i skolan eller ska eleverna läsa hemma?

Nyss dryftades i en facebookgrupp frågan om hur många sidor en högstadieelev kan förväntas läsa hemma i veckan, i den bok man arbetar med tillsammas i klassen. En del lärare svarade att eleverna kan läsa 70 sidor medan andra svarade att all text läses tillsammans i klassrummet.

Under de snart åtta år jag arbetat på min skola har nästan alla lärare i Sv/SvA läst böcker högt tillsammans med eleverna på lektionerna. Hur högläsningen har gått till och hur man samtalat om och arbetat med texterna har varierat, men på detta sätt har alla elever läst minst sex böcker under sin högstadietid hos oss.

Det är bra.

Men det räcker inte att läsa sex böcker under högstadietiden för att utveckla det språk och den läskompetens som våra elever så väldigt väl behöver.

Jag har som bibliotekarie kompletterat lärarnas undervisning med diverse lässtimulerande aktiviteter som bokprat eller jippon av olika slag.

Det är också bra, men det räcker fortfarande inte. Det är alldeles för många elever som inte läser på sin fritid trots mitt tipsande och påhejande.

I Kulturrådets kunskapsöversikt Med läsning som mål poängteras att det sociala sammanhanget runt läsning är viktigt. Så – i samarbete med Sv/SvA-läraren Birgitta testar jag nu något nytt med årskurs sju.

Birgitta ska förstås fortsätta med den goda undervisning som kommer av att de läser böcker tillsammans under lektionstid och jobbar med dem på olika sätt. Men utöver det ska vi pröva att hon avsätter lite mer lektionstid till litteraturen, för att eleverna ska få möjlighet att diskutera böcker de läst hemma. Vi ska använda oss av boksamtal enligt Chambers, och vi är nu igång!

Jag började med en presentation där jag talade om att SAM-TALA och vad det innebär. Jag hävdade att 1+1=3, där min tanke plus din tanke blir något mer än de två tankarna när vi samtalar om dem. Vi kollade också tillsammans på kunskapskrav om att läsa, sammanfatta, diskutera och föra diskussionen framåt. Och så hade vi ett första boksamtal om Sussa och Natti av Ryôji Arai. Efter detta första boksamtal pratade vi lite om hur man kan uttrycka sig för att det ska bli bra. Vi har börjat samla fraser på ett stort papper som stöd.

Igår delade jag ut den första läxan, sagan/novellen Sunnanäng av Astrid Lindgren. Jag tänkte att den kanske kommer att bli lite svår, den tilldrar sig för längesedan ”i fattigdomens dagar”. Därför fick eleverna först jobba två och två med en lista med ord ur novellen. De skulle para ihop orden med rätt förklaring. När jag gjorde listan trodde jag att det kanske skulle vara en enkel och onödig uppgift, men det var bara någon enstaka elev som kunde majoriteten av ord som knyte, evinnerligen, klyfta, ysta, vrå, huj, fura, mjölkdags… Tvärtom blev jag efteråt rädd att jag gett dem en alldeles oöverstiglig läxa och har därför erbjudit eleverna lite ”läxhjälp” genom att efter skolan läsa högt och jobba med orden.

Nästa vecka ska vi samtala om denna text och försöka låta eleverna sköta samtalen gruppvis, medan Birgitta och jag finns med som stöd. Nästa steg är att låta eleverna välja mellan två böcker att läsa hemma över läslovet.

Här är några förutsättningar för att detta arbete ska kunna bli bra, jag ska verkligen försöka uppfylla dem:

• Samtalen ska vara positiva och bejakande. Eleverna ska känna sig som kompetenta läsare.
• Böckerna måste vara lagom. Tillräckligt enkla för att eleverna ska fixa läsningen själva, men samtidigt så pass utmanande att de blir intressanta att samtala om.
• Eleverna ska få välja på minst ett par olika titlar varje gång. En tjockare och tunnare, och kanske även olika på annat sätt?

Vi ska ha höga förväntningar på våra elever, de måste läsa hemma också och därför tycker jag att detta är rimligt. Men vi får se hur det går – funkar det att använda ett visst mått av tvång och tro att det leder till lust?

Jag kommer betrakta detta som lyckat om majoriteten av eleverna läser hemma och samtalar om böckerna med oss, men jag vågar tyvärr inte hoppas att alla kommer sköta läsningen. Därför är det bra att den övriga undervisningen inte bygger på denna läsning utan på den som Birgitta och eleverna gör under lektionstid.

Tidigare denna termin har jag pratat med sjuorna om läsningens betydelse för ordförrådet, jag har haft bokprat om svenska och om engelska böcker och så har vi haft en lektion med bibliotekskunskap. Allt detta hänger ihop!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola