Detta är inlägg 3 om vad det är jag som bibliotekarie bidrar med för att skapa en läskultur på skolan. Högstadiet är klart det knepigaste, det finns så mycket som konkurrerar om ungdomarnas tid. De har mer skolarbete, och när de ska koppla av är det för många sociala medier, filmer och dataspel som gäller.

Det jag ser är i alla fall en klar förbättring under de 2 1/2 år jag jobbat på skolan. Antalet lån ökar, men framför allt ser jag en annan aktivitet i lokalen. Förut var det bara sofforna som ungdomarna använde, nu är det även böckerna… ibland i alla fall.

Jag har bokprat för högstadiet en eller ett par gånger per termin och klass. Innan de längre loven försöker jag se till så de har en lånetid och då exponerar jag böcker per genre på stora bord. Det är otroligt viktigt med lärarnas stöd. Våra elever litar på sina lärare, och när lärarna tydligt signalerar vikten av läsning och visar nyfikenhet på böckerna och på elevernas bokval – då blir lånestunden efter bokpraten mycket bättre än annars.

Explicit prat om vikten av att läsa mycket är också bra. Ska det bara vara lustfyllt, då vinner inte böckerna, men många av våra elever blir motiverade att kämpa med läsningen när man förklarar hur viktigt det är. I år har jag pratat med klasserna om detta vid åtminstone något tillfälle per klass.

Jag har gallrat hårt och köpt in nya böcker. Det som funkat bäst är engelska ungdomsromaner och manga, det finns grupper av högstadieelever som uppskattar sånt och tipsar varandra. Även en del lättläst ungdomslitteratur går bra.

I julas möblerade jag om. Jag ställde ungdomsböckerna mer tydligt för sig själva, och ordnade ett par till läsplatser med mysiga fåtöljer. Jag såg också till att facklitteraturens hylla V fick en bättre placering, den var tidigare precis vid mitt arbetsbord vilket inte är så lyckat…

Efter jul mutade jag högstadieeleverna så att de på sina raster for runt i bibblan och kollade in de nya placeringarna. Små chokladhjärtan och pennor är otroligt motiverande – mer än hälften av eleverna gjorde mitt lilla frågepapper 🙂

Jag ärvde ett system med Mediateksråd när jag började på skolan. Det är tre råd, ett per stadium, och jag har inte riktigt fått det att bli bra. Men högstadiets Mediateksråd består i år helt enkelt av de som vill vara med, inte att det måste vara just två per klass eller så. Och dessutom gick de med i rådet med vetskapen om att de ska jobba läsfrämjande (tack kollegan Johanna på Elinsborgsskolan som inspirerat till detta). Så – det rådet funkar rätt bra nu. De, och även andra elever, tipsar mig om böcker att köpa in. Häromdagen hade vi möte efter skoltid, vi fikade och så hjälpte de mig med idéer inför framtiden. Direkt i mötet gjorde vi den här lilla miniexponeringen:

Ja, det är så här jag jobbar. Många läsfrämjande aktiviteter, små framsteg och jag är nöjd när jag ser att intresset ökar även om det inte går så snabbt. Nu upplever jag i alla fall att elevgrupperna på högstadiet förstår att jag vill väl, och de dissar inte läsfrämjandet som sådant vilket förekom när jag var ny på skolan.