Visar inlägg med tagg:

Nu vill vi så gärna ha er hjälp!

En läsande klass, den stora satsningen på att utveckla läsförståelse-pedagogiken i svenska f-6-skolor, drar igång i slutet av april. På deras hemsida kommer finnas en del material om/för skolbibliotek.

Vi hjälper nu till att samla in goda exempel på arbete med lässtimulans och med läsförståelse i skolbiblioteken. Vi skulle hemskt gärna vilja ha länkar till beskrivningar av vad ni gjort i skolbiblioteken som har med detta att göra! Det kan vara blogginlägg, rapporter, filmer – formatet spelar ingen roll. Stora och små arbeten är lika välkomna!

Vi vet ännu inte hur mycket utrymme vi har till att presentera goda exempel, men ju mer vi får att välja på desto bättre kommer urvalet förstås att bli 🙂

Mejla gärna mig på cecilia.dalen@stockholm.se

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola


Jag har tidigare här berättat om elever i årskurs 6 som bloggar om böcker och läsning på elevens val en gång i veckan.

Tisdagen före sportlovet fick de lämna sina trygga platser vid datorerna, och ge sig ut för att muntligt presentera böcker för elever i årskurs 1. De hade valt ut böcker som de tyckte om att läsa och lyssna till när de var yngre, och som kan fungera även för dagens sjuåringar.
Trots viss nervositet, berättade de kort, kärnfullt och personligt om sina favoritböcker. Ettagluttarna uppskattade besöket, och ville gärna berätta om vilka böcker de kände igen.

Nästa steg skulle kunna vara att börja samtala om böcker med andra elever, liknande projektet Bokpiloterna Malmö. Deras spännande projekt går att läsa mer om på Pedagog Malmö.

Men först ska alla elever i årskurs 1 få ett bokligt besök av de stora eleverna.

 

Lotta Metcalfe, Bibliotekarie på Mariaskolan

9

feb

När jag funderar över mitt jobb tänker jag ibland att jag är någon sorts möjliggörare! Till exempel erbjuder jag eleverna kunskaper om verktyg för sina studier.

Jag brukar hjälpa eleverna till inloggningar i SLI (filmdatabas med mera), dels för att lärarna då kan uppmana eleverna att se pedagogiska filmer även hemma, men också för att eleverna på eget initiativ kan använda databasen för att lära sig mer. Jag brukar visa dem Länkskafferiet, kanske mest för att de själva sedan kan leta efter roliga sätt att träna till exempel matematik eller engelska.

Den här terminen har jag börjat med något nytt: jag visar eleverna Google Drive. Där kan de använda Office-liknande funktioner för texter och presentationer, de kan samarbeta med varandra om en text och de kan framför allt hålla ordning på sina arbeten. I Stockholm har vi ett knöligt system med Skolwebben för att hantera dokument när man jobbar hemma. Jag har sett någon enstaka elev använda Drop box, många mejlar sina arbeten till hotmail etcetera men jag tror att några kommer nappa på Google Drive.

Min avsikt med de här möjliggörandena är alltså inte att alla eleverna ska tvingas till något, men att de ska känna till möjligheter och kunna välja det som passar dem.

På samma sätt försöker jag vara en möjliggörare för lärarna ibland. Jag erbjuder mig att hjälpa till med till exempel att komma igång och blogga, att tillsammans med kollegan Ulrika vara bollplank och resurs när någon vill börja arbeta med reciprok läsundervisning eller att bara vara med när klasserna ska arbeta med datorer (även den mest luttrade läraren kan bli uppgiven över alla trassel som måste lösas på grund av Volvo-IT-lösningen i Stockholms stad).

Några elever och några lärare behöver inte mig som möjliggörare – de fixar allt sådant själva. En del är inte alls intresserade. Men för många är det bra att ha mig som resurs.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

I höstas när vi introducerade arbetet med lässtrategier hos fyrorna kallade vi strategin att aktivera förförståelse, överblicka och förutspå för Upptäcktsresanden. Det var en välfungerande metafor tycker jag. Jag spelade lite teater för eleverna och den upptäcktsresande som jag föreställde klev upp på ett berg, tittade ut över landskapet jag skulle upptäcka, överblickade och förutspådde vad resan skulle innebära utifrån vad som syntes från berget och genom att använda egna tidigare erfarenheter. Jag kunde använda de termer som sedan behövdes för att förklara lässtrategin.

Nu när vi skulle sätta igång med tvåorna fick jag tänka om. Det är förstås roligt att hänga på den stora satsningen En läsande klass och därför skulle vi byta ut termen Upptäcktsresanden mot Spågumman. För mig var metaforen inte lika självklar. En spågumma har ju övernaturliga krafter och det går inte att veta varför hon vet hur framtiden ska bli. Alltså fick det bli en fuskande spågumma!

Två klasser med tvåor satt samlade i ett rum när jag kom in utklädd till spågumma. I dörren stannade jag och kollade högt och tydligt på min mobil att det var rätt dag – fredag skulle jag ju komma till tvåorna på skolan. Jag gick runt för att komma längst fram i klassrummet och på vägen stannade jag och läste vad det stod på ett plakat om dagens lunch: hamburgare.

När jag satte mig i mitten och spådde eleverna så kunde jag i min magiska kula se att de skulle få hamburgare till lunch, att de skulle vara lediga och sova länge i morgon och så spådde jag att de skulle få vara med om en stor fest efter lunch med godis och besök av drottningen.

Efter mitt inhopp som spågumma fick eleverna berätta varför spågumman hade gjort sina förutsägelser, och om de trodde att spådomarna skulle slå in. Eleverna avslöjade förstås spågummans fusk – hon hade sett vad det skulle bli för mat, och när hon visste att det var fredag idag så sa erfarenheten henne att eleverna skulle vara lediga i morgon. Och spådomen om festen och drottningen var nog inte så smart.

Ett annat dilemma var utseendet på spågumman. Jag ville inte se ut som om jag drev med barnens föräldrar! Min spågumma fick bli tokig, kanske mer lik professor Trelawney i Harry Potter:

Efteråt förebildade jag hur man kan göra som en spågumma innan man börjar läsa en bok. Det finns beskrivet på webbplatsen Världens ALMA.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Tack Ulla Sporrner för bilderna!

Foto: Lotta Metcalfe

Under läsåret har några få elever från årskurs 6, samlats varje fredag i datasalen med skolans bibliotekarie för att blogga om lästa böcker.
Det är duktiga elever som vanligtvis läser mycket och som inte är främmande för att klämma en och annan klassiker.
Trots det, kan alla goda läsare behöva en utmaning eller  två.

Första utmaningen var att skriva om sina favoritböcker utan att avslöja för mycket,
och samtidigt anpassa språket till en specifik mottagare.

Nästa utmaning var att ladda ner bilder på bokomslag som är ”godkänd” för digital publicering.
En sådan uppgift kan få den flitigaste eleven att bli hysterisk, om kunskaperna i datorhantering är grunda.

Var hamnar bilden nu? Jaså ska man döpa den? Varför är bilden så stor? var
frågorna en dimmig novemberfredag.

I fredags kunde jag konstatera följande;
att de nu kan hämta bildmaterial och hantera mappar samt redigera sina inlägg i bloggverktyget.
De har även förstått hur upphovsrätten fungerar vid digital publicering.

Eleverna har använt lärresursen Learnify och dess bloggverktyg. Lärarna och jag som bibliotekarie, följer aktiviteten på bloggen och kommenterar ibland också deras inlägg.

Strax innan jul, fick de i uppgift att skriva om en favoritbok som de tyckte om när de var små. Målgruppen denna gång är skolans fritidspedagoger, de som har hand om skolans förskoleklasser. Vad de inte vet, är att de ska också ska få berätta om böckerna muntligt för för sexåringarna.
Men det är fortfarande hemligt.

 

Lotta Metcalfe

Skolbibliotekarie

 

11

jan

Vårterminen rullar igång

och roliga arbeten med den.

Det verkar som om försöket med Personlig LäsTränare har fallit ganska väl ut på mitt högstadium. Jag fortsätter därför förstås med detta. I Tränarbloggen på läsmuskler.se berättar jag lite om hur första veckan har varit. Det är många runtomkring i skol- och biblioteksvärlden som varit nyfikna på vad det handlar om och jag kommer medverka mycket kort på ReadMeet den 11 februari och berätta om detta.

Under vårterminen drar jag tillsammans med kollegan Ulrika Lindmarker, litteraturpedagog i f-6 på vår skola, och Katarina Lycken Rüter, förstelärare på Östra Reals gymnasium, också igång något helt nytt som vi tror kan bli jätteroligt! Vi ska försöka samarbeta runt ett stort projekt om ALMA-priset. Ni vet Astrid Lindgren Memorial Award, på svenska kallat Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Många lärare på Hjulsta grundskola kommer medverka tillsammans med sina elever, Katarina med gymnasiegrupper från Östra Real och så Ulrika och jag genom vårt arbete i skolbiblioteken.

Projektet, liksom dess webbplats, går under namnet Världens ALMA. Det finns så mycket fin litteratur som man kan arbeta med i anknytning till ALMA-priset. Hela Astrid Lindgrens eget författarskap förstås och så alla pristagarna med deras bilderböcker och romaner för alla åldrar. Där finns såväl författare som bilderbokskonstnärer, och dessutom har ju ett par av prisen gått till läsfrämjande organisationer som arbetar för barn i olika delar av världen. Ett fantastiskt material alltså, även för andra ämnen än Svenska/Svenska som andraspråk, som vi förhoppningsvis kommer att hjälpa till att sprida även utanför våra skolor.

Vi vill också på bloggen försöka spegla de pedagogiska metoder som vi använder när vi jobbar med ALMA-priset. Det händer så fantastiskt mycket spännande nu runt om i Sveriges skolor, med lärare som prövar nya arbetsmetoder och delar med sig till varandra – allt för att utveckla undervisningen så att läsförståelsen och språkutvecklingen hos våra elever tar stora kliv framåt. Här vill vi vara med!

Välkomna att följa oss på Världens ALMA!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

27

dec

En liten läsgrupp

fick jag förmånen att samtala med ett antal gånger före jul.

Det började med att LL-förlaget skickade mig fyra nya böcker och ville ha respons på hur de fungerade på skolan. Det var Olyckan, I samma båt, Grannen och Noors trädgård. Jag frågade läraren till en av förberedelsklasserna om jag kunde få låna några elever ett antal lektioner för att läsa och tycka till om böckerna. Det var okej – klassen är för tillfället ganska stor; de fem eleverna som varit längst tid i Sverige kom till mig och så kunde läraren ha några lektioner där hon kunde koncentrera sig på de andra eleverna. Mina lilla läsgrupp bestod då alltså av fem högstadielever med god skolbakgrund som varit i Sverige ca 1 år.

När jag förberedde lektionerna bestämde jag mig för att testa att använda en matris, där eleverna kunde skriva under läsningens gång. Jag är ju ingen rutinerad lärare så jag fick pröva mig fram lite, men matrisen funkade ganska bra. Ibland skrev vi tillsammans på en whiteboard så att eleverna kunde använda vissa ord och formuleringar i sina egna anteckningar.

Böckerna är ganska korta, så på en lektion (45-60 minuter) hann vi läsa och prata lite om en bok. Men det krävdes en lektion till för att hinna skriva sammanfattning och diskutera boken ordentligt.

Vi hann läsa tre böcker före jul och jobba färdigt med två av dem. Då gjorde eleverna även boktipsfilmer om  böckerna. Kolla gärna här och här!

Och ja – eleverna tyckte om böckerna, och jag tyckte att det blev bra diskussioner.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

7

dec

Internet är stort

och ganska svårt att ta sig fram i.

Det har varit jättebra att kunna använda sig av Länkskafferiet. Jag har tidigare gett exempel på hur vi använt det med elever, och Länkskafferiet har också varit en bra resurs för lärare som vill hitta material för sin undervisning.

Jag tycker att det är ett självklart uppdrag på nationell nivå – att sammanställa länkar till webbplatser av god kvalitet som passar för våra skolelever på alla nivåer. Inte kan varenda skolbibliotekarie sitta och göra sådant på varje skola!

Tidigare betalades detta genom att Skolverket hade ett uppdrag runt IT i skolan – ungefär en heltidstjänst togs i anspråk för att hålla Länkskafferiet uppdaterat och fint.

Men Skolverket har inte längre ett sådant uppdrag och Länkskafferiet sköts nu rent ideellt av tidigare redaktören Alma Taawo. Det kan ju inte fungera i längden! Hon hinner inte med att leta efter nya bra länkar och Länkskafferiet riskerar att sakta dö.

Så himla synd! Det finns ju där, har utmärkta funktioner och borde fortsätta utvecklas! Om ni tittar på de olika möjligheterna att söka i Länkskafferiet så ser ni att det är mycket mer gediget byggt än en enkel samling av länkar.

Någon instans i Sverige borde kunna ta initiativ till att rädda denna utmärkta resurs! Skolverket? Sveriges kommuner och landsting? Kungliga biblioteket? Kanske någon annan som jag inte kommer på just nu?

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Edward Jensinger bloggade igår om vad han anser vara en lägsta nivå på lärares yrkeskompetens. Han menar att det är bra med stjärnor som driver, hittar på nyheter och är föregångare men att det är mycket viktigt att alla håller en hyfsad lägstanivå.

Det fick mig att ställa frågan vad som är en lägstanivå för oss som jobbar i skolbiblioteken? Vilka krav bör en rektor kunna ställa på oss? Frågorna ställde jag på twitter och jag fick en del svar.

Många talade förstås om litteraturkunskaper, förmågan att inspirera till läsning, hjälpa eleverna vid bokval och att leda boksamtal.

Edward skrev att allt fler rektorer förstår vikten av skolbibliotekarier i och med att skolan digitaliseras. Utan att bibliotekarier jobbar med elevernas informationskompetens är ”digitalisering en riskfaktor”. Även andra talade om undervisning i informationssökning och källkritik.

Flera påpekade också att bibliotekariekompetensen behövs för att organisera och tillhandahålla olika digitala resurser. Att organisera miljöer där lärresurser skapade lokalt är åtkomliga tillsammans med databaser och information av annat slag som skolan vill att eleverna ska använda.

Även frågan om skolbibliotekariernas betydelse för elever med särskilda behov kom upp i samtalet på twitter. Ett välutvecklat samarbete mellan specialpedagoger och skolbibliotekarier nämndes som en framgångsfaktor.

Edward Jensinger, som mycket framgångsrikt stöttat utvecklingen av biblioteket på Pauliskolan i Malmö, säger att han också förväntar sig pedagogisk kompetens och social kompetens av sina bibliotekarier.

Anledningen till att jag ställde frågan, om vad som är en lägstanivå på en skolbibliotekarie, var bland annat att jag många gånger upplevt att rektorer och lärare haft väldigt låga förväntningar på bibliotekarierna. Och jag tror att dessa låga förväntningar är en del av förklaringen till att rektorer väljer att inte prioritera skolbiblioteksverksamheten. Man förstår inte vilka krav man ska ställa vid en rekrytering, inte hur man ska främja en utveckling av verksamheten och man har förmodligen en väldigt begränsad bild av vad som kan hända i ett skolbibliotek överhuvudtaget.

Vill du läsa mer?

Edward Jensingers gamla blogg kan man läsa mer om hans syn på skolbiblioteken. Klicka på de olika inläggen i vänsterkanten.

Pedagog Malmö har också många fina blogginlägg om skolbiblioteksverksamheten.

Rebecca Borg och Eric Haraldsson i Växjö har denna webbplats som ger en mycket god bild av vad biblioteksverksamhet i grundskolan kan vara.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

18

nov

Twitterkontot Vår skola @var_skola

är ett stafettkonto. Olika personer som jobbar i skolan twittrar en vecka i taget och beskriver sitt jobb. Här kan du läsa mer.

Denna vecka är det min tur och jag tänker att det kommer bli en vecka där frågan ”Vad gör de i biblioteket?” kommer besvaras mycket mer noggrant än vad det blir här på bloggen.

Den som inte har ett eget twitterkonto kan kika här och kolla vad som händer under veckan.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén