I höstas när det fanns pengar över köpte jag en pin-maskin till skolbiblioteket. Jag hade en idé om att trycka upp knappar med citat som elever valt ut. Jag tänkte att det skulle uppmuntra ett lite annat sätt att läsa: att lägga märke till författarnas formuleringar i stället för att bara jaga handlingen. När eleverna sedan går omkring med de citat de valt så blir det förstås också samtal och allmänt spridande av lästips.

Så, jag tryckte upp en schysst knapp till mig själv och gick omkring med den i en månad. Jag berättade för lärarna om min idé och gav dem 1 1/2 månad på sig att peppa eleverna och även själva ge mig citat till knappar. Jag pratade med Mediateksråden (våra biblioteksråd med elever) för mellanstadiet och högstadiet och de fick en PP som de skulle visa på klassråden. Och så affischerade jag på högstadiet.

Alla citat skulle lämnas in före påsk för att jag skulle hinna trycka upp knappar till Världsbokdagen.

Jag fick in 1 (ett) citat – från en lärare. Hej och hå!

Antingen var det hela en dålig idé, eller så var mitt kampanjande bristfälligt eller så matchade det inte alls det som lärarna hade planerat att göra.

Jag lutar nog åt det senaste. I kombo med att det för eleverna trots min pedagogiska PP var oklart vad jag menade.

Jaja, så där är det. Man kan inte lyckas med allt. I stället gjorde jag, med hjälp av min praktikant från Södertörns bibliotekarieutbildning, i ordning en massa knappar själv. Och så gick jag runt med dem igår och alla som kunde gissa vilken bok ett citat kom från fick den knappen. Gissade man fel fick man ett bokmärke.

Och det blev väldigt lyckat. Alla vuxna jag mötte på morgonen gissade snällt och tog på sig citatpins. Eleverna var taggade och en hel del kunde gissa var citaten kom ifrån. Och kanske är det så att jag senare kan göra om min idé med att eleverna ska välja citat? Nu när alla fått en tydligare bild av vad det innebär?

Hur många citat kan du placera?

Cilla Dalén