Vi VET att eleverna behöver läsa mycket mer än vi hinner med under lektionstid. Men hur ska vi se till att den läsningen blir av?

Ska vi bara jobba i skolan för att eleverna ska en lust till läsning som gör att de läser även på fritiden? Eller ska vi locka, muta, tvinga, hetsa…

Det här är väldigt kontroversiellt och inte lätt. Och liksom allt möjligt annat i skolvärlden så handlar det kanske inte i första hand om vad man gör utan hur man gör det?

En erfarenhet från mina nio år på denna skola är faktiskt att böcker som blir lästa och förstådda tycker eleverna oftast om. Det kan gälla mer avancerade böcker som lärare och elever läser tillsammans under lektionstid, eller lite enklare böcker som eleverna fixar på egen hand.

Och det är min alldeles bestämda övertygelse att en läsning som blivit av och som eleven tycker att den gillat – den läsningen är bra. Oavsett om den uppstått genom tvång eller inte.

Men det gäller att ha fingertoppskänsla. Olika åldrar, olika grupper och olika elever sporras bäst på olika sätt. Det ÄR inte lätt detta!

Jag tror att det är viktigt att vi från skolan visar att vi förväntar oss att eleverna läser hemma. Höga förväntningar… det är en positivt laddad term. Och varför skulle det då inte gälla detta viktiga med fritidsläsningen? Vi måste förvänta oss att eleverna läser hemma också.

Hur visar vi då att vi har de förväntningarna? Där är jag inte så säker…

Nu under läslovet hade alla klasser 4-9 på vår skola läsläxor över lovet. Det exakta utformandet har varierat mellan klasserna. Alla elever har dock fått en introduktion till boken under lektionstid så att de har haft en chans att komma in i boken. Och alla klasser har haft någon form av uppföljning. Jag har servat lärarna med att beställa böcker från Cirkulationsbiblioteket och i de flesta fall planera introduktion och uppföljning.

Introduktionen har alltid varit att läsa början av boken tillsammans och prata om det man läst. Uppföljningen har varierat med olika former av samtal och kanske någon skriftlig redogörelse.

Jag tror lärarna har uttryckt sig väldigt olika runt ”läxan” – alltifrån att uppföljningen av läxan efter lovet är en viktig betygsgrundande uppgift till en betydligt mer försiktig presentation av ett läsuppdrag. Kanske har också lärarnas engagemang och entusiasm inför boken varierat, det är svårt att säga när man inte var med vid introduktion och uppföljning.

I några grupper var det ganska få elever som läste, i några var det nästan alla och i några var det ungefär mittemellan. Och som vanligt, de som läst var oftast nöjda med boken och med sin läsning. Några lärare var väldigt positiva till samtalen efter läsningen.

Beror utfallet på valet av bok, lärarens förhållningssätt eller på klimatet i gruppen? Det är hemskt svårt att säga, tyvärr. Men de flesta lärarna är i alla fall väldigt övertygade att vi ska fortsätta med läsläxor i någon form över loven. Vi får pröva oss fram, och fortsättning följer.