Visar inlägg med tagg:

I höstas skrev jag en krönika till ABCklubbens magasin, det är en gratistidning från Natur & Kultur som riktar sig till lågstadielärare. Eftersom jag inte tror att den finns på webben lägger jag texten här också.

ABCklubben

Eleverna köar till lånedatorn. De har plockat på sig några böcker var, det är lättlästa böcker som passar till lästräning, en bok på modersmålet att ta hem och kanske någon faktabok som ser fin ut. Medan de står i kön pratar de glatt med varandra om böckerna, kollar och pekar och berättar om vad de läst förut. Elever, lärare och jag, bibliotekarien, är nöjda och lyckliga.

Oftast är det så där. Jag har faktiskt det bästa jobbet på hela skolan, att få hjälpa eleverna att hitta böcker de tycker om är ett fantastiskt roligt och meningsfullt arbete.

Men emellanåt trasslar det till sig. En elev går i baklås och vill bara låna böcker som är alldeles för svåra att läsa. Läraren försöker lirka och jag försöker locka men det hjälper inte alls. Eleven är jättesur, läraren vill inte ge sig och det blir någon sorts lånekatastrof.

Att själv få påverka vad man ska läsa är en viktig faktor för att skapa motivation för läsning. Varken lärarna eller jag vill ha de där konflikterna runt vad eleverna ska låna. Vi vill ju att ungarna ska få positiva erfarenheter av allt som har med läsning att göra.

Ibland är det jag som krånglar till det, plötsligt ser jag hur sju elever i årskurs ett står i lånekön med varsin Pax-bok. De böckerna är alldeles för svåra för ettorna och jag vet att femmorna kommer vilja ha samma böcker senare under dagen. Då kan jag häva ur mig ett förbud, det är sällan bra utan eleverna blir bara ännu mer sugna på de förbjudna böckerna.

Lite då och då klagar skolbibliotekarier över lärare som sätter upp ett allmänt förbud mot att låna faktaböcker. Det orsakas för det mesta av elever som lånar faktaböcker med alldeles för svår text. Böckerna kanske har väldigt spännande bilder, eller så handlar de om ett ämne som är viktigt för elevens självbild. Jag förstår lärarna, när det är lästid i klassrummet kan inte lågstadieelever få sitta och slösa bort tiden med att kolla på fina bilder.

Men samtidigt vet vi att läsförståelse av faktatexter är ett problem i svensk skola. För att komma åt det behövs, förutom undervisning, rika erfarenheter av facklitteratur. Det finns massor med facklitteratur, till exempel från de förlag som specialiserat sig på lättläst, som funkar fint för elever i olika stadier av läsutvecklingen.

Så – hur kan man då göra för att förebygga lånekatastrofer?

Jag tror att det allra viktigaste är ett ordentligt medieanslag till skolbiblioteket. Att kunna ha många exemplar av populära böcker, långa bokserier med lättlästa titlar och attraktiv facklitteratur på olika läsnivåer – det är så bra! Elevers läsglädje smittar, det kan bli fantastiska epidemier av läslust runt till exempel Flugo, Riddarskolan, Jack-böckerna eller Dunne. Men även den mest lässugna eleven kroknar av en fyra månader lång reservationskö.

Eleverna måste ju också få bekanta sig med olika böcker. Jag bokpratar massor (när vi bibliotekarier säger ”bokprat” menar vi att vi berättar om böcker för att få eleverna lässugna, att prata om böcker vi läst tillsammans kallar vi ”boksamtal”). Nuförtiden projicerar jag under bokpratet ofta upp ett smakprov av texten, så att eleverna ska se hur den ser ut och förhoppningsvis redan under bokpratet reflektera över om den är lagom svår.

Att exponera böcker på olika sätt är också väldigt effektivt. Det är allra roligast att göra tillsammans med några elever, man kan lägga fram en duk på ett bord, eleverna kan rita och klippa ut sådant som passar till och så lägger man fram en massa böcker. Man följer årets gång med läskiga böcker till Halloween och julböcker förstås, men det kan också vara olika genrer eller teman som man väljer att lyfta fram.

Efter tips i Facebookgruppen Skolbibliotekssamtal har jag nu på sistone prövat Femfingertestet med tvåorna och treorna. Det innebär att slumpmässigt välja en sida i en bok man är sugen på, att läsa den sidan och sätta upp ett finger för varje ord som är svårt att läsa eller förstå. Blir det ett finger är det en enkel bok men med fem fingrar – då är den för svår. Jag tror att vinsten med metoden framför allt är att eleverna verkligen provläser, och att de fick en aha-upplevelse när jag förebildade hur man kan göra och pratade om hur viktigt det är att träna läsning (- Jämför med hur bra du läste när du började i förskoleklass!).

Lärarna kan också låna stora högar med fina böcker till klassrummet. När det är lästid får eleverna läsa ur de böckerna i stället, ifall de inte själva lånat på sig bra böcker från skolbiblioteket. Just nu har treorna många faktaböcker i lämpliga svårighetsgrader i sina klassrum på grund av ett projekt vi kör, böckerna i klassrummet blir ett bra sätt att styra elevernas läsning till den litteratur som är fokus just för tillfället.

Ja, att helt slippa lånekatastrofer är kanske inte möjligt. Men att få eleverna att tycka om läsning och böcker är en av mina huvuduppgifter i skolbiblioteket. Om du är intresserad av att läsa mer om mitt jobb i skolbiblioteket har jag i tio år bloggat på Pedagog Stockholms blogg Vad gör de i biblioteket? Välkommen att kika in!

Krönika

Cilla Dalén

9

nov

Femfingerstestet

I Facebookgruppen Skolbibliotekssamtal fick jag tips om Femfingerstestet. Det är ett sätt att hjälpa eleverna att välja en bok som är lagom svår. Nu har jag prövat det, och jag tror det var meningsfullt.

Jag plockade ihop fyra böcker i olika svårighetsgrad, de som var på elevernas nivå valde jag också för att tipsa dem om olika bokserier. De här blev det med årskurs två

Böcker till femfingertestet

Jag började med att be eleverna tänka på hur bra de läste när de gick i förskoleklass jämfört med nu. Och sa att detta att de kan läsa mycket mer nu, det beror ju inte på att de är äldre utan på att de tränat. För att träna behöver man böcker som är lagom svåra. Ibland kan det vara svårt att förstå om en bok är lagom svår, och så kollade jag om de visste vem som är expert på det? Det är läraren (jag vet att en del skolbibliotekarier har järnkoll på elevernas läsnivå, men det har inte jag) och det visste eleverna.

Men om man inte ska ta hjälp av läraren kan man pröva så här. Och så visade jag bokmärken jag gjort med Femfingerstestet på.

Femfingertestet

Jag förebildade genom att ta fram Guldkompassen och berätta att jag är jättesugen på att läsa den. Jag har sett reklam för filmen och den verkar så spännande. Sedan läste jag högt från en upprojicerad sida ur boken, och tog upp ett finger för fem ord jag hade svårt att läsa eller förstå. Eleverna orkade ju knappt lyssna på högläsningen, den var totalt obegriplig för dem och jag tror polletten föll ner hos alla – det blir inte roligt om man inte förstår.

Sedan läste jag sidor ur andra böcker med mer engagemang, men visade även där att det fanns ord som var knepiga att läsa ut eller att förstå. Jag lät eleverna följa med i den upprojicerade texten och givetvis var det en del som ville hjälpa mig med de svåra orden, men… här handlade det ju om att läsa på egen hand så jag tog inte emot någon hjälp.

Efter genomgången fick eleverna bokmärken med Femfingerstestet och jag och lärarna uppmanade eleverna att göra testet åtminstone på den bok de skulle låna till klassrummet.

Jag tror att min genomgång var bra och gav en viss förståelse för vikten av att provläsa en bok innan man lånar den. Efter den här lektionen har vi påmint om metoden vid nästa lånetillfälle, min preliminära åsikt är att den hjälper eleverna att hitta böcker på rätt nivå.

Cilla Dalén

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén