Visar inlägg med tagg:

2

feb

Berättelseansiktet

När jag först läste om berättelseansiktet, en struktur för att sammanfatta skönlitteratur, så tyckte jag att det verkade ganska fånigt. Det var i Barbro Westlunds text till Läslyftets provomgång, och jag förstod inte riktigt poängen med att göra ett ansikte. I Läslyftet finns också en film som visar en klass som jobbar med berättelseansiktet.

Men idag när jag skulle introducera lässtrategin att sammanfatta med en klass med fyror så testade jag i alla fall. Läraren ville att jag skulle använda en skönlitterär text, en spökhistoria, och eleverna hade tidigare jobbat med mindmaps och faktatexter. Och jag tycker nog att det funkade riktigt bra!

Som vanligt när det gäller att samtala om texter så var jag noga med att poängtera att man kan tänka olika. Det finns inte en enda rätt sammanfattning.

Jag förebildade genom att göra ett berättelseansikte av Rödluvan, som alla eleverna var välbekanta med. Och sedan läste jag spökhistorien högt (och vi använde de två lässtrategierna som eleverna redan jobbat med – att förutspå och att reda ut oklarheter).

Därefter fick eleverna prata parvis om en aspekt i taget innan vi lyfte det i den stora gruppen. Huvudpersoner och tid och plats var ganska enkelt, men problem och att välja ut några få viktiga händelser var svårare. Kanske hade jag lite svårt att förklara vad jag menade med problem, jag talade om något som gör att berättelsen sätter igång, det speciella i historien. Och att plocka ut de viktigaste händelserna, ja, det är väl det eleverna behöver öva på i och med att de ska jobba med lässtrategin att sammanfatta.

När vi kom till händelser på slutet så bestämde vi ifall vi skulle rita en glad eller ledsen mun, och så skrev vi först vad berättelsen började med, sedan vad den slutade med och sist bestämde vi tre viktiga händelser där emellan. Jag tror att det var bra att använda den ordningen. Eleverna ville gärna börja berätta allt de kom ihåg från början, och då blir det ju inte riktigt någon sammanfattning.

Nu gillar jag berättelseansiktet riktigt bra, jag tror att de olika delarna är en bra hjälp för att få fram det viktigaste med en skönlitterär berättelse för de yngre eleverna.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

29

nov

I tisdags hade jag en halv studiedag till om läsförståelse, tillsammans med lärarna i f-4.

Vi började med att repetera vad reciprok läsundervisning är genom att titta på introduktionsfilmen om detta från UR. Alla filmerna om de olika strategierna hade vi kollat på första studiedagen.

Sedan fördjupade vi oss i sammanfattande under några timmar. Vilket stöd kan man ge eleverna i form av olika strukturer för att göra en sammanfattning? Jag visade filmen om Berättelseansiktet från Läslyftet, och en av lärarna plockade fram ett arbetsblad från En läsande klass. Båda dessa visar metoder för att få struktur på sammanfattningar av skönlitterära texter.

För att bearbeta ett stoff från en fackbok så finns det många olika sätt att göra grafiska sammanställningar, till exempel tabeller eller tidslinjer. I boken Språkinriktad undervisning av Maaike Hajer och Theun Meestringa finns på sidorna 108-111 flera exempel på mer avancerade scheman att använda när man ska sammanfatta olika processer och liknande.

Det här att byta format på information, till exempel från text till något annat, är bra på flera sätt. Jag har för mig att Pauline Gibbons förordar det i Stärk språket stärk lärandet, som ett sätt att tvinga eleverna att processa informationen till kunskap.Det är också ett moment i CORI, en modell för att använda läsförståelsestrategier kombinerat med grupparbeten. Och vi vet från Biblioteks- och informationsvetenskapen hur viktigt det är med stödstrukturer för att elever verkligen ska bearbeta information de möter vid olika projektarbeten, inte bara kopiera texter genom att till exempel klippa och klistra från nätet.

I den fortbildning som Nationellt centrum för svenska som andraspråk gett lärarna i de högre klasserna på min skola, betonas hela tiden hur viktigt det är att eleverna får vara språkligt aktiva. Att skapa interaktion mellan eleverna gör att de utvecklar sitt språk och får möjlighet att tänka tillsammans om ämnesinnehåll. I filmen om Berättelseansiktet förklaras metoden think-pair-share, som går ut på att ge eleverna en kort stund att tänka själva, sedan en stund för att utbyta tankar med en klasskamrat och så lyfta frågan i hela klassen. I filmen kallas den bordsgranne man pratar med för tankekompis – fint tycker jag.

På studiedagen tittade vi också på Venn-diagram, en metod att sammanfatta och jämföra två texter. Ett sätt att använda det är att jämföra NE:s enkla text med wikimini – och förhoppningsvis sedan bidra till att skriva i wikimini. Vi kollade på texten i wikimini om Afrika och insåg att våra elever definitivt skulle kunna bidra till att göra den bättre.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén