antal områden var återkommande så som historia (främst andra världskriget och avgörande historiska händelser), psykologi och beteenden (känslor och ”varför vissa människor blir kriminella”), natur (klimat, naturkatastrofer, geografi). Andra ämnen som nämndes var juridik, rasism, teknik/kemi (experiment).

Flera elever resonerade klokt kring vad det är som skapar ett intresse: ”Man måste ju veta lite om något för att veta om man är intresserad och vill veta mer”.

Alla uttryckte att ämnet är helt avgörande! Men i frågan om vilka andra parametrar som spelar in gick åsikterna isär. Även här märkte vi att vi behövde hjälpa till och visa exempel för att eleverna skulle börja resonera kring faktorer som formgivning, omslagets betydelse, textmängd, bilder och andra grafiska element m.m.

Det som framförallt blev tydligt i den här delen av samtalen var att knappt någon av eleverna vi pratade med hade tänkt på facklitteratur som något man kan läsa av eget intresse utan enbart kopplat till skoluppgifter. Och många uttryckte förvåning över att flera av de böcker vi plockat fram som exempel, räknades som facklitteratur. Böckerna som vi visade avvek på olika sätt från deras bild av kategorin faktaböcker, både till form och innehåll. Många bläddrade intresserat, började samtala sinsemellan och sa saker som ”den här skulle jag kunna tänka mig att läsa”.

Den ursprungliga tanken var att detta material skulle kunna vara till hjälp för inköp. Men utifrån samtalen och insikten om att eleverna generellt hade en begränsad förståelse för vad facklitteratur kan vara, vore det nog en bra idé att börja med att på olika sätt aktivera och visa olika titlar som redan finns, för att synliggöra genrens bredd och förhoppningsvis väcka intresse på det sättet.

/Lovisa, bibliotekariestudent

2020

november

För ett drygt år sedan började jag ju på en ny skola och stod inför att bygga upp en skolbiblioteksverksamhet. Då ställde jag mig förstås frågan:

– Vad är det viktigaste?

Nu i coronatider när sjukdom och annat gör att man måste sänka ambitionerna blir det samma fråga igen.

Mitt svar är nu som då:

– Att alla elevgrupper regelbundet får någon form av lässtimulans och har reell möjlighet att låna böcker. Och att det finns ett bokbestånd som motsvarar alla elevers behov och intressen.

Så okej att annat man tänkt göra inte blir av, se till att eleverna får goda chanser att hitta böcker som de kan tycka om att läsa. Resten kan vi göra någon annan gång!

Igenlämningslådan

Cilla Dalén

september

Utebibbla vagnen

Utebibblan har nu funnits i tre veckor och känns därmed etablerad. Jag är ute på skolgården en knapp timme varje dag, när lågstadiet och mellanstadiet har lunchrast. Förutom böcker och tidningar, som jag byter en gång i veckan, så finns nu också 15 sittunderlag, så att vi inte fryser rumporna av oss.

Utebibblan läs tillsammans

Utebibblan har några stammisar som varje dag sitter och läser. Andra kommer en liten sväng, bläddrar snabbt i någon bok och skuttar sedan iväg till mer rörliga aktiviteter. En del tjoar jag lite till när de går förbi, jag lockar dem med en rolig historia ur KP eller något förbluffande ur Guinness. De lyssnar snällt och går sedan vidare, kanske är det en poäng med det också.

Många läser tillsammans med en eller några kompisar. De pratar om läsningen och diskuterar bilderna. Och ibland har jag högläsning för en eller ett par elever.

Utebibblan

Utebibblan finns också i en regnversion. Jag har skurit sönder och plastat in några sagoböcker och böcker med gåtor. Vi har också någon kortlek med djurnamn att öva på svenska och engelska, och lite inplastade rebusar och spännande grejer ur KP. Regnversionen drar färre besökare än vanliga utebibblan, men då hinner jag å andra sidan med lite mer kontakt med de som kommer. Vi har haft riktigt roligt med en berättelse ur KP, en sådan där historia där man får välja hur den ska fortsätta.

Utebibblan regnversionen

Eftersom alla elever är ute på rast och utebibblan finns där mitt bland alla andra aktiviteter så känns det som att eleverna har en mycket låg tröskel till läsningen. När biblioteket är öppet inomhus är det alltid begränsningar i vilka som får komma dit, och eleverna måste också välja bort uterasten. Till utebibblan är det lätt att komma skuttande och så välja att gå vidare eller kanske stanna och läsa en stund. Jag upplever det som väldigt positivt.

I och med att jag är utomhus en timme om dagen har jag lite svårare att hinna med allt praktiskt arbete inne i biblioteket. Vi får se om detta ska fortsätta, utvidgas till att gälla högstadiet (som inte heller får vara inne på sina raster i coronatider) eller om jag ska sluta med utebibblan så småningom. Redan dessa tre första veckor har i vart fall varit värda besväret, och de 250:- som alltihop kostat (=sittunderlagen).

Cilla Dalén

augusti

Jag har i flera år på min förra skola arbetat med ”genreläsning” för att stimulera till läsning på fritiden. Det har funkat ganska bra och nu testar jag på Enbacksskolan. Så här går det till:

Eleverna läser valfria böcker inom en bestämd genre under en period på två månader på sin fritid. Jag introducerar lite med att berätta om genren, ha ett kort bokprat och exponera böcker i biblioteket. De olika årskurserna har olika genrer så att böckerna ska räcka till. Under läsningens gång fyller de i ett läsprotokoll. Det innehåller endast tre skrivuppgifter, lite olika för olika genrer. Skrivuppgifterna är till för att jag ska veta någorlunda säkert att böckerna är lästa men jag hoppas också att de stimulerar till lite klurande under läsningen.

Läsprotokoll framsida

Läsprotokoll resten

Tanken med genreläsningen är att locka eleverna att läsa mer, men också att upptäcka nya sorters böcker. Genrerna kan vara till exempel deckare, fantasy, facklitteratur, böcker på engelska, historiska romaner, klassiker, realistiska samtidsromaner (haha, det är svårt att få mellanstadieeleverna att använda termen men vi fnissar lite tillsammans)… Under de år jag har hållit på har genreläsningen triggat vissa elever till mycket läsning. Men jag är alltid noga med att det är helt frivilligt och att man kan läsa något annat om man inte har lust att vara med.

Så här ser reklamlappen för mellanstadiet ut i år:

Genreläsning

Jag läste ju Klaras läsprepp och den fick mig att ändra lite grand i konceptet. Jag ska försöka bygga in mer interaktion och sociala grejer i det hela. ”Mediatekshäng” är att eleverna får stanna inne i biblioteket en rast eller efter skoltid, äta någon frukt och snacka lite böcker. Det är nytt – och jag hoppas att det kan bli bra. Och jag tror att eleverna även ska uppskatta att som slutkläm få se på film och äta popcorn tillsammans. Jag har en bra popcorngryta hemma som jag brukar ta till skolan vid såna här tillfällen…

Denna vecka har jag introducerat genreläsning i alla årskurserna på mellanstadiet. Jag har även utmanat sjuorna att vara med, vi får se hur det går. På min förra skola var det inte så lyckat på högstadiet, men jag gör ett litet försök i alla fall.

Cilla Dalén

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén