Om du inte läst mitt förra inlägg, om vad jag testar med sjuorna, så gör det först.

Fortsättningen på detta blev att jag försökte låta eleverna samtala i grupper om 4-5 elever om novellen Sunnanäng som de haft i läxa. Jag lät en i varje grupp få i uppdrag att vara ordförande och se till att fördela ordet och en i varje grupp skulle vara sekreterare. Till stöd hade de ett A4-papper indelat i fyra delar med Chambers samtalspunkter Något du tyckte om, Något du inte tyckte om, Något du inte förstår eller undrar över, Några mönster eller kopplingar i texten.

Det blev totalt kaos. Eleverna klarade inte av att samtala utan det blev bara bråk och tjafs – tydligen räckte det inte alls att vi genomfört ett boksamtal i helklass. När läraren Birgitta eller jag satt med i grupperna blev det bra samtal, många elever är kloka och eftertänksamma läsare, men den sociala biten funkade alltså inte.

Så, jag fick backa och göra om. Nu fick eleverna välja på två böcker som de skulle läsa hemma. Det var Snöstormen respektive En sekund i taget av Sofia Nordin, tack snälla Clarisa på Cirkulationsbiblioteket för tips om dem. Snöstormen är en lättläst bok från LL-förlaget medan En sekund i taget är en mer vanlig ungdomsbok, båda med katastroftema. Jag berättade lite för eleverna om böckerna och visade hur texten såg ut och så fick de välja bok och de fick med sig ett papper för att samla Chambers-kommentarer under läsningen.

Två veckor senare genomförde jag boksamtal igen, denna gång med en grupp i taget i biblioteket medan Birgitta gjorde annat i klassrummet. Jag hade varit lite fundersam över hur våra elever skulle kunna relatera till Snöstormen som tilldrar sig i Åretrakten, men flera av de boksamtalen genomfördes den där onsdagen när alla vi Stockholmare pulsat i snöoväder på morgonen – så vi fnissade åt att kopplingarna var så enkla att göra.

I det stora hela gick denna läsning och dessa samtal mycket bra. I stort sett alla som valde Snöstormen hade läst boken och samtalade fint om den. Några elever som skulle läst En sekund i taget hade inte skött läsningen. Jag försökte att inte göra så stor sak av det, de flesta insåg att det inte var någon mening att försöka låtsas att de läst. Det funkar liksom inte att fuska i ett boksamtal. I stället la jag skulden på mig och sa att jag nog inte varit tillräckligt tydlig om svårighetsgrad när jag presenterade böckerna, så eleverna förstod förhoppningsvis att de nästa gång borde välja den bok som de har ambitionen att ta sig igenom.

Eleverna fyllde i en utvärdering, och då skrev alla att själva samtalen var bra. Jag fick också veta av utvärderingen att många gillar deckare och fantasy. Detta gjorde att jag till nästa omgång läsning valde Kickboxaren av Niklas Krog och Fixa pengar annars av Lena Lilleste. De är inte regelrätta deckare men handlar om ungdomar och kriminella handlingar, så jag hoppas att de faller eleverna i smaken. Även denna gång är det en bok från LL-förlaget och en vanlig ungdomsbok.

Jag påminner mig själv om att detta inte är litteraturundervisning utan ett försök att hålla igång elevernas fritidsläsning. Därför är jag mycket nöjd med att de flesta läst böckerna, att eleverna uppskattade samtalen och alla som läste också fick känna sig lyckade och kompetenta. Det ger goda förutsättningar framöver.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

i skolan eller ska eleverna läsa hemma?

Nyss dryftades i en facebookgrupp frågan om hur många sidor en högstadieelev kan förväntas läsa hemma i veckan, i den bok man arbetar med tillsammas i klassen. En del lärare svarade att eleverna kan läsa 70 sidor medan andra svarade att all text läses tillsammans i klassrummet.

Under de snart åtta år jag arbetat på min skola har nästan alla lärare i Sv/SvA läst böcker högt tillsammans med eleverna på lektionerna. Hur högläsningen har gått till och hur man samtalat om och arbetat med texterna har varierat, men på detta sätt har alla elever läst minst sex böcker under sin högstadietid hos oss.

