Visar inlägg med tagg:

12

sep

Personlig LäsTränare

titulerar jag mig nu – tycker själv att det låter mycket stiligt 🙂

Det är ett försök som jag gör tillsammans med Katarina Lycken Rüter från Östra Real. Vi har läst på och bollat idéer tillsammans under sommaren och nu är det igång.

Bakgrunden till att jag vill pröva detta är att jag i min roll som högstadiebibliotekarie inte alls har samma nära relationer med eleverna runt läsningen som många skolbibliotekarier för lägre åldrar ofta har. Jag har inte regelbundna lektioner varje eller varannan vecka då eleverna lånar och pratar böcker med mig. Visst har jag många möten och samtal i biblioteket men det blir ofta ett kort samtal där jag rekommenderar en bok och sällan att vi pratar om elevens läsning efteråt.

Jag vill också gärna vill bekräfta eleverna i deras roll som läsare – de ska känna att de får uppmärksamhet och stöd från mig.Och så hoppas jag förstås att jag också verkligen kan hjälpa dem lite att utvecklas som läsare.

Jag har bara hållit på med detta ett par veckor, så jag har inte så mycket att berätta än. Men jag har hunnit träffa några elever och bara att få sitta och samtala i lugn och ro i 15-20 minuter med en elev om böcker och läsning har varit mycket givande för mig. Sådana mysiga stunder!

Kolla gärna här för att följa arbetet!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

7

sep

lässtrategierna Upptäcktsresanden, Journalisten, Detektiven och Nyhetsuppläsaren på vår skola.

Vi har fått en kort introduktionsföreläsning av kollegan Morit Malm. Och ett uppdrag från skolledningen att diskutera i arbetslagen hur vi kan börja arbeta med detta i alla ämnen. Ska bli spännande att se hur det utvecklas – vi får pröva oss fram.

I årskurs 4 satte vi full fart. Jag och litteraturpedagogen Ulrika ska samarbeta med läraren Roberta genom att dela klassen i tre delar en lektion i veckan, för att tillämpa lässtrategierna på de texter om vikingatiden som klassen ska jobba med. Roberta, Ulrika och andra lärare som arbetar med klassen ska dessutom jobba med strategierna på andra lektioner.

Vi började med att jag i tisdags fick klä ut mig till Upptäcktsresande och introducera termer som överblicka och förutspå. Det är roligt att få lämna högstadiebiblioteket och leka lite… Efter att jag skojat med detta pratade vi med klassen om att expertläsare använder olika strategier när de läser, och att vi ska använda dessa strategier så att vi också blir experter.

När jag skulle förebilda hur man kan använda lässtrategin Upptäcktsresanden så valde jag att visa en film. Klassen är ganska stor och sitter utspridda i bänkar och eftersom vi inte har någon dokumentkamera så tänkte jag att det kunde vara svårt att stå framför klassen med en liten bok i handen och visa. Så här blev filmen:

Så här har vi formulerat vad en Upptäcktsresande gör när den läser:

Upptäcktsresanden överblickar och förutspår – vad tror du att den här texten kommer att innehålla?

  • Använd dina tidigare kunskaper om ämnet, genren eller författaren!
  • Titta på rubriker, bildmaterial, baksidestext och annat som du ser utan att behöva läsa noggrant!
  • Kontrollera under läsningens gång om antagandena stämmer, och gör nya förutsägelser utifrån det nya du fått veta!

Det ska bli kul att fortsätta använda strategin tillsammans med eleverna nästa vecka!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

PS! Förutom det jag lärt mig från mina kloka arbetskamrater så är det kunskaper och tankar från Katarina från Östra real, Josefin Nilssons powerpoint och de böcker jag bloggat om tidigare som kokats ihop till film och formuleringar om Upptäcktsresanden.

av Barbro Westlund får avsluta min läsning om läsning – åtminstone för ett tag. Jag känner mig rätt påläst om läsutveckling, läsförståelse, lässtrategier och hur lärare kan arbeta i klassrummen. Och otålig, nu vill jag pröva nya sätt att arbeta med elevernas fritidsläsning eller tillsammans med lärarna i klassrummen.

Barbro Westlund använder sig en hel del av Tankens mosaik som jag läste tidigare under sommaren, och även av Litteraturläsning som utforskning och upptäcktsresa, men hon skriver om dagens svenska skola. Ska man läsa EN bok om hur man som lärare kan arbeta med elevernas läsförståelse i alla ämnen så är det nog den här.

Westlund går igenom tre undervisningsmodeller för läsförståelse. Den första, som också utgör grunden för de två andra, är Reciprocal Teaching (RT). Forskare har undersökt hur erfarna läsare gör när de läser med god förståelse och behållning, och ur detta kokat ihop fyra lässtrategier. Josefin Nilsson har gjort en väldigt fin genomgång av att undervisa med hjälp av lässtrategier – ber er läsa den i stället för att försöka förklara själv.

De två andra undervisningsmodellerna är Transactional Strategies Instruction (TSI) och Concept-Oriented Reading Instruction (CORI). Jag fick inte någon tydligt uppfattning om TSI, kanske att det är lässtrategierna från RT kombinerat med att jobba med mer Chambersliknande frågeställningar?

CORI sägs vara mycket framgångsrik och det anses bero på att lärare som jobbat enligt den modellen tagit stor hänsyn till motivationens betydelse för läsförståelsen. Det modellen är lite extra spännande att läsa om för mig som bibliotekarie. Inom B&I-forskning läser vi ju om hur fel det kan bli vid olika skolarbeten när elever släpps fria att söka information, för att utan tillräckligt stöd från lärare eller bibliotekarier försöka få ihop en egen text. I boken beskrivs CORI ungefär så här:

  1. lärare plockar ut några centrala begrepp inom ett ämnesområde
  2. de stimulerar elevernas nyfikenhet – gärna genom någon utflykt utanför skolan
  3. eleverna formulerar med lärarens stöd frågor utifrån det de varit med om samt de centrala begreppen
  4. eleverna får söka svar på sina frågor och under denna del av arbetet stöttar läraren genom att tala med eleverna om vilka lässtrategier de använder
  5. eleverna gör slutligen  någon grafisk framställning av det de lärt sig samt redovisar för sina kamrater.

Jag tänker att det är tre delar i detta som bör vara bra grund för att elevernas lärande i samband med ett sådant informationssökningsarbete kan bli bra. Det är att man poängterar att eleverna ska vara genuint nyfikna samtidigt som läraren genom att lyfta fram centrala begrepp ser till att eleverna verkligen jobbar med det ämnesinnehåll som läraren planerat. Det är också att läraren koncentrerar sig på elevernas läsning och läsförståelse medan de söker information – det är väl bristen på förståelse som är grunden till allt klippåklister. Och slutligen att eleverna ska organisera det de lärt sig grafiskt. Jag tror att det är Pauline Gibbons som skriver om att detta att byta format på informationen är bra. Ska man göra en tankekarta eller en tabell av information man fått i en text så måste man nog förstå det man håller på med.

Boken rekommenderas alltså, och delta gärna i samtalet på bokcirklar.se!

 

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

4

aug

Tankens mosaik

av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmermann stod inte på min ursprungliga sommarläsningslista. Men efter att Katarina Lycken Rüter talat om den så entusiastiskt så bestämde jag mig för att hinna med den också.

Ellin Oliver Keene, i USA, har arbetat med utveckling av undervisning i läsförståelse i flera år. I boken finns många exempel från olika klassrum, vi får höra talas om duktiga lärare och om hur Ellen och lärarna genom gemensamma ansträngningar lyft pedagogiken ännu mer.

I boken går författarna igenom olika lässtrategier, olika sätt som forskare sett att erfarna läsare använder för att skapa mening ur texter de läser. Strategierna åskådliggörs i boken  för oss vuxna läsare genom att Ellin gör sina egna läsningar av olika texter och berättar hur hon tänker. I klassrumsarbetet som beskrivs introduceras lässtrategierna genom att läraren läser en text och förebildar genom att ”tänka högt”. Det är spännande att läsa texterna och få ta del av Ellins reflektioner när hon brottas med att förstå dem. Genom att författarna valt en del ganska svårbegripliga texter är det lätt att förstå hur jobbigt det kan vara för eleverna ibland.

Det är också roligt att läsa om organiseringen av klassrumsarbetet i de amerikanska klasser som Ellin besöker. Läraren förebildar genom att hålla minilektioner, eleverna studerar texter ensamma medan lärarna går runt och stöttar dem, eleverna jobbar i olika gruppkonstellationer för att tränga djupare in i texterna och hela tiden verkar lärarna reflektera över vilken arbetsmetod som är bäst just då för just de eleverna.

Det finns i boken även rätt konkreta hjälpmedel för lärare som vill arbeta med att följa och stötta elevernas läsutveckling. Det är till exempel genomgångar av olika sorts problem som elever kan ha med läsförståelsen och förslag till hur man kan jobba med dessa. Där finns också en modell för hur man kan utvärdera undervisningen i läsförståelse genom intervjuer med eleverna före och efter ett specifikt arbete.

Katarina har fler boktips om läsning på sin nya blogg.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

för bibliotekarier och lärare anordnades igår av Nationellt centrum för svenska som andraspråk. Jag var med och höll en liten presentation med inspirerande exempel hittade på webben. Om ni vill kika på den så hittar ni den här, och det intressanta är i så fall att klicka och följa länkarna i presentationen.

Jag har förstås tidigare läst en del om läsförståelse, boksamtal, lässtrategier och språkutvecklande arbetssätt men blev väldigt glad över den föreläsning som Maria Bjerregaard, från Nationellt centrum för svenska som andraspråk, inledde dagen med.

En del av det som Maria tog upp och som väckte nya tankar hos mig var:

  • Vi har olika syn på skola och lärande i olika kulturer. Det kan till exempel innebära att i vi i Sverige betonar vikten av att uttrycka sig med egna ord för att visa att man har fått en förståelse, medan man i något av elevernas hemländer premierar exakt återgivning av lärobokstexten.
  • Att olika aktiviteter vi gör när vi läser tillsammans i skolan har två syften: dels att förstå den aktuella texten men också att hjälpa eleverna att utveckla strategier som underlättar läsningen av andra texter i framtiden.
  • När man har en vilja att läsa och förstå en text så används fler strategier – förståelsen blir bättre.
  • Läsning på modersmålet tränar många delar av det som behövs för läsning på svenska. Man kan jobba med boksamtal, lässtrategier etcetera på modersmålet och det spiller över på läsningen av svensk text.
  • Förförståelse kan kompensera för litet ordförråd och bristande avkodningsförmåga.
  • Läsa på raderna, läsa mellan raderna och läsa bortom raderna (på metanivå). Detta gör vi när vi samtalar om texter, men det är viktigt att vara explicit eftersom en del elever annars kan tro att man inte får lägga till egna tolkningar till exempel.
  • När man läser tillsammans ska man under tiden utbyta tankar och reflektera, men man bör samtidigt se upp så inte texten fragmentiseras.

I höst kommer det ordnas en till nätverksträff och då med betoning på själva texten – vad är det i en text som kan vara svårt att förstå?

Här är det samlade twitterflödet från dagen.

Passar också här på att uppmana alla som är intresserade av skolbibliotekets roll för språkutvecklingen att gå med i Facebookgruppen Språklyftet skolbibliotek.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

13

maj

Skönlitteratur = SO + Svenska +?

Elever i årskurs 3 skriver recensioner
Elever i årskurs 3 skriver recensioner

 

Under vårterminen har jag haft äran att leda tre läsgrupper med elever i årskurs 3.

I januari mötte jag tjugofem läshungriga nioåringar, som glatt delade med sig av sina läsupplevelser och lästips till mig. Jag förstod snart att djur verkar vara något viktigt och intressant för de flesta i samtliga tre grupper.

Vi mjukstartade med den gripande boken Owen & Mzee: den sanna historien om en fantastisk vänskap mellan en föräldralös flodhästunge och den 130 år gammal jättesköldpaddan Mzee.
Trots några svåruttalade namn på geografiska platser, högläste eleverna ivrigt på. De fina bilduppslagen underlättade både läsningen och läsförståelsen.

När vi hade läst klart boken undrade de flesta elever om vi kan läsa fortsättningen nästa gång. Jag blev tvungen att leverera det sorgliga svaret att det inte finns någon fortsättning. Från eleverna hördes tunga suckande stön, sedan kom alla frågorna om Owen och sköldpaddan.

 –         Men du, vi vill veta hur han har det nu?

–          Lever hans kompis, sköldpaddan?
           Får han kärlek av någon annan om den är död?

–          Överlevde människorna den där jättevågen, vad den nu hette?

–          Vad hette landet där han bor? Jag har nog varit där.

 Eleverna hade så många frågor om flodhästungen och jättesköldpaddan, så vi blev tvungna att leta upp fakta om honom. Som tur var fanns det en karta i grupprummet, och vi kunde märka ut var Kenya ligger. 

I följande bok Apstjärnan av Frida Nilsson, där ett nioårigt barnhemsbarn blir adopterad av en gorilla, gav upphov till frågor om vad är adoption? och finns det barnhem idag?
Förutom att reda ut olika begrepp och lokalisera geografiska platser, har eleverna även skrivit upp alla svåra ord de fastnat på under läsningen. Inte helt lätt för en nioåring att veta vad som menas med ödets ironi” eller vad en pantalong är.

Nu skriver eleverna recensioner på de lästa böckerna . Recensionerna lägger vi in i bloggverktyget i lärresursen Learnify. Nu väntar vi bara på att deras lärare ska läsa och kommentera deras inlägg.

 

Lotta Metcalfe, Bibliotekarie på Mariaskolan

eller ALMA-priset, har varit tema för mitt samarbete Raoul som undervisar i årskurs 7 i ämnet SvA/Sv.

Syftet har varit att jobba med förmågorna ”Läsa och analysera skönlitteratur och andra texter” samt ”Söka information från olika källor och värdera dess”. Lite annat kom väl in på köpet.

Vi har läst och diskuterat texter av ALMA-pristagare, och så har vi arbetat mot målet att skriva faktatexter på klassernas bloggar. Som grädde på moset ska vi redigera och förbättra Wikipedias artiklar om författarna.

Vissa delar i arbetet har gått strålande, en del uruselt och det mesta rätt bra.

Den första lektionen när vi introducerade temat berättade jag inte vad ALMA var, utan bad eleverna försöka ta reda på det på internet. De jobbade två och två, jag spädde på med att det skulle ha något med författare att göra, och ganska snart var de inne på information om just ALMA-priset. Allteftersom eleverna fick fram uppgifter om ALMA fick de komma fram och skriva på min dator som var kopplad till Active Boarden. Alla tog alltså del av varandras information, kunde söka vidare och så småningom skrev vi tillsammans en faktatext om ALMA som vi publicerade på respektive klassblogg. Jag tycker det var ett lyckat sätt att arbeta med informationssökning. Det blev tydligt att man kunde göra nya sökningar allteftersom man fick fram information, och jag förklarade att syftet med att skriva i min dator var att man inte bara skulle kopiera text utan formulera sig själv. En rolig grej som hände var att vi fick en oväntad kommentar på en av bloggarna – jättekul!

Efter det försökte jag en lektion få eleverna i klasserna att uppmärksamma vad faktatexter om kända person innehåller. Vi tittade lite tillsammans på någon personbeskrivning i NE och Wikipedia och sedan skulle eleverna parvis välja en kändis, kolla i NE och Wikipedia och skriva upp vad som berättas om kändisarna. Lektionen genomfördes tre gånger, eftersom det är tre klasser, jag uttryckte mig tydligare och tydligare men detta lyckades ändå inte. Endast någon enstaka elev förstod att jag inte var ute efter fakta om den kändis de valt, utan om principerna med ”levnadstid”. ”känd för”, ”barndom” etcetera. Klart misslyckat alltså.

Nästa omgång med lektioner hade jag gjort i ordning ett papper med rutor där man skulle fylla i just sådana uppgifter om de tre ALMA-pristagare vi läst böcker av. Jag visade hur man hittar information på ALMA-prisets hemsida och i Alex författarlexikon. Eleverna jobbade sedan parvis med en författare i en av källorna. Vissa par hann även ta ett till papper och fylla i information från den andra källan. Detta var lyckade lektioner, eleverna jobbade energiskt och bra.

Lektionen efteråt introducerade jag Mediearkivet, där man kan hitta fulltextartiklar från tryckta tidningar. Eleverna fortsatte sedan parvis att leta information om samma författare ur denna databas. Detta är betydligt svårare, eftersom eleverna måste bedöma om de artiklar de får fram är relevanta och läsa noggrant för att plocka ut användbar information. Det är också joxigare att notera vilken källa man använt, eftersom det är själva tidningsartikeln med författare, titel och uppgifter om tidningen som är källan – inte Mediearkivet. Men jag tycker det gick ganska bra. Klasserna är små, vi var två vuxna som kunde hjälpa eleverna och de flesta fick fram en del nya intressanta uppgifter om sina författare.

Därefter följde en lektion då vi tillsammans i klasserna skrev en faktatext om en författare. Texten skulle sedan användas som förebild till elevernas egna texter.  Jag kopierade upp papper med information från de olika databaserna om en fjärde ALMA-pristagare och så delade jag ut de olika pappren till eleverna. Jag hade också gjort ett papper där jag redogjorde för hur strukturen för en sådan text kunde se ut Eleverna fick nu hjälpa mig och ge mig information om författaren och så skrev jag så alla såg. Ett par av klasserna hann även denna lektion börja skriva själva, den tredje klassen kom inte så långt.

Nu var det dags för eleverna att skriva egna faktatexter om författarna. I de två första klasserna lät vi eleverna jobba i grupper om fyra, vilket inte var så lyckat – flera elever blev helt passiva. I den tredje klassen fortsatte vi med pararbete vilket var betydligt bättre. Framme på Active Boarden syntes den text vi skrivit tillsammans, till sitt stöd hade eleverna också beskrivningen av strukturen på faktatexterna. Och så hade de tillgång till den information om författaren som de själva och kompisarna fått fram.

Det blev lite ont om tid, men eftersom flera elever börjat säga att de tröttnat på ALMA-pristagarna så fick texterna vara klara i och med denna lektion. Vi la upp texterna på klassernas bloggar. Här kan ni kolla: 7A, 7B och 7C.

Nästa vecka ska vi försöka använda alla våra kunskaper om ALMA-pristagarna till att redigera i Wikipedias texter. Jag klurar nu på hur lektionsupplägget ska bli.

Just det – på varsin engelskalektion har klasserna läst en bok av årets ALMA-pristagare ISOL. Det finns ännu inte någon bok som hon illusterat översatt till svenska.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

har jag hållit på med i biblioteket senaste veckorna.

Vi har läst och diskuterat litteratur av några ALMA-pristagare med sjuor. Jag och läraren Raoul har delat de tre sjuorna i halvklasser och turats om att jobba med de olika grupperna. Det gör att jag arbetat med samma texter sex gånger. Mycket roligt att göra samma grej flera gånger – det blir ju för det mesta lite bättre för varje gång.

Den första texten jag läste med eleverna var en novell ur Shaun Tans fantastiska bok Berättelser från yttre förorten. Novellen heter Vaka och består av en sida text och en bild. Vi tittade på bilden och försökte beskriva den med ord, på ett sådant sätt att någon som inte sett bilden skulle kunna föreställa sig hur den ser ut. Då kom vi också in på lite gissningar om vad texten skulle kunna handla om. Sedan läste vi texten tillsammans. Jag tror att själva läsningen gick bäst när jag läste den ganska korta texten högt rakt igenom och efteråt gick igenom den en gång till för att diskutera svåra ord och uttryck. Vi talade om vad eleverna gillade med novellen, och det blev då en hel del diskussioner om skuld och hämnd. Flera av eleverna sa att de uppskattade att novellen var lite svårtolkad, att det blev roligt att prata om den då.

Den andra text jag läst sex gånger är Philip Pullmans bok Fyrverkerimakarens dotter. Det är en sagoinspirerad kapitelbok med ett spännande äventyr och vissa lite putslustiga delar. Vi hade tre lektioner på oss för boken, och det var lite för lite så delar av boken återberättade jag i stället för att läsa.

Det var intressant att notera två olika sorters koncentration i grupperna: När jag läste högt lyssnade eleverna intresserat, flera struntade i att titta i sin egen bok och de verkade uppskatta när jag dramatiserade lite. Jag tror att den tolkning jag gör med min läsning underlättar förståelsen av texten. När någon av eleverna läste högt så hände något annat. Då följde kompisarna noga med i själva boken. Elevernas högläsning är inte så tydlig och de behövde väl följa med i boken för att förstå. Men båda delarna funkade alltså rätt bra!

Philip Pullman har ett svårt språk, det är många avancerade ord i boken och inte så lättlästa meningar. Men eleverna tyckte att det gick bra att förstå ändå, eftersom författaren upprepar och förtydligar sig hela tiden. I slutet och i början av varje lektion gick vi igenom var någonstans i storyn vi slutat, och pratade om de olika parallellhandlingarna. Under själva läsningen stannade vi lite då och då för att kolla att alla förstod, diskutera tolkningar och förutspå vad som kanske händer sedan.

Raoul har under tiden läst Det röda trädet av Shaun Tan, Kompisarna av Lydia Bojunga och ytterligare någon novell ur Berättelser från yttre förorten. Jag tror att de har haft väldigt intressanta diskussioner, dels för att böckerna är bra men framför allt för att läraren hjälper eleverna att göra massor med jämförelser med andra erfarenheter de har tillsammans i klassen. Raoul har klasserna i både SvA och SO och de har hunnit skaffa sig många gemensamma upplevelser och kunskaper redan.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

PS Har ni sett bloggen Ankomsten där två gymnasieklasser jobbar med en annan bok av Shaun Tan? Mycket spännande och inspirerande!

– är det något speciellt med dem?

Ja, tydligen kom frågan upp på den skolbibliotekskonferens som pågick i Göteborg i förra veckan. Jag följde konferensen på twitter, och snappade upp frågan om ifall det finns något nätverk för oss bibliotekarier som jobbar på skolor där många elever har andra modersmål. Inte vad jag vet, så jag startade facebookgruppen Språklyftet skolbibliotek och så får vi se om den fyller någon funktion. Välkommen att gå med alla som är intresserade!

Jag valde ordet Språklyftet för att markera att vi i biblioteken vill vara med och lyfta språket, så som det beskrivs av till exempel Anna Kaya.

Ett exempel på vad som är speciellt med våra bibliotek är förstås att vi måste jobba även med mycket lättlästa resurser på olika sätt. Lättlästa böcker på svenska förstås, lättläst på engelska eftersom många elever inte fått engelskundervisning förrän de kommit till svensk skola och lättläst material på webben.

I fredags hade jag en grupp med elever som varit i Sverige i max några månader. Vi jobbade med datorer under en lektion. Jag visade dem några webbsajter som jag tror att de kan ha glädje av på egen hand under fritiden, och förstås i skolan om läraren tycker att det är lämpligt. Vi tittade på Webbmatte, Digitala spåret och Lexin med deras bildteman. Och så fick de pröva på att använda skolmejlen.

I facebookgruppen ställde jag frågan vilka fler webbsajter som är bra för nyanlända elever. Jag tar gärna emot tips här också!

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Jag skulle vilja att någon skrev en artikel som för ihop några olika aspekter av det här med läsande, språkutveckling och utbildning. Någon som kan referera till den mest intressanta forskningen och de vederhäftigaste teorierna.

De olika aspekterna jag skulle vilja ha med i min drömtext är:

  • Att skolelevers bristande språkförmåga (oftast läsförmåga) anges som orsak till att studieresultaten inte blir de önskvärda. Detta gäller hela grundskolan, gymnasiet och till exempel häromdagen även högskolevärlden.  Och det gäller alla skolämnen!
  • Att läsförståelse och skrivförmåga är viktiga saker – inte bara för utbildningens skull, utan för människors möjlighet att välja sina liv och medverka i vår demokrati.
  • Att det är nödvändigt att lärare i svenska arbetar med skönlitteraturen för att eleverna ska utveckla läsglädje och läsförmåga. Och att detta innebär såväl undervisning i lässtrategier som samtal om litteratur på ett sätt som gör att eleverna upplever läsningen som meningsfull och givande.
  • Att det finns mycket goda exempel både från Sverige och från andra delar av världen på hur lärare i olika skolämnen kan undervisa på en åldersadekvat nivå inom skolämnet samtidigt som de stödjer elevernas språkliga utveckling.
  • Att de här metoderna för hur man kan arbeta i skolan gynnar alla elever, men mest de som inte hemifrån fått med sig det svenska språk som används i intellektuella kretsar.
  • Att vi även måste uppmuntra elevers fritidsläsning. Skolbiblioteken har en självklar uppgift för detta, förutom att förstås stödja det som sker på skoltid.  Men vi behöver också folkbibliotek med resurser att uppmuntra barns och ungdomars läsning på olika sätt. Och vi behöver en massa nyskapande idéer i samhället runtomkring: idrottsledare som diskuterar litteratur, samlingsplatser på internet, läsande förebilder från olika sammanhang, läsambassadörer och framför allt det jag ännu inte har hört talas om.

Allt det här behövs och ska uppmuntras. Och vi måste samverka och tillsammans försöka prioritera vår tid för fortbildning och vår tid med eleverna för att få mesta möjliga fart på alla delar av detta.

Den här texten som jag vill att någon ska skriva behövs för att jag tror att lärare, skolbibliotekarier, barnbibliotekarier, läsambassadören och andra ibland pratar förbi varandra. Vi har inte tillräckliga kunskaper om forskning från varandras områden och ägnar oss ibland åt att slå in öppna dörrar och ibland kanske också argumenterar för fel saker.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén