Aktuellt

2021

november

Bästa kollegan på mellanstadiets fritidsverksamhet, Katarina, har ett utmärkt ord med ett bra innehåll: LÄSMYS! Ja, man fattar ju nästan direkt vad det är!

Till Läslovet bestämde jag och André, från fritids, att vi skulle försöka starta en tradition med läsmys med hela fritids. Vi gjorde en bra plan som visade sig funka utmärkt, så hädanefter ska det vara läsmys varje lov.

  • På eftermiddagen så barnen har hunnit vara ute och leka av sig lite.
  • Frivillig aktivitet, så ska det vara på fritids, men vi hoppas att mysfaktorn lockar många.
  • Man kommer in i Mediateket, väljer böcker man vill läsa, sätter sig på ett mysigt ställe, får en filt och efter en stund lite att knapra på.
  • Man läser länge, minst en halvtimme.

Cilla Dalén

Jag har en gång i veckan en liten högläsningsstund för elever från mellanstadiets fritidsklubb. Det är olika elever från gång till gång, ibland är de få och ibland är de fler.

Man kan läsa hur svåra böcker som helst tillsammans med eleverna, om man har tid att förbereda läsningen och jobba med ord och berättelse. Men den här stunden är inte Undervisning med stort U, utan helt enkelt en avkoppling som jag hoppas  ger mersmak för läsning.

Jag har nu några gånger valt att läsa lättlästa böcker från Nypon förlag och det har blivit så himla bra! Jag har kunnat läsa en hel liten roman på 20 minuter, alla eleverna har förstått allting och då har de också uppskattat boken. Det har bara blivit njutning, eleverna har varit så nöjda och jag med.

Spring, Amina!     

Cilla Dalén

september

Läsdelegationens förslag om Läsråd har nu blivit verklighet, igår presenterades vilka som ska ingå i det.

Jag blev väldigt upprörd, eller rättare sagt förbannad! Jag tycker inte att sammansättningen av Läsrådet är vettig.

I sammanfattningen av Läsdelegationens betänkande nämns många instanser som är viktiga för barns och ungas läsning. Det handlar om BVC, förskola och deras samverkan med folkbiblioteken. Skolan med lärare, fritids och skolbibliotek har förstås en viktig roll. Folkbibliotekens arbete mot skolelevernas fritid, framför allt loven, nämns också samt att det finns andra läsfrämjande aktörer.

Vilka kompetenser bör det då finnas i ett Läsråd som ska kunna driva Läsdelegationens förslag vidare? 

Där bör finnas personer med erfarenhet från folkbibliotekens arbete med de små barnen, någon som har kännedom om möjligheter och svårigheter i samverkan mellan föräldrar, BVC, förskola och barnbibliotekarier. Det görs och har gjorts väldigt fina arbeten med läsombud i förskolor, bokstart med hembesök till småbarnsföräldrar, förskolebibliotek med mera. Kunskaper om hur detta kan organiseras och vilket stöd som behövs är viktigt för att driva detta vidare.

I Läsrådet bör också finnas kompetens runt skolbiblioteksutveckling. En skolchef som framgångsrikt drivit utveckling i en hel kommun, en rektor som ser till att skolbiblioteket når sin fulla potential eller kanske en driven skolbibliotekarie. Skolbiblioteksfrågan är väl undersökt, skolbiblioteksutredningens betänkande Skolbibliotek för bildning och utbildning är presenterad och det är oerhört viktigt att Läsrådet håller i den här frågan.

Genom att satsa på skolbibliotek och på folkbibliotekens samverkan med BVC, föräldrar och förskolor kan vi nå ALLA barn och ungdomar. Då kan vi få det grundläggande, systematiska och envisa arbete med litteratur och lässtimulans som är helt nödvändigt. 

Lärarnas roll är förstås central för våra barns och ungdomars läsning. Jag vill gärna ha minst en erfaren lärare med i Läsrådet. Någon som vet vilka utmaningar som finns i dagens skola när det gäller att avsätta tid för läsning och som kan hjälpa till att värna detta centrala mot alla mer kortsiktiga krav som ställs på skolan. 

Kunskap om omvärlden utanför skola och bibliotek är säkert också bra, någon som har koll på läsfrämjande organisationer och andra som är intressanta samarbetspartner. Jag vet inte riktigt vilken erfarenhet som krävs för detta? 

Och så forskare! För att öka våra kunskaper om läsning och läsfrämjande krävs förstås ett samarbete med forskarvärlden. De förändringar som behöver komma till stånd får bäst förutsättningar om de utgår från kunskaper, men utvecklingsarbete måste också följas och beforskas för framtiden. 

De helt centrala frågorna för att få våra barn och unga att bli läsare är barnbibliotekariernas arbete med förskolebarn, undervisningen i skolan och skolbiblioteken. Där behöver Läsrådet ha hög kompetens.

De som nu valts ut att sitta i Läsrådet kan säkert vara bra personer sitt sätt, och vissa mycket viktiga kompetenser finns med, men jag är mycket besviken på sammansättningen i stort och väldigt rädd att Läsrådet inte kommer att bevaka skolbiblioteksfrågan.

Cilla Dalén

Bokprat ägnar jag mig mycket åt. Det känns värdefullt att i lugn och ro tipsa om en binge böcker, följt av att läraren och eleverna tillsammans botaniserar i skolbibliotekets samling.

Bokattacker är det en del skolbibliotekarier som gör, emellanåt i stället för bokprat tror jag. En bokattack är när man som bibliotekarie använder en kort stund av vilken lektion som helst för att tipsa om en bok. Sedan kanske man exponerar boken i biblioteket och hoppas att elever som blivit intresserade söker upp boken.

Jag har hittills inte alls känt att bokattacker skulle tillföra min verksamhet särskilt mycket. Men man är väl inte sämre bibliotekarie än att man kan ändra sig?

På skolan är elevernas läsförståelse av faktatexter ett prioriterat område. En undersökning som mina praktikanter gjorde i våras visade att våra högstadieelever inte alls upptäckt vad vi har att erbjuda i form av facklitteratur.

Så – efter överenskommelse med Pelle som undervisar i NO kommer jag under hösten lite då och då ägna några minuter på en NO-lektion att berätta om vad som finns i skolbiblioteket. Vi satsar på sjuor och åttor, och jag ska i möjligaste mån försöka anknyta till vad de läser om i NO:n. I veckan som gått presenterade jag den fantastiska Underverkligheten av Rasmus Åkerblom och tidskriften Illustrerad vetenskap.

Cilla Dalén

augusti

Ny adress för den här bloggen, den hör ju liksom till staden så det är bara att hänga med när saker ändras.

Nytt läsår – mitt tredje på Enbacksskolan och den arbetsplan som gäller för i år är ganska lik förra årets. Det mesta funkade bra alltså. Jag ska försöka mig på lite annat läsfrämjande för mellan- och högstadiet. Förutom bokprat, exponering, engagera eleverna i inköp med mera så ska jag testa att få till en bokcirkel på fritiden för sexorna, fortsätta med genreläsningen för femmorna och fyrorna ska vara med i Den stora läsutmaningen. Sjuor och åttor ska få erbjudande om PLT … det har jag verkligen ingen aning om ifall det kommer bli något. Vi får se.

Och så har jag tillsammans med Annelie Drewsen gjort en ny bok som nu finns i handeln. Den är kortare än Alfred Nobel – ett liv, men vi hoppas att informationen är lagom och relevant för elever och klasser som vill läsa något inför till exempel Nobelprisutdelningen i december.

Cilla Dalén

juni

De sista veckorna på terminen har jag framför allt ägnat åt att försöka få alla elever att låna sommarlån. Lite drygt 1 000 böcker lånades ut under denna period. De yngre lånar oftast så många de får eller orkar bära, medan de äldre är lite mer skeptiska.

Utställning

Under sommarlånsperioden har jag haft utställningar anpassade till vilka klasser som ska komma. Eleverna gillar att kolla på böcker då, och det är lättare för lärarna att hjälpa dem.

Jag och några elever i åttan fixade också e-bokstips för högstadiet.

Ebokstips

Vi tipsade om många olika sätt att läsa i mobilen. 

Under de sista veckorna har femmorna och jag också genomfört ett Wikimini-projekt. Jag har undervisat om Internet, Google, Wikipedia och NE. Läraren Lars har undervisat om krafter i fysiken och så hjälpt eleverna att skriva fina artiklar till Wikimini. I måndags publicerade de sina texter – ett gott arbete.

Wikimini

19 artiklar har våra femmor bidragit med på sv.wikimini.org

Nästa vecka ska jag sammanställa utvärderingar och lämna ett förslag till arbetsplan för nästa år. Preliminärt blir det inga större ändringar i den, utvärderingarna visar att vi är på god väg med det mesta, och att utvecklingen bör handla om att göra ungefär samma saker men ännu bättre.

Under sommaren kommer Stockholms stad att flytta bloggarna till en ny plattform. Men under en period pekas eventuella länkar om, så jag hoppas att ni hittar hit även i fortsättningen.

Trevlig sommar!

Cilla Dalén

maj

Enbacksskolan har fått utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass 2021. Det har även P A Fogelströms gymnasium, så tillsammans är vi två skolor i staden. Bara.

Meningen med utmärkelsen är att driva frågan om kvalitativ skolbiblioteksverksamhet på ett sätt som gör fler rektorer och kommuner villiga att satsa. Tanken med Skolbibliotek i världsklass är inte att premiera duktiga bibliotekarier. Det är skolbibliotekets roll i skolan som undersöks, och för detta krävs det mer än en engagerad bibliotekarie.

Jag har arbetat på Enbacksskolan i knappt två år och under tiden tillsammans med skolledning och personal byggt upp en bra skolbiblioteksverksamhet. Ja, jag är gammal och vet vad jag gör men det är också så att skolan är mycket välfungerande. Lärarna har ett noggrant och etablerat sätt att följa elevernas kunskapsutveckling och de har möjlighet att vara flexibla med resurser när de ser vilka behov som finns. Beslut om mål och metoder liksom utvärderingar är viktiga och levande – inte något påklistrat för sakens skull, och inte heller svajiga och ryckiga utan de används ihålligt och konsekvent.

I år var skolbibliotekets del i det systematiska kvalitetsarbetet en viktig fråga för juryn till Skolbiblioteks i världsklass. Här ser ni hur jag och min rektor svarade på just det i ansökningen:

Systematiskt kvalitetsarbete

Denna omgång har det förekommit kritik från bibliotekariehåll mot att processen att söka utmärkelsen var för omfattande, att det krävs ett stort arbete av bibliotekarien för att fixa ansökan. Här håller jag inte alls med, och kanske är det just att detta var ganska enkelt för mig och min rektor som gör att skolan är värd utmärkelsen? I stort sett var arbetet med ansökningen bara att fylla i det som finns beskrivet i skolbibliotekets arbetsplan. Här är ett klipp ur den så ni kan se hur den är byggd:

Del ur arbetsplanen

Om ni funderar över kolumnen med Utvärdering så läs här.

Vi är glada över utmärkelsen på skolan, men så klart är inte skolbiblioteksverksamheten perfekt. Det finns mycket kvar att utveckla och färdig blir man aldrig. Jag är övertygad om att skriftliga planer och kloka utvärderingar är otroligt viktiga, och när man funnit en form för dem så ger de god hjälp i planerandet av vardagen. Och så blir det på köpet enkelt att ansöka om Skolbibliotek i världsklass.

Cilla Dalén

Jag har under 10 veckor haft förmånen att ha två praktikanter från bibliotekarieutbildningen från Södertörn. Jag bad Lovisa Thelander att skriva ett gästinlägg på den här bloggen, för att berätta om ett uppdrag de hjälpte mig med. Här kommer det:

Jag har under tio veckor gjort praktik hos Cilla. Det skulle jag kunna skriva precis hur mycket som helst om för det har varit otroligt givande och lärorikt. Och roligt! Nåväl.

Våra sista dagar på plats ägnade jag och min praktikkollega åt att genomföra en liten undersökning då Cilla hade bett oss att sondera intresset för facklitteratur hos högstadieeleverna. Många av högstadiets elever spenderar mycket tid i Mediateket men har då sällan bokfokus.

Tillsammans med Cilla plockade vi ihop ett urval av sinsemellan väldigt olika fackböcker som vi bedömde kunde vara intressanta för målgruppen. Sedan förberedde vi ett enkelt underlag för att på ett strukturerat men avslappnat och kravlöst sätt kunna diskutera med eleverna. Vi ville helt enkelt ta reda på om det finns några särskilda ämnesområden som eleverna är intresserade av och vilka andra faktorer som har betydelse för om de skulle välja att läsa en bok, förutsatt att ämnet var tillräckligt intressant.

Faktaböcker nior klar

Totalt deltog 40 elever med någorlunda jämn fördelning över årskurs 7-9. Ett fåtal av intervjuerna genomfördes enskilt och övriga i grupper där vi fångade in eleverna på deras raster. Alla var väldigt trevliga och välvilligt inställda men vi märkte snabbt att eleverna behövde lite stöd i att komma igång och tänka kring vad t.ex. ämnesområden kan vara.

Ett antal områden var återkommande så som historia (främst andra världskriget och avgörande historiska händelser), psykologi och beteenden (känslor och ”varför vissa människor blir kriminella”), natur (klimat, naturkatastrofer, geografi). Andra ämnen som nämndes var juridik, rasism, teknik/kemi (experiment).

Flera elever resonerade klokt kring vad det är som skapar ett intresse: ”Man måste ju veta lite om något för att veta om man är intresserad och vill veta mer”.

Alla uttryckte att ämnet är helt avgörande! Men i frågan om vilka andra parametrar som spelar in gick åsikterna isär. Även här märkte vi att vi behövde hjälpa till och visa exempel för att eleverna skulle börja resonera kring faktorer som formgivning, omslagets betydelse, textmängd, bilder och andra grafiska element m.m.

Det som framförallt blev tydligt i den här delen av samtalen var att knappt någon av eleverna vi pratade med hade tänkt på facklitteratur som något man kan läsa av eget intresse utan enbart kopplat till skoluppgifter. Och många uttryckte förvåning över att flera av de böcker vi plockat fram som exempel, räknades som facklitteratur. Böckerna som vi visade avvek på olika sätt från deras bild av kategorin faktaböcker, både till form och innehåll. Många bläddrade intresserat, började samtala sinsemellan och sa saker som ”den här skulle jag kunna tänka mig att läsa”.

Den ursprungliga tanken var att detta material skulle kunna vara till hjälp för inköp. Men utifrån samtalen och insikten om att eleverna generellt hade en begränsad förståelse för vad facklitteratur kan vara, vore det nog en bra idé att börja med att på olika sätt aktivera och visa olika titlar som redan finns, för att synliggöra genrens bredd och förhoppningsvis väcka intresse på det sättet.

/Lovisa, bibliotekariestudent

I höstas skrev jag en krönika till ABCklubbens magasin, det är en gratistidning från Natur & Kultur som riktar sig till lågstadielärare. Eftersom jag inte tror att den finns på webben lägger jag texten här också.

ABCklubben

Eleverna köar till lånedatorn. De har plockat på sig några böcker var, det är lättlästa böcker som passar till lästräning, en bok på modersmålet att ta hem och kanske någon faktabok som ser fin ut. Medan de står i kön pratar de glatt med varandra om böckerna, kollar och pekar och berättar om vad de läst förut. Elever, lärare och jag, bibliotekarien, är nöjda och lyckliga.

Oftast är det så där. Jag har faktiskt det bästa jobbet på hela skolan, att få hjälpa eleverna att hitta böcker de tycker om är ett fantastiskt roligt och meningsfullt arbete.

Men emellanåt trasslar det till sig. En elev går i baklås och vill bara låna böcker som är alldeles för svåra att läsa. Läraren försöker lirka och jag försöker locka men det hjälper inte alls. Eleven är jättesur, läraren vill inte ge sig och det blir någon sorts lånekatastrof.

Att själv få påverka vad man ska läsa är en viktig faktor för att skapa motivation för läsning. Varken lärarna eller jag vill ha de där konflikterna runt vad eleverna ska låna. Vi vill ju att ungarna ska få positiva erfarenheter av allt som har med läsning att göra.

Ibland är det jag som krånglar till det, plötsligt ser jag hur sju elever i årskurs ett står i lånekön med varsin Pax-bok. De böckerna är alldeles för svåra för ettorna och jag vet att femmorna kommer vilja ha samma böcker senare under dagen. Då kan jag häva ur mig ett förbud, det är sällan bra utan eleverna blir bara ännu mer sugna på de förbjudna böckerna.

Lite då och då klagar skolbibliotekarier över lärare som sätter upp ett allmänt förbud mot att låna faktaböcker. Det orsakas för det mesta av elever som lånar faktaböcker med alldeles för svår text. Böckerna kanske har väldigt spännande bilder, eller så handlar de om ett ämne som är viktigt för elevens självbild. Jag förstår lärarna, när det är lästid i klassrummet kan inte lågstadieelever få sitta och slösa bort tiden med att kolla på fina bilder.

Men samtidigt vet vi att läsförståelse av faktatexter är ett problem i svensk skola. För att komma åt det behövs, förutom undervisning, rika erfarenheter av facklitteratur. Det finns massor med facklitteratur, till exempel från de förlag som specialiserat sig på lättläst, som funkar fint för elever i olika stadier av läsutvecklingen.

Så – hur kan man då göra för att förebygga lånekatastrofer?

Jag tror att det allra viktigaste är ett ordentligt medieanslag till skolbiblioteket. Att kunna ha många exemplar av populära böcker, långa bokserier med lättlästa titlar och attraktiv facklitteratur på olika läsnivåer – det är så bra! Elevers läsglädje smittar, det kan bli fantastiska epidemier av läslust runt till exempel Flugo, Riddarskolan, Jack-böckerna eller Dunne. Men även den mest lässugna eleven kroknar av en fyra månader lång reservationskö.

Eleverna måste ju också få bekanta sig med olika böcker. Jag bokpratar massor (när vi bibliotekarier säger ”bokprat” menar vi att vi berättar om böcker för att få eleverna lässugna, att prata om böcker vi läst tillsammans kallar vi ”boksamtal”). Nuförtiden projicerar jag under bokpratet ofta upp ett smakprov av texten, så att eleverna ska se hur den ser ut och förhoppningsvis redan under bokpratet reflektera över om den är lagom svår.

Att exponera böcker på olika sätt är också väldigt effektivt. Det är allra roligast att göra tillsammans med några elever, man kan lägga fram en duk på ett bord, eleverna kan rita och klippa ut sådant som passar till och så lägger man fram en massa böcker. Man följer årets gång med läskiga böcker till Halloween och julböcker förstås, men det kan också vara olika genrer eller teman som man väljer att lyfta fram.

Efter tips i Facebookgruppen Skolbibliotekssamtal har jag nu på sistone prövat Femfingertestet med tvåorna och treorna. Det innebär att slumpmässigt välja en sida i en bok man är sugen på, att läsa den sidan och sätta upp ett finger för varje ord som är svårt att läsa eller förstå. Blir det ett finger är det en enkel bok men med fem fingrar – då är den för svår. Jag tror att vinsten med metoden framför allt är att eleverna verkligen provläser, och att de fick en aha-upplevelse när jag förebildade hur man kan göra och pratade om hur viktigt det är att träna läsning (- Jämför med hur bra du läste när du började i förskoleklass!).

Lärarna kan också låna stora högar med fina böcker till klassrummet. När det är lästid får eleverna läsa ur de böckerna i stället, ifall de inte själva lånat på sig bra böcker från skolbiblioteket. Just nu har treorna många faktaböcker i lämpliga svårighetsgrader i sina klassrum på grund av ett projekt vi kör, böckerna i klassrummet blir ett bra sätt att styra elevernas läsning till den litteratur som är fokus just för tillfället.

Ja, att helt slippa lånekatastrofer är kanske inte möjligt. Men att få eleverna att tycka om läsning och böcker är en av mina huvuduppgifter i skolbiblioteket. Om du är intresserad av att läsa mer om mitt jobb i skolbiblioteket har jag i tio år bloggat på Pedagog Stockholms blogg Vad gör de i biblioteket? Välkommen att kika in!

Krönika

Cilla Dalén

I torsdags hade vi release i Mediateket för treornas fina faktaböcker om forntiden.

Elever med faktaböcker

Eleverna hade gjort två stycken faktaböcker om forntiden, en per grupp, där elever två och två eller ibland ensamma skrivit ett kapitel om något inom ämnet.

Forntidsböcker

På releasen fick eleverna sina böcker, några väl valda gäster visade sin beundran och så festade vi på salta pinnar och saft. Det var alldeles lagom festligt och stiligt – alla var nöjda och glada.

B-E faktafest

Elevernas författarkollega Bengt-Erik Engholm gratulerade dem till de fina böckerna.

Själva arbetet med faktaböckerna är en fortsättning på höstens satsning på läsning av facklitteratur. Jag tror att vårens faktaboksförfattande är ett gott exempel på samarbete mellan bibliotekarie och lärare. Lärarna har gjort de väldigt viktiga delarna med att undervisa om forntiden och att leda eleverna genom arbetet att skriva faktatexter. Jag har bidragit med stöd runt det som gör faktatexterna till böcker – så att eleverna utrustade sina texter med ordförklaringar, faktarutor, bildtexter, underrubriker… och så gjorde vi innehållsförteckning och register tillsammans.

Register

Som bibliotekarie har jag också möjlighet att disponera min tid på ett sätt som inte lärarna har. Så jag gjorde det praktiska arbetet med att kopiera upp böckerna och förbereda releasen.

Glädjande var att idag höra en av lärarna berätta att eleverna lyckats väl på den del av nationella provet som handlade om att skriva faktatext. Förmodligen har höstens läsning och vårens skrivande bidragit till detta.

Arkeologer

Cilla Dalén

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén

Senaste kommentarer