Det är bra.

Men det räcker inte att läsa sex böcker under högstadietiden för att utveckla det språk och den läskompetens som våra elever så väldigt väl behöver.

Jag har som bibliotekarie kompletterat lärarnas undervisning med diverse lässtimulerande aktiviteter som bokprat eller jippon av olika slag.

Det är också bra, men det räcker fortfarande inte. Det är alldeles för många elever som inte läser på sin fritid trots mitt tipsande och påhejande.

I Kulturrådets kunskapsöversikt Med läsning som mål poängteras att det sociala sammanhanget runt läsning är viktigt. Så – i samarbete med Sv/SvA-läraren Birgitta testar jag nu något nytt med årskurs sju.

Birgitta ska förstås fortsätta med den goda undervisning som kommer av att de läser böcker tillsammans under lektionstid och jobbar med dem på olika sätt. Men utöver det ska vi pröva att hon avsätter lite mer lektionstid till litteraturen, för att eleverna ska få möjlighet att diskutera böcker de läst hemma. Vi ska använda oss av boksamtal enligt Chambers, och vi är nu igång!

Jag började med en presentation där jag talade om att SAM-TALA och vad det innebär. Jag hävdade att 1+1=3, där min tanke plus din tanke blir något mer än de två tankarna när vi samtalar om dem. Vi kollade också tillsammans på kunskapskrav om att läsa, sammanfatta, diskutera och föra diskussionen framåt. Och så hade vi ett första boksamtal om Sussa och Natti av Ryôji Arai. Efter detta första boksamtal pratade vi lite om hur man kan uttrycka sig för att det ska bli bra. Vi har börjat samla fraser på ett stort papper som stöd.

Igår delade jag ut den första läxan, sagan/novellen Sunnanäng av Astrid Lindgren. Jag tänkte att den kanske kommer att bli lite svår, den tilldrar sig för längesedan ”i fattigdomens dagar”. Därför fick eleverna först jobba två och två med en lista med ord ur novellen. De skulle para ihop orden med rätt förklaring. När jag gjorde listan trodde jag att det kanske skulle vara en enkel och onödig uppgift, men det var bara någon enstaka elev som kunde majoriteten av ord som knyte, evinnerligen, klyfta, ysta, vrå, huj, fura, mjölkdags… Tvärtom blev jag efteråt rädd att jag gett dem en alldeles oöverstiglig läxa och har därför erbjudit eleverna lite ”läxhjälp” genom att efter skolan läsa högt och jobba med orden.

Nästa vecka ska vi samtala om denna text och försöka låta eleverna sköta samtalen gruppvis, medan Birgitta och jag finns med som stöd. Nästa steg är att låta eleverna välja mellan två böcker att läsa hemma över läslovet.

Här är några förutsättningar för att detta arbete ska kunna bli bra, jag ska verkligen försöka uppfylla dem:

• Samtalen ska vara positiva och bejakande. Eleverna ska känna sig som kompetenta läsare.
• Böckerna måste vara lagom. Tillräckligt enkla för att eleverna ska fixa läsningen själva, men samtidigt så pass utmanande att de blir intressanta att samtala om.
• Eleverna ska få välja på minst ett par olika titlar varje gång. En tjockare och tunnare, och kanske även olika på annat sätt?

Vi ska ha höga förväntningar på våra elever, de måste läsa hemma också och därför tycker jag att detta är rimligt. Men vi får se hur det går – funkar det att använda ett visst mått av tvång och tro att det leder till lust?

Jag kommer betrakta detta som lyckat om majoriteten av eleverna läser hemma och samtalar om böckerna med oss, men jag vågar tyvärr inte hoppas att alla kommer sköta läsningen. Därför är det bra att den övriga undervisningen inte bygger på denna läsning utan på den som Birgitta och eleverna gör under lektionstid.

Tidigare denna termin har jag pratat med sjuorna om läsningens betydelse för ordförrådet, jag har haft bokprat om svenska och om engelska böcker och så har vi haft en lektion med bibliotekskunskap. Allt detta hänger ihop!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola