Eller kanske en dåligt skriven? Eller väldigt komplicerad?

I vart fall – läs någonting som tar emot att läsa!

I artikeln Years later, comprehension strategies still at work av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmerman (publicerad 2013 i The Reading Teacher) talar de om vad det är som gör att undervisning i lässtrategier blir något som starkt utvecklar eleverna läsförmåga och lärande i stort. Det varnar för en mekanisk användning av strategier, där lässtrategierna blir målet i stället för medlet till ett engagemang i texter och texternas innehåll.

I inledningen till artikeln beskriver de hur lärarnas eget läsande och funderande över sin läsning är själva grunden till en god undervisning i läsförståelse. Vi vuxna storläsare behöver fundera över hur vi använder olika strategier och på vilket sätt de gör nytta.

I skolan måste eleverna ofta läsa texter som de inte väljer själva. Texterna kan vara svåra att förstå, de kan handla om något som eleven inte är intresserad av eller de kan vara skrivna på ett sätt som eleven inte tycker om. Men ändå måste engagemanget till för att göra läsningen till en lärande aktivitet.

Det där måste vi vuxna också utsätta oss för. Och vi måste fundera över vilka strategier vi använder för att ändå få läsningen att bli av och bli meningsfull. För min del kan en vetenskaplig text på engelska, en roman som jag inte är särskilt nyfiken på eller kanske en inte så originell barnbok göra att jag inte läser alls eller läser oengagerat. Den vetenskapliga texten behöver jag angripa med hjälp av vissa strategier och romanen eller barnboken med hjälp av andra. Vad händer med min läsning?

För att få verklig kunskap om lässtrategierna måste jag alltså utmana mig själv som läsare och då reflektera över hur jag gör. Att bara läsa sådant som känns lustfyllt och enkelt räcker inte.

Så, jag unnar er alla en underbar jul med härlig läsning men hoppas också att ni under lovet hinner läsa något som gör att ni måste utmana er läsförmåga!