Aktuellt

2022

oktober

Vesna Prekopic argumenterar för en litteraturkanon genom att säga att eleverna i Tensta och Täby bör läsa samma böcker. Dikotomin Tensta-Täby har återkommit i annan press och i sociala medier de senaste dagarna, till exempel använder kulturministern Parisa Liljestrand den i en intervju i DN idag. Jag har ingen erfarenhet av Täby men jag vet vad vi gör på Tenstas fyra kommunala grundskolor.

Vi läser mycket och satsar på fina skolbibliotek med heltidsanställda bibliotekarier. Lärarna i svenska är skickliga och plockar in litteratur av många olika slag. På Enbacksskolan läser lärarna på lågstadiet Astrid Lindgren och Elsa Beskow. I nian står Nobelpristagare i fokus. Lärarna väljer också engagerande samtidslitteratur för den gemensamma läsningen. 

De andra skolorna i Tensta arbetar lika medvetet. Nobelpriset, Astrid Lindgren Memorial Award och Augustpriset ger oss litteratur som är aktuell och utmanande – vi räds inte texter som kräver ett gemensamt tolkningsarbete. Tvärtom gör det litteraturundervisningen intressant.

Hur står det då till i Täby? Ja, det får någon annan svara på. Min gissning är att det även där finns lärare som vill sina elever väl och som tar in både äldre och nyare litteratur i sin undervisning. Förhoppningsvis får även de elever i Täby som inte läst Astrid Lindgren hemma möta hennes vackra språk i skolan. 

Jag tror för övrigt inte på en statligt bestämd litteraturkanon. Jag tror på ett levande samtal mellan alla oss lärare och bibliotekarier som är intresserade av läsning. Men jag tycker att alla skolor bör arbeta med de två stora svenska pris som delas ut för litteratur och som kan gå till personer från hela världen. Genom att uppmärksamma Astrid Lindgren Memorial Award och Nobelpriset får alla elever möta krävande och engagerande litteratur från hela världen. Dessutom kan vi tillsammans vara stolta över att vårt svenska kulturarv inbegriper två personer som aldrig trångsynt värnat Sverige utan tvärtom arbetat för människor och framsteg på hela jordklotet.

Om någon i Täby eller någon annanstans behöver inspiration för att arbeta med Nobelpriset i litteratur kan ni läsa mer på webbplatsen Nobel i Rinkeby och Tensta.

Och beträffande Astrid Lindgren Memorial Award så tipsar jag förstås om min egen bok: Världens bästa böcker – läsglädje med ALMA.

Cilla Dalén, Enbacksskolan i Tensta i Stockholm i Sverige på jordklotet i världen

Svenska akademiens bibliotekariepris innebar bland annat en ansenlig summa till skolan. Eftersom vårt skolbibliotek har ett bra medieanslag och vi inte har något akut behov av fler böcker bestämde vi att de pengarna skulle gå till härliga upplevelser för eleverna och oss vuxna – upplevelser som inte krävde förarbete eller uppföljning av lärarna utan bara var nöje.

Först hade vi Ingela Korsell på besök i två dagar. Hon kom till klasserna 4-6 och berättade om väsen och sina olika böcker. Det här var inte ett vanligt författarbesök (då har ju klasserna läst och arbetat med åtminstone någon av författarens böcker) utan hennes uppdrag var att stimulera till läsning. Och det funkade strålande! Pax-serien fick ett uppsving och så även Mutanterna och Väsen-böckerna. Det blev ont om dem i skolbiblioteket även fast pengarna räckt till att även köpa in en massa extra-ex.

Sedan hade vi Mats Rehnman från Fabula berättarkompani på besök i två dagar. Han hade med det fantastiskt vackra Sagohjulet och eleverna i f-3 fick lyssna till olika sagor. Mats är jätteduktig på att involvera eleverna alldeles lagom mycket och att anpassa berättelserna för olika åldrar. Det är något speciellt med muntligt berättande och det märktes på barnen när de lyssnade, koncentrationen var hög!

Och den sista gästen var Dominic Kelly, också han från Fabula, som berättade olika historier för högstadieeleverna. Den längsta berättelsen fick niorna höra, den handlade om en ung lurifax, en riktig trickster-berättelse, och ungdomarna var verkligen koncentrerade och fascinerade. Sjuorna och åttorna fick höra flera lite kortare berättelser, en del med påtaglig skrämseleffekt. Dominic berättar på engelska, mest, men det fixade ungdomarna med glans.

Cilla Dalén

september

För oss som bor i Författarcentrum Östs område finns nu möjlighet till kraftigt subventionerade besök av en facklitterär författare. Läs mer och boka här.

Vi valde att bjuda in Annelie Drewsen att besöka våra elever i årskurs 7 inom ramen för NO-undervisningen. Annelie har skrivit flera lättlästa biografier för ungdomar och vuxna (de kan även läsas av yngre barn om de är nyfikna på den person de handlar om) och vi ville gärna använda Carl von Linné – ett liv som Annelie skrivit tillsammans med Katarina Lycken Rüter. De är utgivna på Vilja förlag, och likt en massa annan lättläst litteratur finns de tillgängliga i fulltext i Inläsningstjänst.

Vi förberedde besöket genom att läsa boken, och eleverna fick under läsningen öva sig på att sammanfatta och ställa frågor till texten. Det blev lite ont om tid, så på slutet läste olika grupper olika avsnitt och delgav varandra sina sammanfattningar. 

Annelies författarbesök var intressant på flera olika sätt.

Precis som författare brukar göra berättade hon lite om sig själv. Det är viktigt det där, tycker jag, att se personen bakom informationen. Att all information har en avsändare är ju grunden för källkritik. Annelie sa att hon är nyfiken och att det är en bra egenskap – oftast! Och så redde hon ut begreppet ”sakprosa”.

Under förberedelsearbetet tillsammans med eleverna hade vi kollat på Wikipedia och vi tror att Carl von Linné är den svensk som har artiklar på flest antal språk? Annelie beskrev hur hon och Katarina intresserat sig för honom för att han är känd, men också för att delar av hans gärning starkt ifrågasattes i samband med BLM-rörelsens stora genomslag för några år sedan. 

Facklitterära författare kan ju vara ämnesexperter, men Annelie börjar med sin egen nyfikenhet när hon ska skriva en bok.

Eleverna fick fundera över vilka källor det kan finnas när man vill lära sig om Carl von Linné, och Annelie berättade sedan vilka de använt. Hon visade att det kan vara svårt med förstahandskällor; eleverna fick titta på en bild av en text som Linné skrivit för hand, det var förstås i stort sett omöjligt att läsa. De fick även se en text som var skriven med vanliga bokstäver men med stavning som på 1700-talet, den var också knepig att läsa. Detta att originalkällor kan vara svåra att förstå, berättade Annelie, är en av orsakerna till att man måste lita till experter och forskare.

Annelie berättade också att biografin faktagranskats av en expert. Det blev alltså en hel del användbara tankar för eleverna runt just källkritik och källtillit. En annan aspekt av källkritik är vad som inte går att hitta information om, och varför. Annelie visade begreppen history och herstory och förklarade att de i biografin över Linné verkligen försökt lyfta fram även kvinnor. 

I boken finns ett citat från Linné som Annelie också plockade fram under besöket.

och det blev en bra summering av besöket – Linné var ju kroniskt nyfiken och Annelie förmedlade sin egen nyfikenhet fint till eleverna. Hoppas att den smittar!

Nu när alla elever i sjuan loggat in i Inläsningstjänst och lärt sig hantera formatet kommer jag att göra en liten reklamkampanj för andra lättlästa biografier. Och så hoppas vi förstås att författarbesök av fackboksförfattare ska funka också – som lässtimulans!

Cilla Dalén

Nu sprider vi böckerna utanför skolbiblioteket!

Det har vi gjort länge förstås, bibblaböcker finns i klassrum, på fritids och i elevhälsans väntrum. Men nu testar vi att också sprida ut dem i de utrymmen där högstadiets elever är på rasterna, när de inte är i skolbiblioteket.

Igår hade jag möte med högstadiets mediateksråd och de hjälpte mig att fundera över vilka platser vi skulle kunna lägga böcker på. Eleverna var först lite skeptiska, kanske kommer några att behandla böckerna illa? Men vi kom överens om att testa, det är klart att det är synd om böckerna går sönder men det är ingen katastrof. Och eleverna uppför sig ju mycket bra för det mesta!

Vi pratade också om vilka böcker som det kunde vara meningsfullt att sprida ut på detta sätt. Inte tjocka romaner, men fina fackböcker och lättlästa texter trodde vi skulle vara bra. Här är några exempel på hur det blev (lappen som sticker upp är inplastad och fastsatt inne i boken med bokplast).

Cilla Dalén

juni

Svenska Akademiens bibliotekariepris 2022

går till mig – oj!

Priset har delats ut sedan 2005 och gick i början endast till bibliotekarier på folkbibliotek. Men sedan några år tillbaka kan även vi i skolbiblioteken tilldelas Svenska Akademiens bibliotekariepris och 2020 var Åsa Norlund på Tullängsgymnasiets bibliotek den första skolbibliotekarien som mottog det. 

Det är förstås helt orimligt att jag tilldelas ännu ett stort pris, jag fick ju nyligen Ingvar Lundbergpriset och ett par år tidigare Greta Renborgs pris. Men det är nog inte så de tänkt, prisen har ju ingenting med varandra att göra. 

Svenska akademiens bibliotekariepris delas ut för ”värdefulla insatser för att främja intresset för klassisk och samtida skönlitteratur” enligt formuleringarna på Svenska Akademiens webbplats. Motiveringen för just mitt pris lyder:

Svenska Akademiens bibliotekariepris för år 2022 tilldelas Cilla Dalén, Enbacksskolan i Tensta, för hennes engagerade arbete kring litteratur och läsning och hennes förmåga att inspirera och sprida kunskap till såväl elever som kollegor.

Så gissningsvis är detta att jag är synlig på olika sätt, inte minst med denna blogg, en orsak till att de gett mig priset. I texten de har skrivit om mig nämner de också arbetet på Hjulsta grundskola runt Astrid Lindgren Memorial Award.

Jag är förstås mycket tacksam för priset, men det tråkiga med sådana här priser är att det kan finnas skolledare som tror att det i första hand är en personfråga hur arbetet i skolbiblioteket bedrivs. Jag är övertygad om att på alla skolbibliotek där bibliotekarien har en rimlig bemanningsgrad så görs de där ”värdefulla insatserna…”. Jag har när jag blivit intervjuad apropå priset försökt lyfta fram att jag har en tjänst som gör det möjligt för mig att göra ett bra jobb. 

Det jag inte haft utrymme att tala så mycket om är att skolan i sig i högsta grad påverkar skolbiblioteksverksamheten. Tillsammans med min rektor Raija Ikonen föreläste jag för någon månad sedan på Skolportens skolbibliotekskonferens under rubriken “Leda, samverka och utveckla” och där berättade Raija bland annat om skolans samarbetskultur, hur alla nyanställda introduceras för gemensamma normer och värden och om hur vuxna bygger en tillitsfull relation med eleverna. 

Man brukar ju lite diffust prata om ”skolkultur” och hur saker ”sitter i väggarna”, och jag uppfattar det som att på Enbacksskolan har man under lång tid arbetat med att medvetet bygga och vidmakthålla den kultur som elever och personal tillsammans funnit framgångsrik. Detta påverkar mitt arbete på väldigt många olika sätt, väldigt enkelt kan man säga att det handlar om att när organisationen är tydlig är det lätt att samverka. Tyvärr saknar jag kompetens att beskriva detta ordentligt, skolledning är inte min grej. 

Cilla Dalén

maj

Det har kommit flera nya böcker som handlar om skolbiblioteksverksamhet. Här är två som jag läst och gillat, och som framför allt riktar sig till oss som arbetar i biblioteken.

Mot samma mål av Maria Heimer och Monika Staub Halling är en utmärkt bok för alla som är intresserade av skolbibliotek. Den är tjock och innehållsrik, faktiskt tar den nog upp det mesta som man kan behöva ha kunskaper om för att bygga upp en bra skolbiblioteksverksamhet för grundskolan f-6. Jag tycker mycket om tonen i boken, de skriver enkelt och tydligt och deras gedigna kompetens märks både när de hänvisar till forskning, går igenom viktiga styrdokument och när de beskriver sitt eget arbete. Undervisning och samverkan med lärare är väldigt tydligt skildrat, det går utmärkt att ta deras kloka exempel och köra på. Det här är en bok att lita på och luta sig mot! 

Klaras och Lottas skolbibliotek – Idéer och förslag från Flödet av Klara Önnerfält och Lotta Davidson-Bask bygger på deras podd Flödet. De har intervjuat många bibliotekarier och en del andra människor i sina poddavsnitt, och i boken refererar de och resonerar runt olika frågor utifrån några av intervjuerna. Klara och Lotta har erfarenhet av många olika skolbiblioteksverksamheter, både i grundskola och i gymnasium, och frågorna de diskuterar är ofta intressanta för alla stadier i skolan. Jag tycker nästan alltid att de har rätt, och alltid att de är kloka och välformulerade. Boken är ganska snabbläst, jag kan tänka mig att den kan funka utmärkt som diskussionsunderlag för skolbibliotekarier som vill utveckla sin verksamhet.

Här är delar av innehållsförteckningarna från de båda böckerna:

Så – välj inte en av böckerna utan köp båda!

Cilla Dalén

Våra sjuor ska göra ett arbete i teknik och svenska/svenska som andraspråk. De ska skriva faktatexter om uppfinningar och uppfinnare och jag blev inbjuden att medverka med några korta lektioner. Det blev tre gånger 20 minuter ungefär per grupp, och vid två av tillfällena fanns jag sedan med när eleverna jobbade.

Den första lektionen pratade jag lite om att eleverna under många skolarbeten framöver kommer behöva söka information om något för att sedan skriva en text. Jag tipsade om att det kan vara smart att välja ett ämne som det är enkelt att finna lagom mycket information om. Och så gick jag igenom två enkla sätt att hitta trovärdig och välskriven text, nämligen NE och böcker i skolbiblioteket.  I NE visade jag innehållsförteckningen för längre artiklar och möjligheten att välja Enkel text.

Sedan pratade jag om böckerna i skolbiblioteket, lite om biografier på engelska och svenska och framför allt hyllan med böcker om teknik. Som vanligt projicerade jag upp bilder på det jag berättade om.

I det här sammanhanget var det verkligen relevant att prata om poängen med referensmärkning av vissa böcker, och så kollade vi på innehållsförteckning och register. Det här är sådant vi arbetar mycket med på lågstadiet, men när våra sjuor gick i trean hade jag inte börjat på vår skola än. Andra halvan av lektionen letade eleverna i hyllorna och i NE, och kopieringsmaskinen gick varm.

Den andra lektionen handlade om att använda webben och jag började med att visa 4.22 minuter av min favoritfilm. Sedan sa jag att ibland vet man ju en bra källa, då är det enkelt, och så kollade vi på Tekniska museets webbplats. Men, om man inte vet en specifik webbplats, då använder man en söktjänst och ofta Google. Jag gav en mycket kort förklaring om Google-spindlarna som springer runt i nätet, och att de samlar på ord, ord och ord. Jag poängterade att när man googlar är det vilka ord man skriver som har betydelse, och att man ska fundera ut vilka ord som kan finnas i en text som ger en svaret på det man undrar över. Jag berättade att man ofta måste skriva flera ord, ibland kanske på engelska. Jag pratade också kort om att man ju undrar vem det är som skrivit texten och om den är pålitlig? Jag visade hur jag letade efter uppgifter om en webbplats, hittade ansvarig utgivare och lämnade webbplatsen för att söka information om denne.

Den tredje lektionen var en snabb genomgång av upphovsrätt och CC eftersom eleverna ska fixa bilder till sina texter. Jag visade den här korta bildsekvensen, hur man väljer Creative Commons bilder när man söker bilder i Ipaden och så rekommenderade jag dem att i detta arbete gå direkt till Wikimedia Commons eftersom det då också är enkelt att få fram hur bildkällan ska redovisas.

Så – kort och grund information, men jag tror att den var relevant för eleverna just nu och att de därför tog till sig den.

Cilla Dalén

april

I fredags firade vi Världsbokdagen på Enbacksskolan, en dag för tidigt eftersom 23 april i år är en lördag.

Vi började dagen med en samling i Mediateket för att tacka alla elever som varit med i Läsplogen. Och vi hade två vinnare på vår skola – hipp hurra för dem! Här kan man läsa mer om detta.

Utomhus hängde en tipsrunda för f-3. Det var enkla och ibland lite knasiga frågor, meningen var att eleverna skulle tycka att det var kul, och sedan fick de rätta tipsrundan tillsammans i klasserna.

Utomhus hängde också siffror i träden. De var svar på frågor som mellanstadiet fick på ett papper, de skulle alltså gissa vilket tal som var svar på vilken fråga. Eftersom detta var en tävling med vinster så fanns det också en utslagsfråga med på slutet.

Inomhus hängde en tipsrunda för högstadiet. Vi sa till dem att de fick ta reda på svaren på vilket sätt de ville, en del frågor var lätta och en del lite svårare. Även här var det en utslagsfråga och så kunde eleverna vinna saker.

Under hela dagen fanns en skärm med boktips, från elever och vuxna, ute i trapphuset där alla passerar.

En i huvudsak lyckad dag tycker jag. Man ska ha lite ståhej och lustigheter ibland, för att bryta av vardagen.

Cilla Dalén

Årskurs två har läst många Astrid Lindgren-böcker med sina lärare, jag har berättat om Astrid Lindgren och om Astrid Lindgren Memorial Award, eleverna har haft bibliotekskunskap på temat och nu avrundade jag min del av detta med att låta eleverna arbeta med informationssökning samtidigt som de hade en verklig uppgift att utföra.

Jag samlade eleverna och berättade att jag ville ha deras hjälp att göra en utställning om ALMA. Jag förebildade tydligt hur man plockar fram NE Junior och så visade jag hur man söker upp en ALMA-pristagare (alla finns med enkel text i NE). Vi har använt NE Junior tidigare, och talat om vilka som skriver i NE och varför det är en bra källa för oss i skolan.

Jag gjorde exakt så som eleverna sedan skulle arbeta gruppvis. Med Ipad, ett papper med författarens namn och bild och så en liten hög med mindre papper som man kan skriva på. Och så läste jag upp texten och valde ut några saker som jag tyckte var intressant och skrev dessa på de små pappren.

Läraren delade sedan in eleverna i fungerande par, eller tre och tre. De fick en Ipad per grupp, och så ett bord där deras material fanns.

Ett par elever ur varje undervisningsgrupp, som kanske skulle ha svårt att klara den här uppgiften av olika skäl, fick specialuppdraget att klistra fina ALMA-märken på böcker.

När eleverna var nöjda med sitt arbete tog de pappren med sig till mig, och så klistrade vi ihop dem medan jag läste och kommenterade elevernas texter.

Sedan blev det en festlig utställning av alltihop:

Cilla Dalén, Enbacksskolan

mars

Hcf-böckerna, de som vi har på vanlig hylla till skillnad från de lättlästa som är snyggt exponerade i lådor, har använts väldigt lite. Eleverna blir inte lockade av bokryggar, även om jag försöker att lyfta fram en del böcker på bokstöd etc. Det är vissa serier som barnen känner till som lånas: Handbok för superhjältar, Monstret Frank, böckerna om Jack… och så vidare.

Därför flyttade jag för ett par månader sedan denna vanliga och eventuellt lite tråkiga boksnurra så att den står bredvid Hcf-hyllan.

Treorna som gör bibblaprao har nu vid tre tillfällen fyllt snurran med böcker de tagit ur Hcf-hyllan. Och nu lånas de ut! Eleverna gillar att se denna maffiga mängd böcker med framsidorna utåt, det är kul att snurra lite på snurran och de blir klart lässugna. Dessutom har bibblapraoeleverna ju gjort djupdykningar i hyllan för att hitta de böcker de vill exponera, och därmed lärt sig att det kan löna sig att faktiskt kolla på alla de där bokryggarna.

Cilla Dalén

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén