Aktuellt

Visar inlägg med kategori:

Debatt och skolpolitik

2021

september

Läsdelegationens förslag om Läsråd har nu blivit verklighet, igår presenterades vilka som ska ingå i det.

Jag blev väldigt upprörd, eller rättare sagt förbannad! Jag tycker inte att sammansättningen av Läsrådet är vettig.

I sammanfattningen av Läsdelegationens betänkande nämns många instanser som är viktiga för barns och ungas läsning. Det handlar om BVC, förskola och deras samverkan med folkbiblioteken. Skolan med lärare, fritids och skolbibliotek har förstås en viktig roll. Folkbibliotekens arbete mot skolelevernas fritid, framför allt loven, nämns också samt att det finns andra läsfrämjande aktörer.

Vilka kompetenser bör det då finnas i ett Läsråd som ska kunna driva Läsdelegationens förslag vidare? 

Där bör finnas personer med erfarenhet från folkbibliotekens arbete med de små barnen, någon som har kännedom om möjligheter och svårigheter i samverkan mellan föräldrar, BVC, förskola och barnbibliotekarier. Det görs och har gjorts väldigt fina arbeten med läsombud i förskolor, bokstart med hembesök till småbarnsföräldrar, förskolebibliotek med mera. Kunskaper om hur detta kan organiseras och vilket stöd som behövs är viktigt för att driva detta vidare.

I Läsrådet bör också finnas kompetens runt skolbiblioteksutveckling. En skolchef som framgångsrikt drivit utveckling i en hel kommun, en rektor som ser till att skolbiblioteket når sin fulla potential eller kanske en driven skolbibliotekarie. Skolbiblioteksfrågan är väl undersökt, skolbiblioteksutredningens betänkande Skolbibliotek för bildning och utbildning är presenterad och det är oerhört viktigt att Läsrådet håller i den här frågan.

Genom att satsa på skolbibliotek och på folkbibliotekens samverkan med BVC, föräldrar och förskolor kan vi nå ALLA barn och ungdomar. Då kan vi få det grundläggande, systematiska och envisa arbete med litteratur och lässtimulans som är helt nödvändigt. 

Lärarnas roll är förstås central för våra barns och ungdomars läsning. Jag vill gärna ha minst en erfaren lärare med i Läsrådet. Någon som vet vilka utmaningar som finns i dagens skola när det gäller att avsätta tid för läsning och som kan hjälpa till att värna detta centrala mot alla mer kortsiktiga krav som ställs på skolan. 

Kunskap om omvärlden utanför skola och bibliotek är säkert också bra, någon som har koll på läsfrämjande organisationer och andra som är intressanta samarbetspartner. Jag vet inte riktigt vilken erfarenhet som krävs för detta? 

Och så forskare! För att öka våra kunskaper om läsning och läsfrämjande krävs förstås ett samarbete med forskarvärlden. De förändringar som behöver komma till stånd får bäst förutsättningar om de utgår från kunskaper, men utvecklingsarbete måste också följas och beforskas för framtiden. 

De helt centrala frågorna för att få våra barn och unga att bli läsare är barnbibliotekariernas arbete med förskolebarn, undervisningen i skolan och skolbiblioteken. Där behöver Läsrådet ha hög kompetens.

De som nu valts ut att sitta i Läsrådet kan säkert vara bra personer sitt sätt, och vissa mycket viktiga kompetenser finns med, men jag är mycket besviken på sammansättningen i stort och väldigt rädd att Läsrådet inte kommer att bevaka skolbiblioteksfrågan.

Cilla Dalén

maj

Enbacksskolan har fått utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass 2021. Det har även P A Fogelströms gymnasium, så tillsammans är vi två skolor i staden. Bara.

Meningen med utmärkelsen är att driva frågan om kvalitativ skolbiblioteksverksamhet på ett sätt som gör fler rektorer och kommuner villiga att satsa. Tanken med Skolbibliotek i världsklass är inte att premiera duktiga bibliotekarier. Det är skolbibliotekets roll i skolan som undersöks, och för detta krävs det mer än en engagerad bibliotekarie.

Jag har arbetat på Enbacksskolan i knappt två år och under tiden tillsammans med skolledning och personal byggt upp en bra skolbiblioteksverksamhet. Ja, jag är gammal och vet vad jag gör men det är också så att skolan är mycket välfungerande. Lärarna har ett noggrant och etablerat sätt att följa elevernas kunskapsutveckling och de har möjlighet att vara flexibla med resurser när de ser vilka behov som finns. Beslut om mål och metoder liksom utvärderingar är viktiga och levande – inte något påklistrat för sakens skull, och inte heller svajiga och ryckiga utan de används ihålligt och konsekvent.

I år var skolbibliotekets del i det systematiska kvalitetsarbetet en viktig fråga för juryn till Skolbiblioteks i världsklass. Här ser ni hur jag och min rektor svarade på just det i ansökningen:

Systematiskt kvalitetsarbete

Denna omgång har det förekommit kritik från bibliotekariehåll mot att processen att söka utmärkelsen var för omfattande, att det krävs ett stort arbete av bibliotekarien för att fixa ansökan. Här håller jag inte alls med, och kanske är det just att detta var ganska enkelt för mig och min rektor som gör att skolan är värd utmärkelsen? I stort sett var arbetet med ansökningen bara att fylla i det som finns beskrivet i skolbibliotekets arbetsplan. Här är ett klipp ur den så ni kan se hur den är byggd:

Del ur arbetsplanen

Om ni funderar över kolumnen med Utvärdering så läs här.

Vi är glada över utmärkelsen på skolan, men så klart är inte skolbiblioteksverksamheten perfekt. Det finns mycket kvar att utveckla och färdig blir man aldrig. Jag är övertygad om att skriftliga planer och kloka utvärderingar är otroligt viktiga, och när man funnit en form för dem så ger de god hjälp i planerandet av vardagen. Och så blir det på köpet enkelt att ansöka om Skolbibliotek i världsklass.

Cilla Dalén

I höstas skrev jag en krönika till ABCklubbens magasin, det är en gratistidning från Natur & Kultur som riktar sig till lågstadielärare. Eftersom jag inte tror att den finns på webben lägger jag texten här också.

ABCklubben

Eleverna köar till lånedatorn. De har plockat på sig några böcker var, det är lättlästa böcker som passar till lästräning, en bok på modersmålet att ta hem och kanske någon faktabok som ser fin ut. Medan de står i kön pratar de glatt med varandra om böckerna, kollar och pekar och berättar om vad de läst förut. Elever, lärare och jag, bibliotekarien, är nöjda och lyckliga.

Oftast är det så där. Jag har faktiskt det bästa jobbet på hela skolan, att få hjälpa eleverna att hitta böcker de tycker om är ett fantastiskt roligt och meningsfullt arbete.

Men emellanåt trasslar det till sig. En elev går i baklås och vill bara låna böcker som är alldeles för svåra att läsa. Läraren försöker lirka och jag försöker locka men det hjälper inte alls. Eleven är jättesur, läraren vill inte ge sig och det blir någon sorts lånekatastrof.

Att själv få påverka vad man ska läsa är en viktig faktor för att skapa motivation för läsning. Varken lärarna eller jag vill ha de där konflikterna runt vad eleverna ska låna. Vi vill ju att ungarna ska få positiva erfarenheter av allt som har med läsning att göra.

Ibland är det jag som krånglar till det, plötsligt ser jag hur sju elever i årskurs ett står i lånekön med varsin Pax-bok. De böckerna är alldeles för svåra för ettorna och jag vet att femmorna kommer vilja ha samma böcker senare under dagen. Då kan jag häva ur mig ett förbud, det är sällan bra utan eleverna blir bara ännu mer sugna på de förbjudna böckerna.

Lite då och då klagar skolbibliotekarier över lärare som sätter upp ett allmänt förbud mot att låna faktaböcker. Det orsakas för det mesta av elever som lånar faktaböcker med alldeles för svår text. Böckerna kanske har väldigt spännande bilder, eller så handlar de om ett ämne som är viktigt för elevens självbild. Jag förstår lärarna, när det är lästid i klassrummet kan inte lågstadieelever få sitta och slösa bort tiden med att kolla på fina bilder.

Men samtidigt vet vi att läsförståelse av faktatexter är ett problem i svensk skola. För att komma åt det behövs, förutom undervisning, rika erfarenheter av facklitteratur. Det finns massor med facklitteratur, till exempel från de förlag som specialiserat sig på lättläst, som funkar fint för elever i olika stadier av läsutvecklingen.

Så – hur kan man då göra för att förebygga lånekatastrofer?

Jag tror att det allra viktigaste är ett ordentligt medieanslag till skolbiblioteket. Att kunna ha många exemplar av populära böcker, långa bokserier med lättlästa titlar och attraktiv facklitteratur på olika läsnivåer – det är så bra! Elevers läsglädje smittar, det kan bli fantastiska epidemier av läslust runt till exempel Flugo, Riddarskolan, Jack-böckerna eller Dunne. Men även den mest lässugna eleven kroknar av en fyra månader lång reservationskö.

Eleverna måste ju också få bekanta sig med olika böcker. Jag bokpratar massor (när vi bibliotekarier säger ”bokprat” menar vi att vi berättar om böcker för att få eleverna lässugna, att prata om böcker vi läst tillsammans kallar vi ”boksamtal”). Nuförtiden projicerar jag under bokpratet ofta upp ett smakprov av texten, så att eleverna ska se hur den ser ut och förhoppningsvis redan under bokpratet reflektera över om den är lagom svår.

Att exponera böcker på olika sätt är också väldigt effektivt. Det är allra roligast att göra tillsammans med några elever, man kan lägga fram en duk på ett bord, eleverna kan rita och klippa ut sådant som passar till och så lägger man fram en massa böcker. Man följer årets gång med läskiga böcker till Halloween och julböcker förstås, men det kan också vara olika genrer eller teman som man väljer att lyfta fram.

Efter tips i Facebookgruppen Skolbibliotekssamtal har jag nu på sistone prövat Femfingertestet med tvåorna och treorna. Det innebär att slumpmässigt välja en sida i en bok man är sugen på, att läsa den sidan och sätta upp ett finger för varje ord som är svårt att läsa eller förstå. Blir det ett finger är det en enkel bok men med fem fingrar – då är den för svår. Jag tror att vinsten med metoden framför allt är att eleverna verkligen provläser, och att de fick en aha-upplevelse när jag förebildade hur man kan göra och pratade om hur viktigt det är att träna läsning (- Jämför med hur bra du läste när du började i förskoleklass!).

Lärarna kan också låna stora högar med fina böcker till klassrummet. När det är lästid får eleverna läsa ur de böckerna i stället, ifall de inte själva lånat på sig bra böcker från skolbiblioteket. Just nu har treorna många faktaböcker i lämpliga svårighetsgrader i sina klassrum på grund av ett projekt vi kör, böckerna i klassrummet blir ett bra sätt att styra elevernas läsning till den litteratur som är fokus just för tillfället.

Ja, att helt slippa lånekatastrofer är kanske inte möjligt. Men att få eleverna att tycka om läsning och böcker är en av mina huvuduppgifter i skolbiblioteket. Om du är intresserad av att läsa mer om mitt jobb i skolbiblioteket har jag i tio år bloggat på Pedagog Stockholms blogg Vad gör de i biblioteket? Välkommen att kika in!

Krönika

Cilla Dalén

2020

november

Biblioteksbladet 6 2020 har skolbibliotek som tema.

Man kan läsa reportage om skolbibliotek i Göteborg, en intervju med Anette Holmqvist (mångårig skolbibliotekspådrivare på Skolverket), en med Gustaf Fridolin om den utredning som kommer presentera resultat i vår, en artikel om samarbete mellan utbildningarna till bibliotekarie och fritidslärare på Södertörn och en intervju med Ulrika Centerwall som håller på med en avhandling om framgångsrika skolbibliotekarier.

Jag blev särskilt glad över en text av Cecilia Gärdén där hon diskuterar svårigheten att få beslutsfattare inom skolan att förstå vad en skolbiblioteksverksamhet kan vara. I samband med detta uppmanar hon skolledare att följa vårt stafettkonto Skolbibliotekarierna på Instagram. Cecilia har satt ihop en fantastisk lista över verksamhet som beskrivits där under ett par månader i höst.

Gärdén 1

Gärden 2

En driftig skolbibliotekarie är bra, men det är också så att att vi alla jobbar bättre med en chef som vet ett skolbiblioteks potential. Så – jag hoppas att hennes uppmaning når rektorer och andra chefer inom skolan. Vi får hjälpas åt att sprida den. Följ Instagramkontot Skolbibliotekarierna.

Cilla Dalén

februari

Lokal och möblering har stor påverkan på vilken verksamhet man kan bedriva i skolbiblioteket.

Mediateket uppifrån

Den stora bibliotekslokalen på Enbacksskolan, Mediateket, ger många möjligheter. Här kan det pågå olika aktiviteter på en gång. Det finns flera bord som står avskilt från varandra, det finns soffor och andra sköna ställen att sitta på. Lärare kan droppa in med grupper av elever samtidigt som andra elever sitter och har grupparbeten vid några bord. Dessutom finns det ett rum i direkt anslutning till Mediateket där jag kan ha undervisning för klasser medan andra elever kan använda den stora salen för studier eller rasthäng.

Mediateket lektionssal

Det här är en stor skillnad mot på min förra skola. Där var biblioteket i och för sig ganska väl tilltaget för att vara en grundskola, storleken var kanske som två vanliga klassrum. Men det gick inte att ha undervisning med en klass och samtidigt låta andra komma och gå som de ville.

Det är ofta en motsättning på skolor mellan vissa elevers och personals önskemål om att biblioteket ständigt ska vara öppet för elever att droppa in, och bibliotekariers vetskap om att vill man nå alla elever så måste man ha regelbundna lektioner med klasserna. Att bara låta biblioteket vara en plats för spontanbesök räcker inte om man vill bidra till alla elevers läsutveckling och informationskunnighet.

Men – hos oss är alltså den här motsättningen mycket mindre.

Samtidigt har lokalen en viss begränsning i att den enkelt måste kunna möbleras om för att fungera som aula.

Mediateket föreställning

Bokhyllorna har hjul så de går enkelt att rulla undan, och några bord kan man alltid dra åt sidan. Men man kan inte möblera hur som helst.

En annan aspekt av den stora sal vi har är ljudvolymen. Det är högt i taket och det gör att samtal som förs sprider sig i lokalen. Då gäller det att försöka möblera så att det inte är för stora grupper med elever som pratar med varandra. Lite svårt, en del högstadieelever vill gärna umgås i stora gäng, men ett högljutt umgänge som det då blir funkar inte i vårt Mediatek. Soffor och andra sköna möbler måste stå utspridda på olika ställen.

Ja, vi har olika förutsättningar på olika skolor. Det skrivs ofta om orättvisorna i bemanning och medieanslag, men även lokalerna påverkar alltså i hög grad vilken verksamhet man kan bedriva.

2019

mars

Jag är en ivrig förespråkare av skolbibliotek! Vi når alla elever ideligen, vi samarbetar med lärare och fritidspersonal och medverkar på föräldramöten. Skolbibliotek är nödvändiga!

IB

Folkbiblioteken har ett annat uppdrag. De har ett viktigt jobb gentemot förskolor och föräldrar till de små barnen. Och de kan möta våra skolelever på deras fritid – helt frikopplat från undervisning och på andra tider än skolbiblioteken finns tillgängliga. Det är nog så viktigt, tänk alla långa sommarlov till exempel! Eller elever som är på tvärsen mot skolan och på folkbiblioteken kan få närma sig litteraturen från ett helt annat håll.

Men – för att alla barn och ungdomar ska känna sig hemma på folkbiblioteket måste de få komma dit någon gång, gärna under ordnade former så barn- och ungdomsbibliotekarierna kan få knyta kontakt på ett positivt sätt. De måste få hjälp att fixa lånekort och lära sig hur man ska bete sig på ett bibliotek.

Därför har det varit väldigt fint att Stockholms stadsbibliotek, likt folkbiblioteken i många andra kommuner, haft ett system då de bjudit in alla skolklasser i förskoleklass och i fyran. Men nu slutar Stockholms stadsbibliotek med detta. Det är väldigt dumt tycker jag.

Nu är det stor risk att barn till föräldrar som inte lär dem att använda folkbiblioteken inte kommer att hitta dit. Det känns väldigt galet!

Här kommer ett kompromissförslag: Strunta i bokgåvor och lärarhandledningar – det är alldeles onödigt, för böcker finns i skolbiblioteken och vad som passar att läsa i klasserna vet lärarna och skolbibliotekarierna bäst. Och om era pengar inte räcker så begränsa er till att bjuda in klasser från EN årskurs. Men ta inte bort dessa organiserade besök helt, våra elever behöver er också!

2018

december

För någon vecka sedan träffades en liten grupp för att tala om utvecklingen av skolbiblioteksverksamheten i Stockholms stad. Vi har en plan som pekar ut en riktning, det går så sakteliga åt rätt håll… men visst skulle det kunna hända mer och snabbare!

Vi pratade om allt möjligt förstås och ett problem som togs upp var att mindre skolor kanske inte tycker sig ha råd med en heltidsbibliotekarie. Hur kan de tänka då? Kan två skolor dela på en bibliotekarie? Ett problem med det är att det inte är så attraktivt och det är svårt att få tag i bibliotekarier till skolorna, arbetsgivaren måste bjuda till!

Lösningar på detta kan vara att lyfta fram VAD en bibliotekarie kan göra – att vi stimulerar till läsning vet de flesta. I bibliotekarieutbildningen finns mycket av det som efterfrågas i samband med att den digitala kompetensen lyfts fram tydligare i läroplan, så en bibliotekarie som även axlar rollen av IT-pedagog är högst rimligt. Många bibliotekarier driver skolans arbete med läsning på olika sätt, ibland genom utvecklingsarbete tillsammans med fritidshemmen.

Jag betonade att vi också är en person bland alla i personalgruppen. När en lågstadiegrupp kommer till mig i biblioteket tillsammans med sin lärare så kanske fritidskontakten inte behöver vara med klassen just då? En bibliotekarie som håller öppet i biblioteket när det är rast är faktiskt en i gruppen rastvakter. Eller så håller den inte öppet och kan då vara med ute och göra roliga aktiviteter på skolgården emellanåt. En bibliotekarie med tillräcklig tid kan ha en ordnad samverkan med fritidshemmen och ta emot grupper på eftermiddagstid. Med mera…

Och så har vi förstås precis som alla andra i personalgruppen lite bonuskunskaper… så idag har jag spelat dragspel när det var juldanser med f-3. Omväxlingen är en viktig anledning att jobba just i grundskolan när man är bibliotekarie!

Juldanser

juli

Läsdelegationen 1

För ett par veckor presenterade Läsdelegationen sitt betänkande. Jag var väldigt nyfiken, samtidigt som jag tyckte att det var roligt att följa kansliets arbete under gång så för min del hade de gärna fått fortsätta ett tag till. De har varit duktiga på att rapportera sitt arbete, framför allt på Facebook. Läsdelegationens kansli har lyssnat till många människors tankar om läsning, även barn och ungdomar, och det är fint.

När jag läste igenom betänkandet så var det ett par saker som jag var särskilt nöjd med. För det första att de menar att detta med barns och ungdomars läsning är så väsentligt att vi inte kan hålla på och göra en massa korta projekt hela tiden. Läsdelegationen påpekar att lässtimulerande arbete måste vara långsiktigt och pågå hela tiden. Vi måste också göra ordentliga utvärderingar för att finna de bästa metoderna. Det andra som gladde mig är att de lyfter fram vikten av bemannade skolbibliotek på många ställen.

Så här sammanfattar de sina förslag:

  • Skolbiblioteksverksamheten ska stärkas. Bland annat genom att bemanning av skolbibliotek ska utredas och att skolbiblioteksverksamhet ska definieras på förordningsnivå.
  • Ett nationellt läsfrämjandelyft för folkbibliotekarier ska genomföras.
  • Läsning och litteratur ska bli en självklar del av förskolans och fritidshemmets pedagogiska verksamhet. Bland annat genom att läsning av litteratur ska skrivas in i läroplanerna, och att medarbetare i verksamheterna ska ges kompetensutveckling och stöd i arbetet i hur de kan arbeta med litteraturen.
  • Ett Läsråd ska inrättas som ska arbeta för att samla och samordna aktörer och insatser inom kultur, skola, civilsamhälle, folkbildning och näringsliv kring barns och ungas läsning.

Jag har redan sett några irriterade kommentarer om att de säger att bemanningen av skolbibliotek ska utredas. Men jag uppfattar betänkandet som att delegationen väldigt tydligt påpekar att det är viktigt med bemanningen, utredandet gäller hur vi ska få till den där bemanningen. Det behövs tydligare styrning genom förordningar, allmänna råd och granskning från Skolinspektionen.

Betänkandet är på 290 sidor, väldigt tydligt och pedagogiskt disponerat så läs gärna hela. Men om orken inte finns så här mitt i sommaren kommer här lästips för er som mest är intresserade av skolbiblioteksfrågan:

  1. Börja med sammanfattningen s 13-20.
  2. Läs bilaga 3 som innehåller barns och ungdomars tankar om läsning s 285-290.
  3. Läs kapitel 5 som handlar just om skolbibliotek s 91-109 och särskilt förslagen med förklaringar s 106-109.

Här är några funderingar runt vår praktik från mig efter läsningen:

I kapitlet Små barns språkutveckling står på s 52f om vikten av att involvera hela familjerna i literacy-aktiviteter. Jag funderar över hur vi gör med familjerna i skolan? Vilka bra exempel finns det på att få med föräldrar och andra runt omkring våra elever för att främja deras läsning och språkutveckling?

I kapitlet Läsning i skolan betonas på s 66 att olika elever behöver olika insatser för att utveckla sin läsning. Hur kan vi tänka så att alla elever utvecklas? Samarbete lärare-bibliotekarie rund undervisning är viktigt, men ibland kanske vi i stället ska tänka att vi kompletterar varandra så att vi med olika insatser når alla elever?

I samma kapitel står på s 76f om läsmotivation. Mycket viktigt och inte alls självklart vad  som är rätt. Här behöver vi noggrant fundera och utvärdera vad vi gör, tror jag. Och diskutera med varandra förstås.

I kapitlet Läsning på fritidshem står det på s 121 om samverkan mellan fritidshem och folkbibliotek och skolbibliotek. Hur kan fritidshemmen hjälpa till att slussa ut eleverna till folkbiblioteket så att de använder det på rätt sätt? Hur kan vi på biblioteken i skolan samarbeta på bästa sätt med fritidshemmen?

I kapitlet Läsning på lov finns en del viktigheter att beakta när vi ska planera hur vi kan stimulera eleverna att läsa på lov. För mig blir hela kapitlet viktigt, men kanske framför allt s 130-131.

I kapitlet Läsande förebilder betonas att de eleverna känner är viktigast, även om kändisar som läser också är bra. Föräldrar och syskon förstås, men även äldre skolkamrater. På s 158f står om Book buddies med mera. Jag vet att till exempel Alléskolan har ett etablerat arbete runt detta som verkar väldigt bra.

Slutligen hoppas jag att det där Läsrådet kommer till stånd och att det i så fall kommer bedriva ett synligt arbete som ger oss alla stimulans och nya kunskaper.

juni

har vi många! Tänk om det märktes lite mer, inte bara betygssnitt (och förklaringar till dem ger jag mig inte in på här).

Förutom god undervisning så händer det så mycket fint på skolan, sånt som jag inte riktigt har koll på och därför inte kan berätta om. Vinster i sporttävlingar, utveckling av kompisskap och självkännedom genom fritidsaktiviteter, samarbeten med externa parter av olika slag… Men jag vill berätta om sådant jag sett de senaste veckorna och som gjort mig så glad:

Vi hade avslutning av vårt ALMA-arbete med utställning och prisutdelning. Många föräldrar, elever och gäster utifrån kunde se resultat av det oerhört fina litteraturarbete som bedrivs på vår skola. Eleverna har läst avancerad litteratur, samtalat, tolkat och själva skapat. Läs gärna mer på Världens ALMA för att se exempel på hur lärare och elever arbetat tillsammans.

Vimmel

Årets ALMA-pristagare Jacqueline Woodson hälsade på oss, och eleverna gjorde många strålande insatser i samband med besöket. Två elever i årskurs 7 hälsade Jacqueline Woodson välkommen på engelska och spanska

Hemsidan

och elever i årskurs sju lyssnade till hennes berättande och redogjorde för sina egna tankar – på engelska förstås. Vi hade sedan en föreställning med de yngre eleverna där en elev i årskurs sex simultantolkade mellan svenska och engelska och många elever uppträdde. Titta gärna på början av det här reportaget från Tyskland, så förstår ni varför jag är så glad.

I förra veckan åkte jag med två elever ur årskurs sex in till Svenska Dagbladets redaktion, de skulle för SvD Juniors räkning intervjua författaren Christina Wahldén. De vuxna de mötte var så imponerad av eleverna, de ställde kloka och smarta frågor. Och tjejerna själva var glada och säkra på att de gjorde ett bra jobb – finfint när våra elever får synas utanför skolan. Intervjun kommer att publiceras i tidningen någon gång i sommar.

Journalister

Om våra elever bara får möjligheter och vägar ut i samhället så har de så mycket att ge – styrkan har de själva, de behöver bara hjälp med att få se alternativ och skapa kontakter.

mars

Hjulsta grundskola har fått utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass, tillsammans med bland andra Eriksdalsskolan.

Det händer mycket på skolbiblioteken i Stockholms stad nu och nästa år hoppas jag att vi är ännu fler som finns med på listan!

Om bloggen

Porträtt på Cecilia Dalén som står mot en plank.

Bibliotekarien Cilla Dalén bloggar från sitt skolbibliotek på Enbacksskolan i Tensta. På skolan går drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs nio.

På bloggen finns både beskrivningar av vardagen som bibliotekarie och funderingar över hur alla vi alla vi i skolan kan arbeta med läsning och med informationssökning och källkritik. Fram till augusti 2019 jobbade Cilla på Hjulsta grundskola.

Tidigare har även Monika Staub Halling och Lotta Metcalfe bloggat här.

Kontakt: Cecilia Dalén

Senaste kommentarer