tyckte jag hemskt mycket om att läsa. Ett härligt äventyr som tilldrar sig vid Medelhavet under bronsåldern och med både en pojke och en flicka som centrala gestalter. Bronsdolken är en serie böcker och just nu finns de tre första delarna på svenska.

Den här terminen experimenterar jag lite med bokcirklar på högstadieelevernas fritid. Jag har tidigare skrivit något om en bokcirkel med åttor och nior, men nu har jag en till på gång. Jag har fått med mig fyra killar i sjuan för att läsa  Den utstötte, första delen i serien Bronsdolken. Vi har träffats två gånger och jag prövar mig fram lite hur vi kan göra.

Det jag framför allt vill är att eleverna ska få en läsupplevelse. Men jag hoppas förstås också att boksamtalen ska kunna bidra till att deras läsning utvecklas. Deras Sv/SvA-lärare Cecilia Pertlwieser har börjat introducera lässtrategier för eleverna, så dem tar jag med mig in i vår läsning. Men eftersom klassen inte har hunnit så långt i det gemensamma arbetet med lässtrategier än, så jag kan behöva använda de olika delarna i reciprok läsundervisning (läs gärna Josefin Nilssons pdf om RT).

Den första gången vi träffades hade jag tänkt att vi skulle hålla på mycket med frågor. Paver inleder boken med att kasta oss läsare rakt in i en actionfylld verklighet som vi inte vet så mycket om.

Pilen hade svart skaft och styrfjädrarna var gjorda av kråkfjädrar, men pilspetsen kunde Hylas inte se, eftersom den satt begravd i hans arm.

Sedan introduceras både namn och olika företeelser i rasande fart, men Paver väntar med att ge oss förklaringar till dessa. Hon vill förstås att vi ska bli nyfikna och vilja läsa vidare för att förstå hur allt hänger ihop. I mitt huvud dyker det upp väldigt många frågor redan på första sidan.

Det finns flera anledningar till att lyfta fram det här med elevernas frågor runt texten. En är att det är en viktig lässtrategi (i En Läsande Klass förklaras strategin så här för eleverna). Elever ska inte i första hand svara på lärares frågor, utan öva sig att formulera och diskutera egna frågeställningar . En annan anledning är att eleverna inte bara ska läsa på om de inte förstår – vi ska försöka svara på frågorna tillsammans genom att undersöka texten. Och så det där med att författaren ibland med mening gör att vi inte förstår. Det behöver eleverna känna till, så att inte deras svajiga lässjälvförtroende får sig en törn av något som bara är ett berättarknep.

Så, efter att ha bjudit på kex och saft satte jag igång att högläsa Bronsdolken från start. Efter de första styckena stannade jag upp och förebildade (modellade) vilka frågor som jag fick av texten. Sedan läste vi vidare och killarna fick presentera sina frågor. Vi läste ett par sidor på detta sätt, men det gick så där. Eleverna var rätt okoncentrerade och måttligt engagerade.

Så jag övergick till att bara läsa högt med stor inlevelse. Och då gick grabbarna ner i varv, lyssnade och föreföll njuta. Högläsning…det funkar nästan alltid bra. Men eftersom jag var osäker på om alla verkligen förstått så avslutade vi genom att sammanfatta. Första kapitlet är så otroligt spännande, och när vi slutade på sidan 7 hängde Hylas i en gren, med en dödad kompis i ett träd i närheten och en mordisk soldat precis ovanför!

Vi bestämde att eleverna inte skulle ta hem böckerna och läsa vidare. Jag kände mig ju osäker på om det var för svårt, och ville hellre att vi fortsatte en bit till gemensamt. Lärdomen av denna första träff blev för mig att jag ska läsa mycket högt, och låta sammanhanget komma, innan vi jobbar med förståelsen.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola